787 Zimmern -Zingarelli botaniska institution 1885, docent i Tübingen 1888 och 1894 e. o. professor där samt sedermera docent i Berlin. Han var 1896-1901 botanist vid experi- mentalafdelningen för kaffe vid Buitenzorg på Java och därpå föreståndare för landtbruksstationen i Amani, Tyska Öst-Afrika. Z. skref af d. Morpho- logie und physiologie des pflanzenzelle (1887) i Schenks "Handbuch der botanik" jämte andra anatomiska och fysiologiska arbeten samt skrifter öfver växtsjnkdomarna och den tropiska växtodlin- gen. C. Lmn. Zimmern [si½ön], Helen, engelsk (tyskfödd) skriftställarinna, f. 1846 i Hamburg, kom i tidiga barnaåren till England och vistades där till 1887, hvarefter hon varit bosatt i Italien (nu i Florens). Hon har skrifvit bl. a. biografierna Schopenhauer (1876), G. E. Lessing (1878), Maria Edgeworth (1883) och Sir Lawrence Alma Tadema (1902), Tales from the Edda (1882), The epic of the kings (efter Firdausi; 1883-85), The Hansa towns (1889), The Italy of the italians (1906) och New Italy (1918) samt verkat som öfversättarinna, tidnings- och tidskriftskorrespondent och förelä- serska. Zimmern [tsi½-], Heinrich, tysk assyriolog, f. 14 juli 1862 i Gråben vid Karlsruhe, blef filos. doktor i Leipzig 1884, docent i Königsberg 1889, i Halle 1890, e. o. professor i Leipzig 1894, i Breslau 1899 och ord. professor i Leipzig 1900. Z. är en af samtidens förnämsta märkesmän på den assyriologiska vetenskapens område. Bland hans skrifter märkas Babylonische busspsalmen (1885), Beiträge zur kenntnis der babylonischen religion (i "Assyriologische bibliothek", XII, 1896-1901), Väter, sohn und fùrsprecher in der babylonischen gottesvorstellung (1896), Verglei- chende grammatik der semitischen sprachen (i "Porta linguarum orientalium", 1898), BiUische und babylonische urgeschichte (i "Der alte Orient", 1901; 3:o uppl. 1903), Keilinschriften und Balel nach ihrem religionsgeschichtlichen zusammen- hang. Ein leitfaden zur orientierung im sög en. Babel-Bibel-streit, mit einbeziehung auch der neutestamentlichen probleme (1903); Babylonische hymnen und gebete in auswahl (i "Der alte Orient", 1905-11), Sumerisch-babylonische Ta- mfizlieder (1907), Der babylonische gott Tamúz (1909), Zum streit um die " Ghristusmytlie". Das babylonische material in seinen hauptpunkten dargestellt (1910), Sumerische kultlieder ans alt- babylonischer zeit (1912), Akkadische fremdwör- ter als beweis fur babylonischen kultureinfluss (1914; 2:a uppl. 1917) och König Lipit-Utar's vergöttlichung. Ein altsumerisches Hed (1916). Z. har dessutom deltagit i den af F. Buhl ledda revideringen af Gesenius' "Hebräisches und ara- mäisches handwörterbuch iiber das Alte testa- ment" fr. o. m. 12:e uppl. (16:e uppl. 1915) och har tills, med H. Winckler ombesörjt 3:e, fullständigt omarbetade uppl. (1902-03) af E. Schraders grundläggande verk "Die keilinschriften und das alte testament" samt har lämnat de assyriologiska bidragen till Gunkel, "Schöpfung und chaos in urzeit und endzeit" (1895). H-S. N. Zimnicea [simnitja], ty. Simnilza, stad i Rumä- nien, hamnstad vid Donau, belägen midt emot det bulgariska Svistov. Omkr. 8,000 inv. Skcppsbyg- geri. Yid Z. gick i juni 1877 ryska hufvudarmén öfver Donau. A. N-d. Zimony [si'månj], stad. Se S em l i n. Zinälium, tekn. Se Aluminiumlegerin- gar. Suppl. Zincgref [tsi'nk-], Julius Wilhelm, tysk skriftställare, f. 1591 i Heidelberg, d. 1635, var generalauditör där vid stadens intagande 1623 och miste då sina egodelar, hvarefter han förde ett kringirrande lif. Z:s förträffligt utarbetade sam- ling af ordstäf, tänkespråk och historiska anek- doter, Der teutschen scharpfsinnige kluge sprilch' (3 bd, 1626-31, flera uppl.; utg. i urval 1835) är af stort kulturhistoriskt värde. Han diktade visor i folkton och sträfvade liksom sina kamrater i Heidelberg att förena konst- och folkdikten. Ett urval af dem finnes i Wilh. Mullers "Bibliothek deutscher dichter des 17. jahrhunderts" (bd 7, 1825). Zinck. 1. Ött o Kristian Z., dansk skåde- spelare, f. 25 dec. 1824, d. 17 febr. 1908, var son till danske musikern Johan Vilhelm Ludvig Z. (f. 1776, d. 1851), blef student 1845 och deltog flera år i Studenterforeningens i Köpenhamn glada lif dels som skådespelare och vissångare, dels som förf. af operaparodier. 1865 -67 var han anställd vid "det kungl. theater" och utförde en mängd komiska roller, men slog icke igenom, enär han icke tordes ge sin yppiga humor fritt lopp. Han öfvergick därför till Folke- theatret, vid hvilken han var knuten i nära 40 år. Där kände han sig mera hemma, fick efter hand en stor mängd roller och spelade särskildt mästerligt köpenhamnska spetsborgare af alla typer. Han verkade äfven som sceninstruktör och öfver- sättare af flera lustspel. Redan tidigt sysslade han med teaterhistoria och skref Oehlenslæger og det kongelije theater (1868), som behandlar uppföran- det af dennes många skådespel och rollbesätt- ningen i dem. I jubileumsupplagan af Holbergs lustspel (1883-88) gaf han en liknande framställ- ning beträffande denne. 1896 utgaf han Joachim Ludvig Phister, et theaterliv, delvis efter dennes egna meddelanden, och 1906 sina minnen under titeln Fra mit studenter- og theater-liv. 2. Ludvig Henrik Olaus Z., den förres broder, fornforskare, f. 12 april 1833 i Köpen- hamn, d. där 26 aug. 1902, blef student 1852 och teol. kandidat 1859, men öfvergick därefter till undervisningen som lärare i engelska. I arbetet Gongreve, Vanbrugh og Sheridan (1869) skildrade han engelska förhållanden på 1600- och 1700-talen och utgaf den geografiska månads- skriften "Fra alle lande" (1870-83). Dessutom gjorde han grundliga undersökningar af forn- grafvar och ådagalade stor själfständighet i upp- fattningen i afh. Broncefolkets gravhöje (1871) och Stenalderstudier (1890-1901). 1-2. E. Ebg. Zinder, stad. Se S i n d e r. Zingarelli [tsin-], N i c o l à Antonio, ita- liensk tonsättare, f. 1752 i Neapel, d. 1837, blef domkapellmästare i Milano 1792 och i Loreto 1794, var 1804-11 kapellmästare vid Peterskyrkan i Rom och blef 1813 direktör för k. musikskolan i Neapel samt 1816 kapellmästare vid katedralen där. Hans 34 operor äro nu totalt förgätna, men