Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zürich ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fransmännen inryckte i Schweiz, utlofvades ändring i
författningen till landsbygdens förmån. Då
österrikare och ryssar 1799 anryckte, återställdes dock
den gamla ordningen. 4 och 5 juni 1799 slog
ärkehertig Karl vid Z. fransmännen under Masséna och
24 sept. s. å. denne de rysk-österrikiska trupperna
under Korsakov. Z. införlifvades med Helvetiska
republiken, men återfick 1803 sin själfständighet.
Hade redan under mediationsperioden (1803–14)
stadens politiska öfvervikt öfver landsbygden
återställts, så bekräftades denna öfvervikt genom den
1814 antagna nya författningen, genom hvilken icke
blott flertalet platser i rådet (130 af 218), utan
nästan alla högre ämbeten tillförsäkrades stadens
borgare. Den nya schweiziska författningen blef
besvuren 7 aug. 1815 i Z. Stadens dominerande
ställning emot landsbygden träder så mycket
skarpare fram, som Z. vid denna tid rymde endast 1/20
af hela kantonens befolkning. Franska
julirevolutionen (1830) medförde emellertid äfven i Z. en
författningsändring i liberal riktning (20 mars
1831), då landsbygden fick utse 2/3 af
medlemmarna i Stora rådet. Från den tiden gick
kantonen raskt framåt på reformernas väg i lagstiftning
och förvaltning, och Z. blef verksamhetsplatsen för
en mängd framstående personer (Melchior Hirzel,
Ulrich, F. L. Keller, Meyer v. Knonau, Orelli,
Hess, Bluntschli, Füssli m. fl.). Folket stötte sig
dock på en mängd reformer ofvanifrån, och
hufvudmännen för det tillbakaträngda
reaktionspartiet visste att med fördel begagna sig däraf. Då
regeringen 1839 erbjöd D. Strauss en professur vid
universitetet, utbröt 6 sept. ett folkupplopp, och
tusentals väpnade bönder under ledning af prästen
Bernhard Hirzel från Pfäffikon drogo in i staden,
där det kom till en blodig sammandrabbning med
trupperna. Den svaga regeringen tog till flykten,
och hufvudmännen för upproret insatte en
provisorisk regering. Kort därpå egde nyval rum till
Stora rådet, och därmed kom det
konservativ-reaktionära partiet till väldet för några år (till 1845).
Vid jesuitfrågans behandling slöt Z. sig till de
radikala kantonerna och stod i Sonderbundskriget
på de liberala kantonernas sida. En mera
demokratisk författning antogs 18 april 1869, som (med
ändringar 1878 och 1894) ännu gäller. Under de
senare årtiondena har Z. mer än någon annan
schweizisk ort varit en fristad för en mängd
politiska flyktingar, i synnerhet ryssar och polacker,
och dess gästvänlighet har missbrukats af
socialistiska agitatorer, som vållat republiken icke litet
bekymmer. – 10 nov. 1859 slöts i Z. på
grundvalen af preliminärerna i Villafranca fred mellan
Österrike, Frankrike och Sardinien. Den hvilar på
tre skilda fördrag. Österrike afträdde sina
rättigheter till Lombardiet (utom Peschiera och Mantua)
till Frankrike, som öfverflyttade dem på Sardinien.
Detta öfvertog 3/5 af den lombardisk-venezianska
bankens skuld och 40 mill. floriner af 1854 års
nationallån. – Litt.: Vögelin, "Das alte Z."
(I–II, 1878 och 1890), Finsler, "Z. in der zweiten
hälfte des 18:ten jahrhunderts" (1884), och
Treichler, "Politische wandlungen der stadt Z."
(1886).
A. N-d.
Zürichsjön [tsy’-], ty. Züricher see, näst
Bodensjön och Vierwaldstättersjön den största sjön i tyska
Schweiz, ligger 409 m. ö. h. mellan kantonerna S:t
Gallen, Schwyz och Zürich. Sjön, som svagt
halfmånformigt kröker sig från ö. till n. v., från
Linthkanalens mynning vid Schmerikon till Limmats
utlopp vid Zürich, har en längd af 40 km., med en
bredd af 1–4,5 km., en areal af 88 kvkm. och ett
maximaldjup af 143 m. (v. om Herrliberg). Genom
landtungan Hurden och den 1 km. långa
järnvägsbanken, som förenar denna med Rapperswil,
afsnöres från hufvudsjön ett mindre, 20 kvkm.
stort, bäcken, den s. k. Obersee. Endast denna
eger några nämnvärda tillflöden (Iona i n.;
Wäggithaler Aa i s.). På grund af sitt ringa djup
tillfryser Obersee så godt som hvarje år, den
egentliga hufvudsjön däremot mera sällan (t. ex. 1830
och 1880–81). Stränderna ha nästan inga uddar
och inskärningar, och sjön har endast två öar:
Lützelau och Ufenau, båda nära Rapperswil.
Obersee, som omramas af Schwyz- och
Thuralperna, har alpin karaktär, medan den nedre sjön
omges af lågkulligt land och med sina leende
stränder och sin af en mängd fartyg och båtar lifvade
vattenyta företer en af de vackraste
landskapsbilderna i Schweiz. Från de skogkrönta bergåsarna
sänka sig de med vinberg, fruktträdgårdar,
sädesfält och ängar beklädda sluttningarna ned till
stranden, som omges af en nästan oafbruten krans
af välmående orter. Utmed bägge stränderna gå
järnvägslinjer, som i n. sammanlöpa i Zürich. –
Vid Meilen på högra (norra) stranden upptäcktes
1854 de första pålbyggnaderna i Schweiz. A. N-d.
Ziitphen, tysk namnform på nederländska staden
Zutfen (se d. o.).
Zähringen [tsä7-], by i badensiska kretsen Frei-
burg, i det forna Breisgau, 3 km. n. om staden Frei-
burg. Omkr. 1,600 inv. Byn är historiskt minnes-
värd genom det nu förstörda slottet Z., efter hvilket
hertigarna af Z., badensiska husets stamfäder, kal-
lade sig. Zähringarna egde sedan början af 900-
talet ett grefskap i Breisgau. Grefve Bertold I
erhöll 1055 af kejsar Henrik III löfte om hertigdö-
met Schwaben, men kejsarens änka, Agnes, Hen-
rik IV :s förmyndare, föredrog hertigen af Rhein-
felden framför Bertold. Hon gaf honom dock som
ersättning 1061 hertigdömet Kärnten och mark
Verona. Dessa länder förlorade han, då han 1077
befordrade Rudolfs val till motkonung, och var
därefter till sin död (1078) Henrik IV :s bittre mot-
ståndare. Hans äldre son, Bertold II, tillhörde
likaledes Henrik IV:s fiender. Han lät 1092 upp-
ställa sig som mothertig i Schwaben, men slöt 1098
fred med kejsaren, hvarvid han uppgaf Schwaben
mot staden Zürich, men behöll hertigtiteln. Hans
brorson Herman, som efter sin fader ärft slottet
Baden, antog titeln markgrefve af Baden och blef
stamfader för den badensiska regentätten (se vidare
Baden, sp. 629), hvars alla manliga medlemmar
ännu bära titeln "hertig af Z." Bertold II:s son
Konrad, som hade gods i Burgund, erhöll af
konung Lothar 1127 grefskapen Hög-Burgund och
Sion. Den hertigliga grenen af denna släkt ut-
gick på svärdssidan 1218 med Konrads sonson
Bertold V. (A- N-d.)
Zähringer Löwenorden [tsä7-]. Se Ordnar,
sp. 831, med fig. å färgplanschen.
Zöckler [tsö7-], Otto, tysk evangelisk teolog, f.
1833 i Griinberg, Hessen, d. 1906 i Greifswald, blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
