823 Zollschantz-Zon-expropriation 824 d. 1788, blef 1758 pastor vid reformerta försam- lingen i Leipzig, där han stannade till sin död. Z., som var en af upplysningstidens förgrunds- figurer, var mycket uppburen för sitt manliga och människovänliga väsen samt berömd som andlig vältalare. Hans pre- dikningar äro väsent- ligen etiskt inriktade, belysande hvardagslif- vets förhållanden. Z. var icke blott gärna hörd, utan var äfven mycket läst. Ef ter hans död utkommo hans sam- lade predikningar i 15 bd (1798-1804). Lif- ligt intresserad för gudstjänstlivet, skänk- te han sin församling 1766 en ny psalmbok, Neues gesangbuch öder sammlung der besten geistlichen Heder und gesänge, som mångenstädes på sin tid togs till förebild, samt 1777 en ny gudstjänstordning, Anreden und gebete bei dem gemeinschajtlichen und auch dem Mus- lichen gottesdienste. 1785 utgaf han Andachts- iibungen und gebete zum privatgebrauch, som vann stor spridning. E. M. R. Zollschantz [tså'11-]. Se Tullskansen. Zollverein [tsåaiferajn], ty. Se Tyska tull- föreningen. Zolotjev, rysk stad. Se S o l o t j e v. Zolotnik [salatni'k], ry. Se Skålpund. Zólyom [så'jåm], stad och komitat. Se A 11- sohl och Soh 1. Zoma rabba, hebr. Se Försoningsfesten. Zomba. Se Brittiska Central-Afrika. Zombor [så'mbår], S om b or, stad i förutva- rande ungerska komitatet Bács-Bodrog, nu i Jugo- slavien, nära Ferencs- 1. Bácskanalen, som förenar Theiss med Donau, 56 km. s. v. om Maria- Theresiopel. 30,593 inv. (1910), däraf omkr. 70 proc. romersk-katolska serber, 20 proc. ungrare och 4 proc. tyskar. Angkvarnar, spannmåls- och kreaturshandel. A. N-d. Zon (grek. zöne, lat. zona, gördel, bälte). 1. Mat., hvarje af två parallella cirklar begrän- sad del af en sfärs yta. Tänker man sig den ena cirkeln bli oändligt liten eller sammandraga sig till en punkt på sfären, öfvergår zonen i hvad man kallar en kalott. Denna indelning af sfären kommer till användning dels för himmels- sfären (se Zonobservationer), dels för jordsfäroiden, som man plägar tänka sig indelad i fem "bälten" ("jordbälten"): den heta zonen, mellan tropikerna, de två tempererade zo- nerna, mellan tropikerna och polkretsarna, samt de två kalla zonerna, "kalotterna", mellan hvar och en af jordpolerna och närmaste polkrets (se vidare Tropik och Växtgeografi). - 2. Geol., den lägsta - och således i vertikalt mått minsta - underafdelning i en geologisk lagerserie, som kan särskiljas på grund af förändringar i den fauna eller flora, som är bevarad fossil i densamma. De olika afdelningarna indelas på olika sätt efter olika ledfossil (se d. o.). I Sveriges sedimentära bildningar finnas i kambrium synnerligen detalje- rade zonindelningar grundade på trilobiter som led- fossil, i Skånes ordovicium och öfversilur (gut- nium) grundade på graptoliter och i Skånes sten- kolsförande bildningar på den fossila floran och i de postglaciala lagren genom några i dem löre- kommande trädarter (se Aspzonen, Björk- zonen. Suppl., Dryaszonen, Ekzonen, Granzonen och Tallzonen). I Sverige använder man stundom uttrycket "lag med" i st. f. "zon med". Ett klassiskt exempel på en noggrann zonindelning är Quenstedts indelning af den schwabiska juran väsentligen efter ammoniter. Juraformationens tre hufvudafdelningar indelades hvardera i 6 zoner, benämnda från a till £. För det tidsafsnitt, som motsvarar en zon, har icke någon bestämd term vunnit burskap. - 3. Krist., alla de ytor i en kristall, hvilka med hvarandra bilda par- allella kanter. Alla ytor, som tillhöra samma zon, gå parallellt med en och samma linje, som benäm- nes z o n a x e L Om man vet, att en yta tillhör två zoner, är densamma till sitt läge fullt bestämd. Ytornas samhörighet i zoner, deras zonförband, är en synnerligen viktig karaktär för en kristall, och för att åskådliggöra ytornas zonförband använder man grafiska framställningar af samtliga hos en kri- stall förekommande former (ytor), s. k. projektioner (se art. K ris t a 11 o gr a f i, sp. 1339-40), där zonerna i kristallen betecknas på olika sätt, t. ex. genom skärningspunkter för linjer, hvilka beteckna ytorna, eller genom en cirkelbåge, där ytorna fram- ställas som punkter på densamma. - 4. Fys. Huygens' zoner. Se Huygens' prin- cip^ _ 2-3. K. A. G. Zona!, Zon är (se Zon), omfattande en zon, bältformig. Zöna pellu'cida, embryol. Se Ägg. Zonaräs, Johannes, östromersk historieskrif- vare, lefde under förra hälften af 1100-talet, så- lunda under Komnenernas för litterär produktion gynnsamma tid. Han hade en mycket framskjuten samhällsställning som gardeschef och kanslipresi- dent, men blef sedan munk i ett kloster på en af Prinsöarna. Han skref en utförlig världs- krönika (Epitomè ton historiön) till 1118 e. Kr. Z:s arbete har långt större värde än de öfrige bysantinske kronisternas. Jfr X i f i Ii nos 2. Han har bättre källor och är mera själfständig. Af Dio Cassius (se D i o 2) äro stora delar komna till oss genom Z. Af hans hand har man också teo- logiska skrifter, kommentarer till kyrkofäderna, hel- gonhistorier, en hymn m. m. Bland upplagor må nämnas L. Dindorfs af krönikan (1868-75) och i Migne, "Patrologia". öfversättningar finnas till flera språk. J. C. Zonaxel, miner., kem., fys. Se Kr is t a Hö- gra f i, sp. 1339. Zon-expropriation kallas den särskilda art af det lagliga tvångsafhändandet af fastigheter (ex- propriation, se Expropriera), som används för förbättring af arbetarbefolkningens bostadsför- hållanden inom visst område (se Arbetarbo- städer, sp. 1307). En engelsk lag ("Housing of the working classes act 1890") medger för densamma vissa lindringar i eljest gällande expro- priationsregler, och det engelska exemplet har följts på sina ställen på kontinenten. Svensk rätt