- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
929-930

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åbo och Björneborgs län - Åbordsö - Åborätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

röstberättigade personer (93,382 män och 118,946 kvinnor). Se äfven Egentliga Finland och Satakunta. O. B-n. Åbordsö, bebodd, till största delen skogklädd ö i Högsjö socken, Västernorrlands län, vid Ångermanälfvens mynning omedelbart n. v. om Hemsön, från hvilken Å. skiljes genom Snättsundet. Mera än hälften af öns yta, som uppgår till omkr. 8 kvkm., upptas af två höjdpartier, af hvilka det högre, Notberget, når en höjd af 89,4 m. ö. h. På öns nordvästligaste del visar en intermittent fyr på 3,5 m. höjd öfver vattenytan hvitt sken horisonten rundt. G. Brgrn. Åborätt, kam., rätten att på viss tid eller lifstid såsom landbo eller under ärftlig besittning inneha annans jord. Sedan numera vid upplåtelse på viss tid eller lifstid af nyttjanderätten till jord de i allmänna lagen meddelade bestämmelserna om arrende i allmänhet tillämpas, används uttrycket åborätt, med eller utan tillägget "stadgad", nästan endast i samma betydelse som ärftlig besittningsrätt. Under stadgad åborätt l. ärftlig besittningsrätt innehas dels vissa kronan eller allmänna inrättningar tillhörande hemman och lägenheter, dels och undantagsvis i enskild ego varande fastigheter, särskildt en del under bruk skatteköpta hemman. -- Liksom enskilda upplät kronan jord åt landbo (landbonde) mot städja och afrad. Landbon var berättigad att kvarbli vid egendomen under den därför bestämda legotiden, förutsatt att han årligen erlade afraden samt behörigen höll hemmanet vid makt. Men vid legotidens utgång berodde det på frivillig öfverenskommelse, om landboförhållandet skulle fortfara. I allmänhet fingo väl landborna, om åboskyldigheterna fullgjordes, son efter fader kvarbli vid egendomen, försåvidt den ej behöfdes för något allmänt ändamål. Bestämd försäkran därom hade de dock ej. Å bergsmanshemman synas åborna visserligen från äldre tider ha åtnjutit ärftlig besittningsrätt, och under Karl XI:s tid, då det för indelningsverkets bestånd var af vikt, att därför anvisade räntor ovillkorligen utgingo, tillförsäkrades genom k. förordn. 5 jan. 1684, 7 nov. 1695 m. fl. en stor del af kronoåborna eller de, som innehade kronorusthåll eller sådana hemman, hvaraf räntan var militiestaten anordnad, att de och deras efterkommande, mot fullgörande af åboskyldigheterna, allt framgent skulle få besitta sina hemman. Men först genom k. förordn. 21 febr. 1789 tillförsäkrades samtliga åbor å kronohemman att, så länge de till hus och jord väl och försvarligen häfdade hemmanen, de och deras barn skulle sitta därå odrifna, man efter man, i den ordning särskildt vore stadgadt. Efter Kammarkollegiets kung. 29 febr. 1808 och senare meddelade bestämmelser iakttas numera i fråga om företrädesrätten till åboskapet å allmänna kronohemman följande ordning: 1) änka, så länge hon lefver ogift (särskilda bestämmelser gälla, då efterlefvande makan i boet medfört besittningen af åboskapet eller änkling kommit i åtnjutande däraf genom giftermål med den aflidna hustrun); 2) bröstarfvinge, son eller hans afkomling framför dotter eller hennes afkomling och äldre barn framför yngre; 3) närmaste arfvinge efter lag, hvarvid ordningen mellan lika nära arfvingar bestämmes genom lottning. I regel är endast en person berättigad att öfvertaga åboskapet, men om klyfning kan verkställas, får den med vissa undantag ske. Särskilda bestämmelser äro meddelade för det fall, att änka icke själf kan öfvertaga hemmanet eller den till åboskapet berättigade är omyndig eller afliden åbo eljest efterlämnat omyndiga eller oförsörjda barn. Åbo eger jämväl öfverlåta hemmanet, t. o. m. till oskyld person. Men arfvingar till och med syskonbarn eller dem, som äro i lika led med dessa, ega i sådant fall rätt att mot erläggande af löseskillingen tillträda värdskapet (k. kung. 8 maj 1863). Finnes ej någon, som till följd af släktskap är berättigad tillträda hemmanet, skall frågan om dess disposition af K. M:ts befallningshafvande anmälas hos Kammarkollegium för att underställas K. M:ts pröfning. För alla fall, utom då änka tillträder hemmanet efter sin aflidne man, är inrymning däri ej gällande, om den ej af K. M:ts befallningshafvande blifvit beviljad. Särskilda bestämmelser i fråga om successionsrätten till åboskapet gälla för: 1) kronolotshemman, vid hvilka arfsrätten till åboskapet ej sträcker sig till fjärmare arfvingar än i rätt nedstigande led (om hvarken änka eller sådana arfvingar finnas, bör hemmanet anses som åboledigt och upplåtas åt annan lots); 2) kronorusthåll, vid hvilka rusthållarens barn och arfvingar tillförsäkrats att gemensamt tillgodonjuta åboskapet, samt 3) krononybyggen, hvilka ej af åbon kunna öfverlåtas med lika frihet, som genom k. kung. 8 maj 1863 medgetts i fråga om vanliga kronohemman. Hvad de med åboskapet förbundna skyldigheterna och rättigheterna angår, må nämnas, att det i allmänhet åligger kronoåbo att väl häfda egendomen enligt de för landbor meddelade bestämmelser; att erlägga egendomen påhvilande utskylder (grundskatten har numera afskrifvits); samt att fullgöra de särskilda åligganden, som kunna ha varit förbundna med åboskapets upplåtande, t. ex. lotsning, gästgifveri. Däremot eger åbon att bruka egendomen och tillgodogöra sig dess afkastning, likväl med de inskränkningar, som allmänna lagen stadgar för landbo, bl. a. i fråga om rättigheten att från gården föra fä och foder, hvarjämte särskilda inskränkningar gälla i afseende på rätten till skogen. Åbon hade tillika efter hand tillerkänts skatteköpsrätt till egendomen. I fråga om hemman, som för bergsbruket ansetts vara af synnerlig nytta, äfvensom augment, hvilka betraktats som omistliga för ett rusthåll, hade skatteköpsrätten emellertid tillerkänts ej åbon, utan bruksegaren och rusthållaren. Änka, som kommit till ett kronohemman genom giftermål med sin aflidne man, egde ej lösa detta till skatte; detsamma var förhållandet med en man, som öfverlefde sin hustru, om hon förut hade varit gift och hade barn samt han med henne åtkommit hemmanet, men icke sammanaflat barn. Ny- byggen i de norra länen skola enligt k. br. 6 maj 1817, 10 febr. 1824 och 15 dec. 1848, sedan åboskyldigheterna blifvit fullgjorda, utan lösen omföras till skatte. Åborätten kan förverkas, om åbo dömes för tjufnad eller annat nesligt brott, d. v. s. sådant, som medför förlust af medborgerligt förtroende (under sådana förhållanden kan myndig son eller måg i visst fall få bibehållas vid egendomen); om åbo ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0501.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free