Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zürich ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
903
Zöllner-Zöppritz
904
(1883), Columbus (1886), Die neue welt (1893) och
Heerschau (1901), en symfoni m. fl. orkesterstycken
samt visor och manskvartetter. 1. A.L.* 2. E. F-t.
Zöllner [tsö’11-], JohannKarlFriedrich,
tysk astronom, f. 8 nov. 1834 i Berlin, d. 25 april
1882 i Leipzig, blef 1866 e. o. och 1872 ord. pro-
fessor i astrofysik vid universitetet i Leipzig. Z.
är bekant för sin verksamhet på astrofysikens om-
råde såväl med afseende på direkta undersökningar
som ock genom flera af honom uppställda geniala
teorier och hypoteser. I det förra afseendet må
nämnas hans spektroskopiska och framför allt hans
fotometriska studier, de senare framlagda bl. a. i
Grundzuge einer allgemeinen photometrie des him-
mels (1861), och Photometrische untersuchungen mit
besonderer rúcksicht auj die physische beschaffen-
heit der himmelskörper (1865) samt den af honom
uppfunna och efter honom benämnda f o t o m e-
t e r n, ett af de bästa dylika hittills konstrue-
rade instrumenten. Dess grundidé ligger däri, att
man med en i tubens synfält genom en sidolampa
framställd ljuspunkt ("konstgjord stjärna") jäm-
för den verkliga stjärnan, hvars ljusstyrka skall be-
stämmas. Sedan denna stjärna blifvit inställd i
synfältet jämsides med den konstgjorda stjärnan,
tillgår jämförelsen så, att man vrider det ena af
ett system nicolska prismor, genom hvilka den konst-
gjorda stjärnans ljus får passera (hvarvid ljuset ut-
träder polariseradt ur den första prisman), till dess
att den konstgjorda stjärnans intensitet, som härvid
ändrar sig proportionellt mot kvadraten på cosinus
för vridningsvinkeln, blir lika med den verkliga
stjärnans. Denna bestämning vinner i noggrannhet
därigenom, att den konstgjorda stjärnans ljus, som
äfven får passera genom en mellan de nicolska pris-
morna befintlig bergkristallplatta, genom den se-
nares vridning kan bringas att antaga (nära) sam-
ma färg som den verkliga stjärnans. Härmed är,
såsom Z. ock af såg, en (dock ej särdeles tillförlitlig)
metod gifven att genom objektiv mätning bestämma
stjärnans färg. - Z. uppfann äfven för astrono-
miska ändamål spektralappar äter af olika typer.
Af dessa har särskildt okularspektroskopet vunnit
vidsträckt användning såsom ett synnerligen be-
kvämt hjälpmedel vid undersökning af stjärnors
spektra. (Se Astronomiska instrument,
sp. 299.) - Från Z:s teoretiska verksamhet är
att anföra hans teori för solen och processerna
inom densamma 1873, hans teori för variabla stjär-
nor samt hans i Vber die natur der kometen (1872)
och på andra ställen framställda teori för kome-
terna. Grundtanken i denna består däri, att den af
Bessel för förklaring af kometsvansarna förutsatta
"repulsiva kraften", som kometens kärna måste
antas utöfva på kometsvansens partiklar, ingenting
annat är än en elektrisk repulsion mellan kometens
partiklar, hvilka samtliga antas laddade med lik-
nämnig elektricitet. Då nu gravitationen mellan
dessa partiklar är proportionell mot deras kubik-
innehåll (eg. massa), men den elektriska repulsio-
nen mot mängden af på deras yta befintlig elektri-
citet, så måste för de större partiklarna gravita-
tionen taga öfverhand och samla dessa till en ko-
metens kärna, medan för de smärre partiklarna
repulsionen måste komma att öfverväga och ut-
slunga desamma från kärnan, så att de komma att
bilda en kometens svans. Matematiskt uttryckt in-
träffar detta, emedan, om r föreställer en partikels
lineära dimension, man har r3 >> r2 för stora vär-
den af r, men r3 <C r2 för små värden af r. Z:s
samlade skrifter, som beröra de mest olikartade
frågor - på senare tider togo t. o. m. spiritismen
och därmed sammanhängande spekulationer hans
intresse, fantasi och penna i anspråk -, äro af
honom själf utgifna i Wissenschaftliche abhandlun-
gen (4 bd, 1878-81). K. B. (B-d.)
Zöllners fotometer. Se Z ö 11 n e r, J. K. F.
Zöllners mönster. Se Synvillor.
Zöilners okularspektroskop. Se Astronomi-
ska instrument, sp. 299.
Zöppritz [tsö’pp-], Karl, tysk geofysiker, f.
1838 i Dannstadt, d. 1885 i Königsberg, pro-
fessor 1867 i matematik och fysik i Giessen, 1880
i geografi i Königsberg, framställde den fortfarande
gällande hypotesen om hafsströmmarnas uppkomst
(se därom H y d r o g r a f i, sp. 1458-59). Hans
hufvudarbete är Kartenentwurjslehre (1884; l:a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
