Helgeandsholmen i Stockholm, 2 alternativ (1873, 2:a pris). Z. blef 1871 led. af konstakademien och 1881 vice professor i byggnadskonst där, efterträdde s. å. Scholander som intendent vid Öfverintendentsämbetet samt blef efter von Dardels afgång 1882 öfverintendent, en befattning, som han innehade till 1897. Han egnade sig fortfarande åt en betydande byggnadsverksamhet. Nya kyrkobyggnader af honom uppfördes å Eriksberg i Västergötland, i Norrköping (Matteuskyrkan, gotisk hallkyrka, 1887--92; se fig. 6 å pl. I till art. Norrköping) och Oskar Fredriks kyrka i Masthugget i Göteborg, i gotisk stil (1889--93; se fig. å pl. II till art. Göteborg), ett af denna tids största kyrkliga byggnadsarbeten i Sverige. -- Ännu mera gjorde han sig bemärkt genom fortsatt verksamhet som omdanare af våra gamla kyrkobyggnader. Förslaget af 1875 till Uppsaladomens restaurering hade i Öfverintendentsämbetet mött motstånd, och ett motförslag, som stödde sig på den historiska grunden af kyrkans utseende före 1702, uppställdes af Grundström. Efter en studieresa i Nord-Frankrike 1882 framlade Z. ett nytt förslag 1883, hvilket lades till grund för det 1885 påbörjade och 1893 afslutade restaureringsarbetet (se Uppsala domkyrka). Skara domkyrkas restauration eller snarare ombyggnad (se Skara domkyrka) afslutades 1894. Tornet på Klara kyrka i Stockholm (se fig. å sp. 208 i bd 14) fullbordades 1886. Z. lämnade ritningar äfven till restaureringen af Egeskov slott på Fyn, af Kalmar slotts yttre (1885--89) och af Penningby i Roslagen. Då med anledning af behofvet af nytt riksdagshus en kommitté tillsatts för frågans utredning, utarbetade Z. 1883 på uppdrag ett projekt till ordnande af Helgeandsholmen med gemensamt hus för riksdag och riksbank, på samma gång som han utförde åtskilliga planer till riksdagshus, förlagdt till olika platser. Sedan riksdagen 1887 afslagit k. proposition om kombinerad riksdags- och riksbanksbyggnad, men 1888 beslutit uppförande på Helgeandsholmen af skilda riksdags- och riksbanksbyggnader, gjorde Z. först ett ej fullständigt genomfördt försök (1889) att lösa detta program enligt ordalydelsen, men förkastade det själf och utförde därefter (1890) ett förslag (publiceradt af P. E. Lithander s. å.), enligt hvilket båda byggnaderna skulle utgöra en sammanhängande komplex, genom hvilken Drottninggatan tänktes utdragen. Detta förslag underkastades med hänsyn till gjorda anmärkningar ny omarbetning; men då det visade sig outförbart att förlägga båda byggnaderna så, att slottets hela fasad blefve synlig från sydöstra hörnet af Arffurstens palats, hvilket Z. ansåg vara ett ur estetisk synpunkt oeftergifligt kraf, öfverlämnade han denna uppgift i andra händer. -- Äfven åt frågan om operabyggnaden egnade Z. sina krafter, då han 1884 utarbetade ett förslag till dåv. operahusets inre ombyggnad och tillbyggnad med fasad åt Karl XII:s torg. -- Bland Z:s privata byggnadsarbeten i Stockholm under hans vistelse där äro fasaderna å Sörensenska huset och terrassen framför denna byggnad (1882--83) samt fasaderna å huset n:r 2 A Kungsträdgårdsgatan (1884). Z. egde ovanlig arbetsförmåga och viljekraft och var därjämte sin generations med den största fantasi utrustade svenske konstnär inom byggnadsfacket. På senare tiden har hans verksamhet inom restaureringsfacket blifvit hårdt bedömd (se därom art. Restaurering). Z. var hedersled. af Vitt. hist. o. ant. akad. (1884) och led. af Vet. akad. (1897). 2. Folke Z., den föregåendes son, f. 21 okt. 1862 i Lund, studerade i Köpenhamn 1880--84 vid det tekniske selskabs skola och vid konstakademien. Efter ett års studier i arkitektonisk komposition hos fadern var han 1885--88 elev vid konstakademien i Stockholm och antogs 1888 till arkitekt i Öfverintendentsämbetet. 1888--89 vistades han under 16 månader på studieresor i Tyskland, Frankrike och Italien. Sedan 1891 anställd vid Statens järnvägars arkitektkontor, har han utfört många förtjänstfulla byggen vid statens och äfven vid enskilda järnvägar i olika delar af landet, bl. a. stationshus i Eskilstuna, Kumla, Krylbo m. fl. st. och samtliga byggnader vid sträckan Gällivare--Riksgränsen. Bland hans öfriga arbeten äro att nämna tingshus i Krylbo, Sollefteå, Nyland, privathus i Stockholm, däribland 4 i Lärkstaden, förslag till kupolbyggnad och till restaurering af Kalmar domkyrka och ombyggnad af kyrkan i Mariestad. 1--2. K. W-n.* Zettler [tset-], Franz Xaver, tysk glasmå- lare, f. 1841 i Mimenen, egnade sig först åt han- deln i Stuttgart och i fädernestaden, men studerade därjämte konsthistoriska verk och inträdde därpå i Mayerska konstanstalten för kyrkliga arbeten. Han öfvertog snart ledningen af densamma och bragte den till en sådan höjd, att den sysselsatte inemot 300 personer, och grundlade en filial i London. Efter upphäfvandet af k. glasmåleri- anstalten i München anlade han en sådan anstalt för egen räkning, hvilken nådde världsrykte. Z. sträfvade att åter bringa grundsatserna från glas- måleriets blomstringstid (1440-1540) till gällande kraft. Tills, med Enzler och Stockbauer utgaf han Ausgeivählte kunstwerke aus dem scJiatz der reichen kapelle in der königlichen alten residenz zu MuncJien. (G-g N.) Zetzell, Per, militärläkare, f. 4 sept. (g. st.) 1724 i Söderköping, d. 22 juli 1802 på Kvissberg i Vinnerstads socken, blef student i Uppsala 1744 och med. doktor 1754. Därefter reste han 1755 utrikes, studerade nära ett år anatomi i Berlin och egnade sig bl. a. åt studiet af de franska fältsjuk- husen. Han återkom 1757 och kallades s. å. till förste fältmedikus vid svenska armén i Pommern, vid hvilken befattning han kvarstod till krigets slut, 1762. Som fältläkare hade Z. betydande svå- righeter att öfvervinna, men lyckades i så väsent- lig grad behärska dessa, att han, då han afslu- tade sin tjänstgöring, från hög som låg fick det samstämmiga vittnesbördet, att han skött sin makt- pålig^ande befattning med oförtröttadt nit, kraft- full ihärdighet och framstående skicklighet. Efter hemkomsten anställdes Z. som garnisonsmedikus i Stockholm, erhöll 1763 fullmakt som e. o. assessor i Collegium medicum och var 1772-74 ord. assessor där. I kollegiet utarbetade han det, som särskildt rörde armén, och bidrog till att bereda de allmänna