749 Zetterström-Zettervall 750 1816-21), behandlade han samma ämne samt er- höll 1815 hedersmedaljen i silfver för ådagalagdt nit för vaccinationens främjande. Han understödde äfven kraftigt professor Trafvenfelts bemödanden att åstadkomma läkarvård på landet genom präster- skapets biträde (den s. k. prästmedicinenj. För- utom ofvannämnda arbete utgaf han åtskilliga dis- putationer Samt ett åminnelsetal öfver assessor H. Gahn (i Vet. akad:s handl.). Z. har lämnat ett varaktigt minne genom att upprätta Jämtlands bibliotek (se F r ö s ö n; äfven i Suppl.). Se S. J. Kardell, "Minnen från fjällbygden och Fyris- vall. Professor C. Z. och hans tid" (1886). S. J.K. Zetterström, Vilhelmina (Mimmi) Kata- rina, född Zetterström, målarinna, f. 3 mars 1843 i Gäfle, d. 26 maj 1885 i Paris, studerade vid konstakademien i Stockholm 1867-72, vistades sedan mest i Paris. Bland hennes målningar är en figurrik Interiör från Lappland (1875, inköptes af franska staten), Dalfolk (1876, museet i Öre- bro) och ett rätt svagt försök inom historie- måleriet, Charlotte Corday inför revolutionsdomsto- len (1879). G-g N. Zetterström, Hans (Hasse) Harald, för- fattare, f. 23 maj 1877 i Stockholm, var 1897- 1901 redaktionssekreterare i "Figaro", medarbe- tade samtidigt i "Söndagsnisse", hvars redaktör och utgifvare han vardt 1901 och fortfarande är. 1908 vardt han äfven verkställande direktör i denna tidnings aktiebolag. Z. har i sin tidning och äfven i andra periodiska publikationer författat ett mycket stort antal kåserier, krönikor, skisser, noveller och historietter, af hvilka urval föreligga i ett tjugutal små böcker (Gräshoppan, 1903, En skön samling, 1906 o. s. v.) och som nu utges såsom Samlade historier (1918 ff.). Han är både en lycklig aktuell skämtare, som kvickt och uddigt behandlar dagens ämnen, och en komisk berättare af rang, som förenar originell uppfinningsgåfva med pikant stil, psykologisk uppfattning med barock burlesk effekt. Flera samlingar af hans grotesker ha öfversatts till tyska. K-n B. Zettervall, svenska arkitekter. 1. Helgo Nikolaus Z., f. 21 nov. 1831 i Lidköping, d. 17 mars 1907 i Stockholm, försökte sig inom handelsyrket och som landtbrukare, gjorde 1850 sin första byggnadsritning, då han ritade ett hus åt föräldrarna, som blifvit husvilla vid Lidköpings brand 1849. Z. erhöll nu en kontorsplats, där tiden delades mellan nybyggnads- och spannmålsspekulationer. Af arkitekten F. B. Oppman antogs han 1852 till elev vid ombyggnaden af Lidköpings kyrka, och 1853--60 var han elev vid konstakademien i Stockholm. Där fick han åtnjuta Scholanders särskilda handledning. Under sommarferierna hade han i uppdrag att verkställa åtskilliga byggnadsföretag, såsom Ryholms slott i Västergötland 1855--56, biblioteket i Skara 1857 samt Västerås domkyrkas reparation och ombyggnad 1858--59. Därjämte utarbetade han under Oppmans ledning projekt till Jönköpings hotell. Efter slutad kurs vid akademien blef han e. o. konduktör vid Öfverintendentsämbetet. -- Då Brunius 1860 afgick från befattningen som arkitekt vid Lunds domkyrka, kallades Z. till denna plats. Under det att han utförde ombyggnader och reparationer på domkyrkan, vaknade hos honom tanken på dennas planmässiga restaurering. Detta betingade allvarliga studier af den äldre medeltidens konst, hvilka föranledde en resa (1862) till Tyskland, Frankrike och norra Italien. 1863 framlades det första restaurationsprojektet, hvilket sedan närmare studerades, utvecklades och fullständigades. Efter en ny studieresa till Italien började han i juni 1868 domkyrkans restauration, som oafbrutet fortgick till nov. 1880, då alla konstruktiva arbeten voro afslutade. Med grundlig kännedom om den romanska stilen och i enlighet med den vid restaureringsarbeten på denna tid öfverallt gällande principen att aflägsna alla sådana tillsatser, som icke tillhörde den abstraherade stil, i hvilken byggnaden ansågs vara uppförd, utdrog Z. så att säga byggnadens romanska konsekvenser och undanröjde sådana egendomligheter, som kunde anses stå i strid med kyrkans hufvudstil och ha tillkommit efter byggnadens afslutande. Detta arbete (se fig. 1 o. 3 i art. Lunds domkyrka), det största i restaureringsväg, som dittills utförts i Sverige, ådrog sig synnerlig uppmärksamhet och gaf anledning till flera beställningsarbeten och projekt. Sålunda utförde Z. 1865--69 en lyckad försköning af Malmö gamla rådhus (se fig. 2 o. 3 å pl. I till art. Malmö) och framlade förslag till restaurering af Linköpings (1874), Uppsala (1875) och Strängnäs domkyrkor, Jäders kyrka i Södermanland (1875), Skara (1878) och Kalmar domkyrkor (1879). Linköpings domkyrkas torn ombyggdes efter Z:s förslag 1877--86 (se fig. 2 i art. Linköpings domkyrka). Han utförde äfven ritningar till nya kyrkor, af hvilka må nämnas Hoby och Hällaryds i Blekinge (1861), Klagstorps, Västra Bösarps och Lilla Bedinge i Skåne (1864), V. Vrams i Skåne (1867), Håslöfs i Skåne (1868), Nosaby i Skåne (1869), Österslöfs i Skåne (1873), Allhelgonakyrkan i Lund (1877; gotik, invigd 1891; se fig. 10 å pl. II till art. Lund), hvartill ansluter sig förhallen till Kristianstads kyrka (1875). Ännu flera voro hans profana byggnadsarbeten från samma tid. Kirurgiska lasarettet i Lund (1864), biskopinnan Thomanders villa Tuna vid Lund (1865; se fig. 14 å pl. II till art. Lund), hufvudbyggnaden å Råbyholm i Skåne (1869), konstnärens eget hus i Lund, Maltesholm i Skåne (1870), Häckeberga slott i Skåne (1872), professor Quennerstedts villa i Lund, corps-de-logis å Toppeladugård i Skåne, Bolinderska huset i Stockholm (1874), Norra latinläroverket i Stockholm (187&-80), fasad för Malmö sparbank och Universitetshuset i Lund (1877--82; se fig. i art. Lunds universitet). Oaktadt en så rastlös verksamhet fann Z. likväl tid att deltaga i täflingarna till protestantisk katedral i Berlin (1868, prisbelönt), rådhus i Wien (1869) samt riksdags- och riksbankshus å