- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
799-800

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zinzendorf, 2. Nikolaus Ludwig von Zinzendorf und Puttendorf - Zobten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

799 Zinzendorf 800 Sin rätta verksamhetsform fann Z.? när emigran- terna kommo till hans gods och han 1727 lämnade statstjänsten för att personligen leda Herrnhuts- kolonien. Med sin öfverlägsna ande, sin hög- adliga auktoritet och sin religiösa elasticitet lyc- kades han redan s. å. ur kaos skapa en organisa- tion. Härom och om herrnhutismens historia och åskådning se Herrnhutare. Tiden efter 1727 kännetecknas af Z:s begyn- nande brytning med den Halleska pietismen, hvilken ock efter Franckes död (1727) blef mera partisinnad och i Herrnhut såg ett konkurrens- företag. Under denna kontrovers lärde Z. bättre uppskatta den lutherska rättfärdiggörelseläran, men ej som lära, utan som ett lifgifvande moment i den kristnes hvardagslif. Den lutherska positiva ställningen till kulturlifvet kom ock genom honom åter till heders. Men äfven spiritualismen påver- kade hans lättrörliga fantasi. 1729 trädde Z. i förbindelse med Dippel och sökte 1730 förgäfves ena separatisterna i Berleburg, där Dippel då var, till en organiserad församling. Z. knöt ock för- bindelser med Danmark, af betydelse för missions- företag i Västindien och på Grönland. - Samtidigt (1732) f ramburos från Österrike besvär mot Z. hos sachsiska regeringen, för att han lockade kejser- liga undersåtar till sig. Så begynte undersökningar om Z:s verksamhet. Sedan hans fiender lyckats stämma äfven danska hofvet fientligt mot honom, slutade undersökningarna med hans utvisning "för alltid" från de kursachsiska länderna 1736, på grund af konventiklar och falsk lära. Märkvärdig var den förmåga Z. visade att låta denna lands- förvisning tjäna herrnhutismens sak genom att sprida den öfver världen och skapa nya centra, äfven om hans hemlöshet gaf större plats än förut åt det oroliga och bisarra hos honom. Först begaf han sig till västra Tysklands reformerta pietister och grundlade i Konneburg en "pilgrimsförsam- ling" bland proletärfamiljer. Sedan ilade han till östersjöprovinserna och lade med hjälp af sina adelsförbindelser grund till dessas brödraförsam- lingar. På återresan trädde han i personlig för- bindelse med konung Fredrik Vilhelm I i Preussen och lät under dennes och ärkebiskop Potters af Canterbury påverkan 1737 viga sig till biskop för bröderna, hvarvid hans renlärighet pröfvades af lutherska prostar. Han höll fast vid, att brödra- uniteten skulle vara blott en särbildning inom den lutherska landskyrkan i Tyskland. Z:s historiska betydelse ligger från en sida däri, att han full- följde pietismen, ej till separatism, utan till öfver- kyrkliga sträfvanden. I st. f. kyrkan som fräls- ningsanstalt trädde med Z. fram idealet om Guds- riket på jorden, som spänner öfver både folk- och frikyrkor. I utlandet och på missionsfältet där- emot fann han det af praktiska själ nödigt att söka organisera herrnhutarna som en s j älf ständig kyrka bredvid de förutvarande. Från Wetterau, som han nu gjorde till brödrarörelsens medel- punkt, vidgade han ock sin verksamhet ut öfver Europa, besökte 1739 den dansk-västindiska ön S:t Thomas och riktade efter återkomsten sina blickar på Amerika. Han nedlade 1741 biskops- ämbetet som hinderligt för verksamhet där och lät på en synod i London "öfverflytta äldste- ämbetet på Frälsaren". 1741-42 arbetade så "broder Ludvig" i Amerika, visserligen utan större framgång. Under tiden hade brödrauniteten fått till stånd en koncession i Preussen 1742, som för första gången officiellt gjorde den till en själf- ständig kyrka med biskopsförfattning. Z. skyn- dade hem, upphäfde alltsammans, lät (1744) ge sig en diktatorisk ställning som "fullmäktig tjä- nare" och utvecklade på en synod i Marienborn 1745 sin "trop-idó", som han sedan alltid för- fäktade (lutherska, reformerta och märiska troper förenade i brödrakyrkans hjärtereligion, utan att lämna sina respektive kyrkor och konfessioner). Z:s inflytande var nu så stort, att sachsiska rege- ringen 1747 fann det fördelaktigt att åter ge honom tillträde till sitt land. I samband härmed stod, att hela brödraförsamlingen 1748 antog Augustana invariata för att åter betona, att den ej var en egen kyrka. I England däremot utverkade Z., att brödrauniteten 1749 genom en parlamentsakt erkän- des som en själfständig episkopalkyrka. - Sam- tidigt med dessa kyrkopolitiska framgångar nådde Z:s läroåskådning sin fulla utbildning. Senare tids forskning har visat, att han som teolog haft ganska stor betydelse, ej minst genom att energiskt gripa tillbaka till Luther, men ock genom åtskilliga värdefulla nya ansatser, som fördes vidare af Schleiermacher, äfven om hans blods- och sårteologi slog öfver i det naturartade på ett vis, som kom- mit en psyko-analytisk forskare (Pfister) att för- klara Z:s hela fromhet som reaktion mot instängd sexuell drift. Mera än teolog var dock Z. skald. Med sin rika fantasi, sin känsloglöd och sin för- måga af konkreta originella uttryck kunde han ha blifvit en skald af högsta rang, om ej äfven här brister på själftukt och måtta vridit hans dikt- ning in på osunda vägar. Dock finnas där pärlor af andlig poesi, ehuru föga använda i kyrkliga sångböcker. - Med denna ytterlighet i vädjan till det känsloberusade och naturartade var Z. en tid nära att upplösa herrnhutismen, framför allt i Wetterau, i sinnligt svärmeri. Det var den senare af bröderna s. k. "sållningstiden", som nådde sin höjdpunkt 1747-49. Z. själf kom raskt till insikt om faran, kastade om och inskred energiskt 1749. Men då var hans inflytande i hög grad skadadt, och en hård polemik begynte mot herrn- hutismen, t. o. m. från en Bengel. Huru långt man kunde gå, visa boktitlar som denna: "Mohm- med, und Zinzendorf als seines heutigen affen" (1747) och liknande. Z. själf vistades 1749-55 i England, mycket upptagen af att ordna sin och brödraunitetens ekonomi. Det var ej hans starka sida. Hans inflytande minskades ock, och hans krafter aftogo. Ej långt efter sedan han återvändt till Bertelsdorf och Herrnhut, förlorade han sin hustru (1756). Han gifte om sig nästa år ur ren ämbetssynpunkt, men sjuknade i svår feber och afled. En samlad upplaga af Z:s skrifter saknas. Ut- gifna äro bl. a. Bertelsdorf er reden (1848), Berliner reden (I, 1869), Der deutsche Sokrates (1912), A. Kräpp, Geistliche gedichte Z:s (1845), H. Bauer, Z:s geistliche Heder (1906). - Litt.: A. Spången- berg, "Leben Z:s" (8 dir, 1772-75), L. vonSchau- tenbach, "Der graf von Z." (1782, 1851), H. Eömer, "Graf von Z." (1900), H. Plitt, "Z:s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free