- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
785-786

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zimmermann, Robert Arthur Theodor - Zimmermann, Arthur - Zimmermann, Albrecht W. Ph. - Zobten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

785 Zimmermann 786 T h e o d o r, österrikisk filosof och estetiker, son till den förtjänstfulle pedagogen August Z. i Prag, f. där 2 nov. 1824, d. 4 sept. 1898, stu- derade filosofi i Prag, men for snart till Wien, hvarest han studerade matematik och naturveten- skap. 1847 blef han assistent vid observatoriet i Wien, slog sig dock ånyo på filosofiska studier och utnämndes till e. o. professor i filosofi i Olmiitz 1850, blef ord. professor 1852 i Prag och 1861 i Wien samt lämnade professuren 1895. Han var sedan 1869 medlem af Akademie der wissenschaf- ten. Som filosof slöt han sig till Herbart och har utgett ett stort antal filos, skrifter, som huf- vudsakligen behandla teorier framställda af Leib- niz, Hume, Kant och Herbart. Mest bekant är dock Z. som estetiker, förnämligast genom sitt stora arbete Aesthetik (I-II, 1858-65). I och med detta verk framträder Z. som den egentlige repre- sentanten för den s. k. formestetiken. Liksom han i sin filosofi var motståndare till Hegel och den från denne utgående idealistiska riktningen, sökte han i sin estetik vederlägga den på denna filosofi grundade uppfattningen af det sköna såsom en uppenbarelse af ett substantiellt innehåll. Gent- emot ett dylikt uppfattningssätt, som i estetikens historia vanligen benämnes substantialism och af Z. betecknas med termen "materialism", sökte han, med Herbart till utgångspunkt, visa, att det sköna ligger i formen, i förhållandet mellan det sköna föremålets delar. Den förra delen af hans "Aesthetik", "Geschichte der aesthetik", har en kritisk uppgift: den skall visa, att de i historien framträdande estetiska åsikterna antingen satt eller bort sätta det skönas väsen i formen. Han in- delar nämligen samtliga de historiska åsikterna i materialistiska och formalistiska och söker uppvisa de senares företräde framför de förra. Den se- nare delen af samma arbete, "Allgemeine aesthe- tik als formwissenschaft", utgör den positiva delen af hans skönhetslära och skall ange, hvilka det skönas former äro, ange, hvilka de förhållanden äro, som behaga intresselöst och allmängiltigt. - Som förtjänster hos Z:s estetik kan man framhålla dels den rent estetiskt historiska forskning, h varom "Geschichte der aesthetik" bär vittne, dels hans kritiska framhållande af det otillfredsställande i att, såsom "materialisterna" göra, fatta det sköna som en uppenbarelseform af det sanna, vidare ock hans sträfvan att en gång för alla fixera det i estetikens historia ständigt återkommande begrep- pet form. Detta begrepp har han definierat såsom liktydigt med begreppet relation, hvilket han åter fattar som det blotta sammanvarat mellan motsatta led. På ett sådant sammanvara ("zusammen") mellan det sköna föremålets ("bildens") enskilda delar beror enligt Z. skönhetsintrycket, ja skön- heten är just detta sammanvara, m. a. o. "det sköna är form". De enskilda delarna åter, som stå i relation till hvarandra, d. v. s. själfva rela- tions- eller formleden, äro för skönheten likgiltiga. De enskilda marmorpartiklarna, t. ex. i en skön marmorbild, äro ej sköna. Skön är blott relatio- nen, förhållandet mellan dem. - Svårigheten vid denna åsikt torde i korthet kunna uttryckas så- lunda: Om, såsom Z:s afsikt är, den formalistiska principen strängt fasthålles, så att det sköna allt- jämt fattas såsom den blotta relationen mellan för skönheten själf likgiltiga relationsleder, så blir det, såsom vi skola visa, omöjligt att åt detsamma vindicera någon som helst karakteristisk egenskap. I sin "Geschichte der aesthetik" grundar Z. formalismens företräde framför "materialismen" väsentligen på det, såsom det synes, antagliga skä- let, att hvarje skönt föremål visar sig för oss såsom skönt endast därigenom, att dess delar stå till hvarandra i viss relation. Men man kan lätt iakttaga, att hvarje bestämning, hvarje egenskap på samma sätt som det sköna kan föras tillbaka till en relation, till ett sammanvara mellan två eller flera förutsatta relationsled. Intet nytt föremål, ingen ny egenskap kan af vårt tänkande fattas framträda i vår värld, på annat sätt än därigenom, att föremål (verkliga föremål, föreställningar, tan- kar o. s. v.), som förut finnas, ställas i relation till hvarandra; hvarje ord t. ex. förutsätter bok- stäfver eller bokstafsljud, af hvilka det bildats genom deras relation till hvarandra; ett nytt träd kan icke tänkas uppväxa utan förutsättning af, att förut finnes ett frö samt jord, luft och vatten och att dessa senare stå i relation till det förra o. s. v. Men om således intet i vår värld kan bli verkligt annat än genom en relation, så följer visserligen ej däraf, att det verkligblifna ej skulle vara något annat eller mer än det blotta sammanvarat mellan de förut gifna relationsleden. Däremot är af det sagda klart, att det sköna genom sin egenskap att framträda endast därigenom, att förut gifna led sättas i relation till hvarandra, ej skiljer sig från andra föremål eller egenskaper. Fasthåller man emellertid strängt vid, att skönheten endast består i ett förhållande (ett blott sammanvara) mellan delar, så blir det sköna intet eller på sin höjd ett "plustecken", ett det allra abstraktaste begrepp om enhet. Men häraf följer, att man icke ens kan fatta det sköna såsom någon viss bestämd form eller såsom ett helt af dylika former eller relationer och att man än mindre med Z. kan tillägga det- samma vissa på dessa grundade egenskaper, såsom storhet, enhetlighet, karaktär, korrekthet samt sken af lif och andlighet. E. P:ni. Zimmermann [tsi'm-], Arthur, tysk diplomat, f. 1859, tjänstgjorde till en början vid olika tyska konsulat i Öst-Asien och inträdde 1902 i utrikesministeriet i Berlin, där han 1910 blef chef för den politiska afdelningen och 1911 understats- sekreterare. I nov. 1916 utsågs han att efterträda utrikesministern von Jagow. Ministerskiftet inne- bar ett skifte äfven i den tyska utrikespolitiken. Z. tog ansvaret för det försök till uppgörelse, som gjordes genom centralmakternas fredsanbud af 12 dec. 1916, och tvekade icke att, när detta af böjdes, ge vika för de allt starkare krafven på att tillgripa det oinskränkta U-båtskriget, äfven med risk, att kriget skulle utvidgas genom Amerikas inträde i ententemakternas led. Z. lyckades icke under sin skriftväxling med amerikanska regeringen afvända den allt starkare framträdande krigsfaran. För- enta staternas krigsförklaring i april skadade emel- lertid Z:s prestige, och han fann sig på sommaren s. å. föranledd att träda tillbaka för friherre von Kuhlmann. L-ts. Zimmermann [tsi'm-], Albrecht W. P h., tysk botanist, f. 23 april 1860 i Braunschweig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free