etc. Imperf. och pluskv. hänga -as ("var") efter pres. och preter.: imperf. keráv-as, kerés-as etc., pluskv. kerdjóm-as, kerdján-as etc. Fut. och infin. uttryckas med pres. jämte konjunkt. te (eg. pres. konj.), me te dav tut, jag skall ge dig, me si te chal, jag är att (= måste) äta. Gerund. bildas med suff. -indos: kerindós, görande, part. pret. med -to (-do), <l>-lo (akt. och pass.), -no (pass.), res-tó, res-ló, kommen, ker-do, gjord, di-nó, gifven (af da). Afledda verbalstammar äro kaus. (af verb och nomen) med suff. -a och -jar; baš, skrika, basá, låta skrika, baró, stor, barjár, göra stor, pass. och faktit. med -ja till pret. part. på -do-lo-no, t. ex. dikl-jo, synas, af dik, se. H. A. Litteraturen öfver zigenare är förvånande rik; den omfattar öfver 1,000 särskilda arbeten. Bland de förnämsta må anföras: Grellmann, "Die zigeuner, ein historischer versuch über die lebensart etc." (1783; 2:a uppl. 1787), Bataillard, "De l'apparition et de la dispersion des bohémiens en Europé" (1844, med 14 forts. under olika titlar, 1849--90), Borrow, "The zincali . . . the gypsies of Spain" (2 bd, 1841; många uppl.), Pott, "Die zigeuner in Europa und Asien" (2 bd, 1844--45; fullständig och kritisk bibliografi, grammatik, ordbok och texter, med "Nachtrag" därtill af Ascoli, "Zigeunerisches", 1865), ett grundläggande verk, Böthlingk, "Über die sprache der zigeuner in Russland" (1852; suppl. 1854), Smart och Crofton, "The dialects of the english gypsies" (1868; 2:a uppl. 1875), de Sales y Quindale, "Historia, costumbres y dialecto de los gitanos" (1870), Paspati, "Études sur les tchinghianés ou bohémiens de l'empire ottoman" (1870; särdeles viktigt), Miklosich, "Über die mundarten und die wanderungen der zigeuner Europa's" (12 afh. i Wien-akad:s "Denkschriften"; 1872--81) och "Beiträge zur kenntniss der zigeunermundarten" (4 afh. i samma akad:s "Sitzungsberichte", 1874--78), Smith, "Tent life with english gipsies in Norway" (2:a uppl. 1874; "högst intressant", enligt Pott), de Goeje, "Bijdrage tot de geschiedenis der zigeuners" (1875), Leland, "The gypsies" (1882), arbeten af H. von Wlislocki (se denne), József (ärkehertig), "Czigány nyelvtan. Románo czibákero sziklaribé" ("zigenar-språklära", 1888), Colocci, "Gli zingari" (1889), "Journ. of the Gypsy lore society", vol. I--III (1888--92), Améro, "Bohémiens, tsiganes et gypsies" (1895), R. von Sowa, "Wörterbuch des dialekts der deutschen zigeuner" (i "Abhandlungen für die kunde des Morgenlandes", XI, 1, 1898), och Polek, "Die zigeuner in der Bukowina" (1908). En ytterst värdefull samling zigenarlitteratur (632 verk i 682 bd och hftn) jämte noter, kopparstick, fotografier, skioptikonbilder m. m. donerades 17 jan. 1914 till K. biblioteket i Stockholm af finländaren Artur Thesleff (f. 5 mars 1871 på Liimatta, nära Viborg, d. 17 dec. 1920 i Stockholm), som i åratal följde zigenare på deras vandringar i skilda delar af Europa och därigenom vann enastående kännedom om detta folk. En frukt däraf var hans "Wörterbuch des dialekts der finnländischen zigeuner" (1901). -- För Sverige se A. G. Ahlqvists uppsats om zigenarna på 1500-talet i "Ny illustrerad tidning" (1876) och A. T. Lysanders i "Smärre skrifter i urval" (1891). H. A.* Zigenarna ha naturligtvis erbjudit tacksamma ämnen för konstnärlig behandling. I litteraturen ha de länge varit omtyckta motiv. I Sverige kunna särskildt nämnas K. J. L. Almquists "Tre fruar i Småland", Orvar Odds versnovell "John Faa", Viktor Rydbergs "Singoalla" och Strindbergs "Tschandala"; af norska behandlingar en skildring af Asbjörnsen och T. Krags "Beates hus"; af engelska G. H. Borrows skildringar af zigenare i Spanien och George Eliots "The spanish gipsy"; af franska Mérimées "Carmen"; af spanska Cervantes' "La gitanilla de Madrid"; af ryska Pusjkins "Tsygane"; af ungerska Jókais Zigenarbaronen; af serbiska Čubranovičs "Jegjupka". -- På operascenen ha de framställts i Balfes "Zigenerskan", Webers "Preciosa" (librett af P. A. Wolff efter Cervantes' ofvannämnda novell), Bizets "Carmen" (librett af Meilhac och Halévy, efter Mérimées novell), Verdis "Trubaduren" (Azucena) m. m., på operettscenen i J. Strauss' "Zigenarbaronen" och Lehárs "Zigenarkärlek". Zigenarmetoden kallas i allmänhet hvarje sätt att utan grundliga studier genom vissa konstgrepp hastigt uppnå en viss musikalisk färdighet. Zigenarmusik är känd för sin egendomlighet och sitt poetiska behag. I synnerhet i Ungern äro zigenarna ryktbara för sin musikaliska skicklighet, och man nämner bland dem flera verkliga virtuoser på violin eller hackbräde (cymbal). Denna musik utmärkes af rytmisk mångfald, som ständigt skiftar oförmedladt från häftig lidelse eller uppsluppenhet till stilla vemod, vidare tät taktväxling, oförmedlad tonartsväxling, förkärlek för synkoper i melodien och altererade intervaller (öfverstigande sekunder och kvarter, förminskade sexter), dubbelslagsartad utsirning af sluttoner, stark accent på kort ton före dess upprepning som lång, rik melodisk rörelse och brokig utbrodering i solistiska hufvudstämman samt liggande basar med ymnigt tremolo. Den bär improvisationens kännetecken och spelas utan notor. "I fiolen och cymbalen ligger hufvudintresset af en zigenarorkester; andra instrument tjäna blott till ledsagning, fördubbling af harmonien, markering af rytmen. Mestadels är det några trä- och mässinginstrument, en violoncell, en kontrabas och så många sekundfioler som möjligt. Första fiolen genomlöper alla virtuosnyckens slingervägar. Cymbalistens roll är att rytmisera detta lopp, framhäfva taktens påskyndande eller återhåll, energi eller vekhet. Han handhar de små trähammare, som ila öfver mässing- och stålsträngarna med jonglörartad snabbhet." (Fr. Liszt, "Des bohémiens et de leur musique en Hongrie", 1859; ny uppl. 1881). Ur zigenarfolkvisor utvecklade sig den ungerska nationaldansen (se Csárdás). Äfven sång odlas af zigenarna, särskildt i Spanien och Ryssland. I konstmusiken ha deras rytmer emellanåt öfverförts af kompositörer som Schubert, Liszt, Brahms m. fl. A. L. (E. F-t.) Zigenarspråket. Se Zigenare, sp. 775--777. Zigenarört, bot. Se Lycopus europæus. Zighinchor,</B> ort. Se Casamance. Zigzag. Se Sicksack. Zihl [tsil], flod. Se Thièle. Ziláh [si'la], ty. Zillenmarkt, stad i Rumänien belägen i det forna ungerska komitatet Szilágy,