- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
899-900

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zürich - Zürichsjön - Zütphen - Zähringen - Zähringer Löwenorden - Zöckler, Otto

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fransmännen inryckte i Schweiz, utlofvades ändring i författningen till landsbygdens förmån. Då österrikare och ryssar 1799 anryckte, återställdes dock den gamla ordningen. 4 och 5 juni 1799 slog ärkehertig Karl vid Z. fransmännen under Masséna och 24 sept. s. å. denne de rysk-österrikiska trupperna under Korsakov. Z. införlifvades med Helvetiska republiken, men återfick 1803 sin själfständighet. Hade redan under mediationsperioden (1803--14) stadens politiska öfvervikt öfver landsbygden återställts, så bekräftades denna öfvervikt genom den 1814 antagna nya författningen, genom hvilken icke blott flertalet platser i rådet (130 af 218), utan nästan alla högre ämbeten tillförsäkrades stadens borgare. Den nya schweiziska författningen blef besvuren 7 aug. 1815 i Z. Stadens dominerande ställning emot landsbygden träder så mycket skarpare fram, som Z. vid denna tid rymde endast 1/20 af hela kantonens befolkning. Franska julirevolutionen (1830) medförde emellertid äfven i Z. en författningsändring i liberal riktning (20 mars 1831), då landsbygden fick utse 2/3 af medlemmarna i Stora rådet. Från den tiden gick kantonen raskt framåt på reformernas väg i lagstiftning och förvaltning, och Z. blef verksamhetsplatsen för en mängd framstående personer (Melchior Hirzel, Ulrich, F. L. Keller, Meyer v. Knonau, Orelli, Hess, Bluntschli, Füssli m. fl.). Folket stötte sig dock på en mängd reformer ofvanifrån, och hufvudmännen för det tillbakaträngda reaktionspartiet visste att med fördel begagna sig däraf. Då regeringen 1839 erbjöd D. Strauss en professur vid universitetet, utbröt 6 sept. ett folkupplopp, och tusentals väpnade bönder under ledning af prästen Bernhard Hirzel från Pfäffikon drogo in i staden, där det kom till en blodig sammandrabbning med trupperna. Den svaga regeringen tog till flykten, och hufvudmännen för upproret insatte en provisorisk regering. Kort därpå egde nyval rum till Stora rådet, och därmed kom det konservativ-reaktionära partiet till väldet för några år (till 1845). Vid jesuitfrågans behandling slöt Z. sig till de radikala kantonerna och stod i Sonderbundskriget på de liberala kantonernas sida. En mera demokratisk författning antogs 18 april 1869, som (med ändringar 1878 och 1894) ännu gäller. Under de senare årtiondena har Z. mer än någon annan schweizisk ort varit en fristad för en mängd politiska flyktingar, i synnerhet ryssar och polacker, och dess gästvänlighet har missbrukats af socialistiska agitatorer, som vållat republiken icke litet bekymmer. -- 10 nov. 1859 slöts i Z. på grundvalen af preliminärerna i Villafranca fred mellan Österrike, Frankrike och Sardinien. Den hvilar på tre skilda fördrag. Österrike afträdde sina rättigheter till Lombardiet (utom Peschiera och Mantua) till Frankrike, som öfverflyttade dem på Sardinien. Detta öfvertog 3/5 af den lombardisk-venezianska bankens skuld och 40 mill. floriner af 1854 års nationallån. -- Litt.: Vögelin, "Das alte Z." (I--II, 1878 och 1890), Finsler, "Z. in der zweiten hälfte des 18:ten jahrhunderts" (1884), och Treichler, "Politische wandlungen der stadt Z." (1886). A. N-d. Zürichsjön [tsy'-], ty. Züricher see, näst Bodensjön och Vierwaldstättersjön den största sjön i tyska Schweiz, ligger 409 m. ö. h. mellan kantonerna S:t Gallen, Schwyz och Zürich. Sjön, som svagt halfmånformigt kröker sig från ö. till n. v., från Linthkanalens mynning vid Schmerikon till Limmats utlopp vid Zürich, har en längd af 40 km., med en bredd af 1--4,5 km., en areal af 88 kvkm. och ett maximaldjup af 143 m. (v. om Herrliberg). Genom landtungan Hurden och den 1 km. långa järnvägsbanken, som förenar denna med Rapperswil, afsnöres från hufvudsjön ett mindre, 20 kvkm. stort, bäcken, den s. k. Obersee. Endast denna eger några nämnvärda tillflöden (Iona i n.; Wäggithaler Aa i s.). På grund af sitt ringa djup tillfryser Obersee så godt som hvarje år, den egentliga hufvudsjön däremot mera sällan (t. ex. 1830 och 1880--81). Stränderna ha nästan inga uddar och inskärningar, och sjön har endast två öar: Lützelau och Ufenau, båda nära Rapperswil. Obersee, som omramas af Schwyz- och Thuralperna, har alpin karaktär, medan den nedre sjön omges af lågkulligt land och med sina leende stränder och sin af en mängd fartyg och båtar lifvade vattenyta företer en af de vackraste landskapsbilderna i Schweiz. Från de skogkrönta bergåsarna sänka sig de med vinberg, fruktträdgårdar, sädesfält och ängar beklädda sluttningarna ned till stranden, som omges af en nästan oafbruten krans af välmående orter. Utmed bägge stränderna gå järnvägslinjer, som i n. sammanlöpa i Zürich. -- Vid Meilen på högra (norra) stranden upptäcktes 1854 de första pålbyggnaderna i Schweiz. A. N-d. Ziitphen, tysk namnform på nederländska staden Zutfen (se d. o.). Zähringen [tsä7-], by i badensiska kretsen Frei- burg, i det forna Breisgau, 3 km. n. om staden Frei- burg. Omkr. 1,600 inv. Byn är historiskt minnes- värd genom det nu förstörda slottet Z., efter hvilket hertigarna af Z., badensiska husets stamfäder, kal- lade sig. Zähringarna egde sedan början af 900- talet ett grefskap i Breisgau. Grefve Bertold I erhöll 1055 af kejsar Henrik III löfte om hertigdö- met Schwaben, men kejsarens änka, Agnes, Hen- rik IV :s förmyndare, föredrog hertigen af Rhein- felden framför Bertold. Hon gaf honom dock som ersättning 1061 hertigdömet Kärnten och mark Verona. Dessa länder förlorade han, då han 1077 befordrade Rudolfs val till motkonung, och var därefter till sin död (1078) Henrik IV :s bittre mot- ståndare. Hans äldre son, Bertold II, tillhörde likaledes Henrik IV:s fiender. Han lät 1092 upp- ställa sig som mothertig i Schwaben, men slöt 1098 fred med kejsaren, hvarvid han uppgaf Schwaben mot staden Zürich, men behöll hertigtiteln. Hans brorson Herman, som efter sin fader ärft slottet Baden, antog titeln markgrefve af Baden och blef stamfader för den badensiska regentätten (se vidare Baden, sp. 629), hvars alla manliga medlemmar ännu bära titeln "hertig af Z." Bertold II:s son Konrad, som hade gods i Burgund, erhöll af konung Lothar 1127 grefskapen Hög-Burgund och Sion. Den hertigliga grenen af denna släkt ut- gick på svärdssidan 1218 med Konrads sonson Bertold V. (A- N-d.) Zähringer Löwenorden [tsä7-]. Se Ordnar, sp. 831, med fig. å färgplanschen. Zöckler [tsö7-], Otto, tysk evangelisk teolog, f. 1833 i Griinberg, Hessen, d. 1906 i Greifswald, blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free