801 Zio Zirknitzsjön 802 verhältnis zu philosophie und kirchentum" (1886; viktig), N. Jacobsson, "Den svenska herrnhutis- mens uppkomst" (1908; inledn.), 0. Pfister, "Die frömmigkeit Z:s" (1910), däremot G. Reichel, "Z:s frömmigkeit im licht der psykoanalyse" (1911) och "Der senfkornorden Z:s" (I, 1914); specialundersökningar i "Zeitschrift fur briider- gemeinde" (från 1907). 2. Hj. H-t. Zio (Ziu), myt. Se Tyr. Zion, berg. Se S i o n, sp. 656. Zionismen. SeSionismen. Zioniter. 1. Tysk sekt. Se E l le r, E. - 2. Norsk sekt. Se Bolie, sp. 891. Zions sånger. Se Herrnhutare, sp. 564. Zipangu, Marco Polos namn på Japan. Se bd XII, sp. 1460. Zipaquirå [sipakira7], stad i sydamerikanska republiken Colombia, belägen på en högslätt 2,630 m. ö. h., 45 kin. n. om Bogotá. Omkr. 10,000 in v. Z. är medelpunkt för ett bergverksdistrikt och har framför allt betydande saltgrufvor. A. N-d. Ziphiinæ, Ziphiini, Näbbhvalar, zool., en underfamilj, tillhörande fam. kaskeloter och ordn. hvaldjur (se d. o.), inom däggdjurens klass. Fullvuxna djur ha vanligen endast en eller två väl utbildade tänder framtill i hvarje under- käkshalfva, medan särskildt hos unga djur och foster dessutom flera små och förkrympta tänder ligga dolda i såväl öfver- som underkäkens tand- kött. Tårbenet sammanväxer ej med angränsande ben. Nosen är långt utdragen. Bröstfenorna äro små, ovala. Under strupen finnas längsgående djupa fåror. Dithörande djur synas lifnära sig uteslutande af hufvudfotingar och lefva antingen ensamma eller i små flockar. Af de fyra släk- ten, som bilda denna underfamilj, må nämnas näbbhvalsläktet (Hyperoodon, se Hvaldjuren, sp. 1385), Ziphius och Mesoplodon. - Ziphius ut- märkes därigenom, att mellankäksbenen äro framom och på sidorna af näsborrarna utbredda och urhol- kade samt där försedda med uppstående yttre sido- kanter. Det högra af dessa ben är betydligt större än det vänstra. Näsbenen bilda ett hvalf öfver näs- borrarna och äro genom ett mellanrum skilda från mellankäksbenen. Tänderna, en på hvardera sidan, ha sitt läge nära underkäkens spets. De tre främsta halskotorna äro sammanväxta, de of riga fria. En art, Ziphius Gervaisii, hvars skelett uppnår en längd af 6 m., har ett par gånger anträffats vid Bohus läns kuster. - Släktet Mesoplodon skiljer sig från det föregående därigenom, att mellankäksbenen framom näsborrarna äro endast föga urholkade samt att näsbenen icke bilda något hvalf öfver näsborrar- na och äro insänkta mellan de bakre delarna af mel- Nubbhvalen Mesoplodon 1)idens. lankäksbenen. Underkäkens tänder äro ofta större och sitta mer eller mindre långt aflägsnade från käkspetsen. Stundom kunna dessa tänder uppnå betydlig längd och med sina inåtböjda spetsar växa ut öfver öfverkäken, hvarigenom underkäkens rörel- Tryckt den 4/3 22 ser betydligt begränsas. Dessutom har man äfven hos gamla individer i bakre delen af öfver- och underkäken funnit en hel rad af små spetsiga tänder, hvilka ej sitta fästa i tandhålor, utan ligga i tandköttet. De till detta släkte hörande arterna ha vidsträckt utbredning, i det att de före- komma både i den norra och i den södra hemisfä- ren. En art, Mesoplodon bidens (se fig.), har flera gånger anträffats vid Skandinaviens kuster samt dessutom vid England, Irland, Frankrike och Hol- land. Skelettet är omkr. 4*/2 m. långt. L-e. Ziphius, zool. Se Ziphiinæ. Zipperlein [tsi'pperlajn], ty., gikt. Zips [tsips]. 1. F. d. komitat i Ungern, nu tillhörande Tjecho-Slovakien. Se S z e p e s (äfven i Suppl.). - 2. Biskopsresidens. Se Kirch- dr a u f. Zipser-Magura [tsipser ma;gora], berg. Se Ma- gu r a 3. 2irardów [jir-] 1. Zyrardów (äfven S h i- r ar do w, Gir ar do w), polsk ort, 40 km. s. v. om Warschau, med en stor, af fransmannen Gérard anlagd ylle- och linnefabrik. Zirbitz [tsi;r-], bergspets. Se Steiermark, sp. 1172. Zircläre [tsir-], Thomasin von, italiensk-tysk medeltidsskald, lefde i förra hälften af 1200-talet och tillhörde släkten Cerchiari i Friuli. Z. för- fattade omkr. 1215 på tyska den sedelärande dikten Der welsche gast, som åtnjöt mycken popularitet. Hans dikt utgafs 1852 af H. Eiickert. (Ii-n B.) Zireköpinge, socken. Se Sireköpinge. Zirkel [tsi'r-], Ferdinand, tysk geolog och pe- trograi, f. 20 maj 1838 i Bonn, d. 11 juni 1912 i Leipzig, blef professor 1863 i Lemberg, 1868 i Kiel och 1872 Naumanns efterträdare som professor i mineralogi och geognosi i Leipzig. Efter att 1860 ha genomrest Island lämnade han en särskildt ur petrografisk synpunkt utmärkt framställning af denna ös geologiska byggnad, och han egnade sig sedermera hufvudsakligen åt petrografiens studium. Under 1860-talet gjorde han geologiska resor i Py- renéerna, Skottland och Italien samt 1874 i Nord- Amerika. Z. var den förste, som i Tyskland till- lämpade den af Sorby 1850 använda metoden att genom preparering och mikroskopisk undersökning (se T u n n p r o f) studera mineralen och bergar- terna. Z. kan anses som skaparen af den mikro- skopiska petrográfien. Bland hans arbeten må näm- nas Reise nach Island im sommer 1860 (1862), Lehrbuch der pebrographie (2 bd, 1866; 2:a uppl., 3 bd, 1893-94), Die basaltgesteine (1870) och Die mikroskopische beschaffenheit der mine- ralien und gesteine (1873). Han utgaf 10 :e t. o. m. 15:e uppl. af Naumanns "Elemente der mineralogie". B. L-n. (E. E.) Zirknitz (Cirknitz, Czirknitz), köping i Krain, Jugoslavien, 35 km. s. s. v. om Lai- bach, nära norra stranden af Zirknitzsjön. Omkr. 1,600 inv. A.N-d. Zirknitzsjön (Cirknitz- 1. Czirknitzsjön), en efter orten Zirknitz (se d. o.) uppkallad sjö i Krain, 7 km. s. s. ö. om Adelsberg, i hydrogra- fiskt hänseende en af de märkligaste företeelserna på karstplatån. Sjön ligger i en från n. n. v. till s. s. ö. utsträckt dalkittel, omsluten af kalkberg,