under tre år häfdar och brukar egendomen enligt lag, i hvilket fall han efter föregången varning dömes att vid nästa fardag flytta från egendomen, samt om egendomen påhvilande utskylder m. m. ej fullgöras. Alla frågor, huruvida åbo- och besittningsrätt å kronohemman eller nybyggen är förverkad eller eljest bör upphöra, tillkommer numera laga domstols handläggning. De under stadgad åborätt upplåtna, kronan tillhöriga hemman och lägenheter äro ej till antalet många (vid 1880 års slut, med undantag af krononybyggen, 1,122 hemman om 186 mantal, med en skatteköpeskilling af 21,775 kr., samt 4,265 lägenheter, med en skatteköpeskilling af 24,221 kr.). De ha väl i någon mån ökats genom upptagande af nybyggen i de norra länen, men å andra sidan minskats genom skatteköpen och skatteomföringarna. Då kronans eganderätt till de utaf dessa egendomar, hvilka mot en till staten ingående afgift fått till skatte lösas, är till större delen betydelselös och skatteköpeskillingarna uppgå till jämförelsevis små belopp, ha förslag flera gånger väckts, att dessa egendomar skulle utan lösen omföras till skatte, men dessa förslag ha hittills ej vunnit någon framgång. I stället har nu genom k. kung. 17 okt. 1919 föreskrifvits att, i afbidan på utredning och förslag rörande revision af gällande bestämmelser om skatteköp, tillsvidare och intill dess annorlunda kan varda beslutadt, skatteköp icke utom i vissa särskildt angifna fall skall ega rum. Hvad kyrko-, akademi-, gymnasie- och skolegods-, krigsmanshus- samt andra allmänna inrättningars hemman och lägenheter angår, voro de jämväl tidigare liksom kronans mot städja och afrad upplåtna åt landbor, hvilka i allmänhet, son efter fader, fingo bibehålla desamma. Vid de flesta är det numera regel, att de, när de bli åbolediga, skola på viss tid utarrenderas, hvarvid visserligen förre innehafvarens rätt blifvit i så måtto tillgodosedd, att han själf eller, därest han aflidit, hans änka eller bröstarfvingar ega optionsrätt eller rätt att öfvertaga egendomen mot högsta afgifna arrendeanbudet eller det bestämda maximiarrendet. Men vid vissa af dessa egendomar (åtskilliga kyrkohemman i Halland, Visingsö skolegodshemman, Danviks hospitalshemman, Huitfeltska stipendiihemman m. fl.) har liksom å allmänna kronohemman åt åborna tillerkänts en ständig åborätt (ärftlig besittningsrätt), hvarvid såväl i fråga om successionsrätten som beträffande åbons skyldigheter och rättigheter i tillämpliga delar gälla de om allmänna kronohemman därutinnan meddelade bestämmelser, dock med många afvikelser, bland hvilka särskildt bör framhållas, att åtskilliga af dessa egendomar ej få till skatte köpas samt att, där skatteköp är medgifvet, detsamma får ske endast i den ordning, som därför särskildt blifvit föreskrifven (t. ex. för halländska kyrkohemmanen genom k. kung. 11 sept. 1863, för Danviks hospitalshemman genom k. kung. 17 maj 1861, för Visingsö skolegodshemman genom k. br. 9 dec. 1871, jfr för Huitfeltska stipendiihemmanen k. br. 6 juli 1906 och k. kung. 14 febr. 1908). Då 1919 förbud utfärdades mot skatteförsäljning, gjordes undantag för halländska kyrkornas hemman, Danviks hospitalshemman och Visingsö skolegodshemman. Hvad beträffar i enskild ego varande egendomar, som innehas under åborätt, äro särskilda föreskrifter meddelade ang. förhållandet mellan åbon och bruksegaren å under bruk skatteköpta hemman. Dessa föreskrifter äro emellertid i flera afseenden otillfredsställande. Utredning har ock verkställts i syfte att närmare reglera ställningen för åborna på dessa hemman, i samband hvarmed äfven upptagits frågan om beredande af tryggad åborätt åt vissa innehafvare af lägenheter å skatteköpta rekognitionshemman (se åbokommitténs 1918 afgifna betänkanden). Nyare litt.: P. K. Bergström, "Om stadgad åborätt, kameralhistorisk utredning" (I--II, 1920), samt kronolägenhetskommitténs år 1920 i 2 dlr afgifna betänkande med förslag till lag om besittningsrätt för obegränsad tid till kronojord och annan publik jord m. m. G. T. Åbo slott, det främsta af medeltidsslotten i Finland, är beläget på en udde, en tidigare klippholme, hvars högsta punkt f. n. står omkr. 9,5 (1750 blott omkr. 8) m. öfver den omgifvande vattennivån, vid Aura ås utlopp och Åbo stads nuv. västra utkant. Dess mäktiga gråstensmurar resa sig ännu i sin fulla höjd, dess flygelbyggnader och torn stå under tak, hvilkas form och resning dock delvis förändrats från det ursprungliga, men invändigt återstår ej mycket af dess forna glans. Slottet (fig. 1 o. 2) utgör en aflång fyrkant i riktning s. v.--n. ö. med en största längd af omkr. 139 m. Den västliga delen däraf, hufvudborgen, det s. k. "Gamla slottet", utgör ett helt för sig, bestående af två 4 våningar höga flyglar i n. v. och s. ö. och två 6 våningar höga torn i s. v. och n. ö. samt omslutande en inre rektangulär borggård af omkr. 45,5 × 10,7--13,6 m. dimensioner. Tidigare har dock borggården, hvars västra kortända upptogs af en sedermera aflägsnad tvärflygel, uppförd mot det sydvästra tornet, varit omkr. 8 m. kortare, östra delen af slottet, förborgen, det s. k. "Nya slottet", utgör en rombformig fyrkant med spetsiga hörn mot v. och ö. Till dess östra hörn ansluter sig en rundel. De tre flygelbyggnaderna i denna del, hvilka omsluta en yttre mot n. ö. sluttande borggård å 3 m. lägre nivå än den inre borggården och af omkr. 39 × 40 m. storlek, ha endast 3 våningars höjd, och tornen, hvilka här äro 3 (1 sexkantigt i norra hörnet, 1 fyrkantigt i nordöstra och 1 åttkantigt i sydöstra flygeln), höja sig endast obetydligt ofvanom dem. Också s. om hufvudborgen har tidigare en andra yttre borggård, omsluten i s. v. och s. ö. af en ringmur, fortlöpande i samma riktning som sydvästra tornets yttre murlif och parallellt med sydöstra flygeln, flankerat hufvudborgen mot ån. Denna ringmur har sedermera aflägsnats. Aflägsnade och utjämnade äro numera äfven de omfattande utanverk, bestående af vallar och vattengrafvar, som ännu på 1700-talet omgåfvo slottet. Inträdet till slottet sker genom porten under tornet i förborgens nordöstra flygel, ofvanom hvilken Finlands hertigliga vapen från hertig Johans tid ännu har sin plats. Till hufvudborgen åter leder en tvåsidig trappuppgång genom ett under 1500-talet uppfördt trapphus och innanför denna en ingång under hufvudborgens nordöstra torn. Vid denna ingång ses ännu små rum, de s. k. björnhålorna, en i de äldre borgarna vanlig anordning till skydd för ingångarna. Ingången till hufvudborgens flyglar