875 Zulukaffrer-Zunft målarens Själj'porträtt, grupperna Daniele Zuloaga och hans döttrar (1899), Efter kapplöpningen (1900, museet i Bruxelles), Promenad efter tjur- fäktningen (1901), "La rue des passions", La rue de 1'amour, Parisiska, Den heliga Jungfruns kloster (berglandskap utan figurer), Zigenerska (Thielska galleriet), Drickande bönder (National- galleriet i Berlin), porträttgrupp (Luxembourgmu- seet i Paris), m:me Bréval som Carmen (New Yorks museum), Skådespelerskan Consuelo (Konsthallen i Bremen), Spanskt salutorg (museet i Gent), Tant Louise (moderna museet i Venezia), En gammal lustigkurre (1911, Roms moderna galleri), Tjur- fäktningens offer (tjurfäktaren rider hem slokörad, 1912), porträtt af Maurice Barres (i helfigur, Barres blickande ut öfver Toledo, 1914). G-g N. Zulukaffrer (Sulukaf f rer, Suluer). Se K af fr er, med fig. l o. 2, samt fig. 14 å pl. Afrikanska folk och fig. 10 å illustrations- sida II till art. Begrafning. Zululandet. Se Sululandet. Zuluspråket (S u l usp r å k e t). Se B a n t u- språken. Zumalacarreguy [thomalaka^rcgi], Tomas, spansk militär, f. 29 dec. 1788 i Ormaiztegui, baskiska prov. Guipuzcoa, d. 25 juni 1835 i Cegama, Guipuzcoa, lämnade vid Ferdinand YII:s död (1833) sin anställning som öfverste och mili- tärguvernör i Ferrol för att följa Don Carlos, som utnämnde honom till general och högste befälhaf- vare i Navarra. Han organiserade den karlistiska resningen i sin födelsebygd och spelade en fram- stående roll i kriget mot "cristinos". I juni 1835 framträngde han segerrikt i Navarra och Baskiska provinserna och ville med sin öfver 30,000 man starka här marschera på Madrid, men på Don Carlos' befallning måste han vända sig mot Bilbao, vid hvars belägring han dödligt sårades. Oböjlig handlingskraft och glänsande tapperhet skaffade, honom ett ovanligt välde öfver folk och här. (H- J-dt.) Zumbusch [tso½boj], K a spar, tysk bildhug- gare, f. 1830 i Herzebrock (Minden), d. 1915, kom 1848 till München och studerade där för Halbig, reste 1853 till Italien och slöt sig där till Martin Wagner, hvars umgänge blef nyttigt för hans ut- veckling. 1860 slog lian sig ned i Mun- chen, utförde några altaren i Frauenkirche och en täflingsskiss till Fredrik Vilhelm IV:s staty i Köln. Kort därefter blef hans ut- kast till minnesstod öfver Max II i Mun- chen belönad och be- stämd till utförande. Innan dess reste han 1867 ännu en gång till Rom och Neapel, modellerade där flera statyetter, t. ex. hufvudpersonerna i Wagners operor för Ludvig II, och utförde en kolossalstaty af grefve von Rumjord (i München) m. m. Statyn af Max //, med 4 allegoriska figu- rer, aftäcktes 1875. Därefter följde en staty af professor Herz i Erlangen, ett segermonument i Augsburg (1880) och s. å. Beethouens monument i Wien, med kompositörens sittande figur samt på fotställningen Prometheus och Victoria jämte 9 musicerande barn (se fig. 18 å pl. III till art. Wien). I Wien utförde Z. därpå två betydande verk, Maria Teresiamonumentet (1884 -88, den arkitektoniska kolonnbyggnaden af Ha- senauer), storartadt och imponerande med 4 ryt- tarstatyer - på skissen redo de i galopp - samt grupper till fots och nedanför den stora sit- tande hufvudfiguren små allegoriska bifigurer (se fig. 16 å pl. III till art. Wien), samt Ra- detzky'monumentet (ryttarstaty, 1892). Dessutom staty af kejsar Frans Josef i universitetet samt andra statyer och reliefer. Z. blef 1873 professor vid konstakademien i Wien. G-g- N. Zumpe [tso'm-], Herm a n n, tysk dirigent och tonsättare, f. 1850, d. 1903, biträdde R. Wagner 1873-76 i Baireuth vid "Nibelungen"-partitu- rernas färdiggörande, var sedan teaterkapellmä- staro i olika städer och blef hofkapellmästare i Stuttgart 1891, dirigent för Kaimkonserterna (se d. o.) i München 1895, hofkapellmästare i Schwe- rin 1897 och i München (med generalmusikdirek- tors titel) 1900. Z. var en mycket ansedd Wagner- dirigent. Han komponerade sånger, operor och några operetter (bland dem Farinelli, 1886; uppf. i Stockholm 1888). E. F-t. Zumpt [tsompt], tyska filologer. 1. Karl Gottlob Z., f. 1792 i Berlin, d. 1849 som pro- fessor i romersk litteratur vid universitetet i Ber- lin (sedan 1838), bidrog kraftigt till att höja det latinska språkstudiet, i synnerhet genom sin i många uppl. utkomna latinska grammatika (öfv. till sv. 1833) äfvensom genom åtskilliga om kri- tisk skärpa vittnande uppl. af romerska förfat- tare. - 2. August Wilhelm Z., den före- gåendes brorson, f. 1815 i Königsberg, d. 1877, anställd som gymnasiallärare i Berlin (sedan 1837), egnade sig företrädesvis åt romerska fornkunska- pen och lämnade i synnerhet åtskilliga bidrag till kännedomen om romerska rättsväsendet. En längre tid var han sysselsatt med förberedelser till ett "Corpus inscriptionum latinarum". Frukten af dessa studier visade sig bl. a. i en upplaga af "Monumentum ancyranum" (1845) äfvensom i Commentationes epigraphicæ ad antiquitates ro- manas (2 bd, 1850, 1854). A. M. A.» Zumsteeg [tsc/msteg], Johann Rudolf, tysk tonsättare, f. 1760, d. 1802, uppfostrades 1770-81 i Karlsschule (se d. o.) i Stuttgart, där han slöt närmare vänskap med Schiller, till hvars dikter han sedermera företrädesvis satte musik, liksom Zelter till Goethes. Z. utbildade sig till cellist och kompositör under ledning af Poli, hvil- ken han 1793 efterträdde som hofkapellmästare. Bland Z:s 7 operor voro på sin tid Die geisterinsel (1798) och Das pfauenfcst (1801) ganska spridda, men störro berömmelse fick han som grundläggare af den moderna musikaliska balladkompositionen (Ritter Toggenburg, Lenore m. fl.), som sedan utbildades af Reichardt, Zelter, Schubert, Löwe, Schumann m. fl. Han skref äfven kyrkokantater, cellosaker, melodramen Frúhlingsfeier, körer till Schillers "Räubcr" m. m. Biogr. af Landshoff (1902). A. L.*