Åkerbrodd, bot. Se Anthoxanthum. Åkerbruk. Se Landtbruk och Åker. Åkerbrukande myror, zool. Se Myrmicinæ, sp. 100. Åkerbrukets jämviktslära. Se Åkerbruksstatik. Åkerbruksbotanik. Se Landtbruksbotanik. Åkerbrukskemi. Se Landtbrukskemi. Åkerbrukskolonier. 1. Jordbruksanläggningar, som upprättas af staten, enskilda personer eller välgörenhetssällskap och som ha till uppgift att till uppfostran mottaga vanvårdad eller vanartig ungdom, vänja skyddslingarna vid jordbruksarbete och på det sättet göra dem till nyttiga medborgare (se Förbättringsanstalter samt Hall, Mettray och Val d'Yèvre). I Sverige äro i allmänhet de s. k. skyddshemmen anordnade som åkerbrukskolonier. Men äfven de allmänna uppfostringsanstalterna, där brottslig ungdom enligt domstols förordnande intas i st. f. att undergå straff (lag 27 juni 1902 och 7 maj 1917), äro anlagda enligt samma principer. Det har gällt att under sunda och enkla förhållanden skänka fostran och vård åt sådana, som funnits etiskt försummade. Det friska landtlifvet har visat sig för ändamålet gynnsammare än uppfostran i en stad med dess lockelser. Arbetet vid åkerbrukskolonierna inskränker sig dock icke till jordbruksgöromål, ladugårdsskötsel o. d. I allmänhet meddelas undervisning äfven i olika yrken alltefter skyddslingarnas fallenhet. Vid skol- och religionsvård lägges stor vikt. Efter afslutad uppfostran beredes i regel åt den unge arbetsanställning, hvarjämte han under de första åren har att påräkna stöd och tillsyn från kolonien. Äfven för äldre personer finnas numera liknande kolonier upprättade, för såväl strafffångar som tvångsarbetare, i Sverige för de förre vid Singeshult, för de senare vid Svartsjö djurgård. Urspr. tänktes åkerbrukskolonierna utomlands som arbetshem för fattiga och afsigkomna i allmänhet. De första försöken med upprättande af dylika kolonier gjorde i smått frih. von Voght i Flottbeck vid Hamburg och hertig de La Rochefoucauld i Liancourt i Frankrike. I stort kom planen till ut- förande först i Nederländerna genom general van der Bosch. Under hans ledning och prins Fredriks beskydd bildades Maatschappij van weeldadigheed ("välgörenhetsföreningen"), som redan 1818 räknade 21,187 medlemmar. Ett större jordområde köptes ö. om Steenwijk i prov. Drenthe, och 1818 ditflyttades 50 fattiga familjer, för hvilka byggts lika många boningshus jämte magasin, skolhus m. m. Hufvudstammen skulle bestå af fattigt, men hederligt, arbetsfört och arbetsvilligt folk; därjämte ämnade man där mottaga hittebarn till uppfostran och yrkestiggare till tvångsarbete. Först anlades de fria kolonierna Frederiksoord, Willemsoord och Wilhelminaoord, därefter barnkolonien Veenhuizen och landtbruksskolan Wateren. Tvångskolonier funnos vid Veenzen och Ommerschans (Overijssel). Till en början var frekvensen i kolonierna rätt liflig (1842 upptogos 3,308 pers.), men aftog småningom till följd af föreningens dåliga finansiella ställning. Man behöll blott tre kolonier: Frederiksoord, Willemsoord och Wilhelminaoord och upptog i dem endast koloniarbetare, "fribönder" och pensionärer. Utom Nederländerna liar saken funnit efterföljd i Belgien (Wortel, Mexplus, Rezkevoorsel), Frankrike, England o. s. v. De flesta dylika anläggningar gingo dock efter några år under och måste fullständigt omgestaltas. I Sverige kan en del fattiggårdar betraktas som åkerbrukskolonier, likaså alkoholistanstalter, landthem för frigifna fångar m. fl. (Åby landthem i Fundbo socken). -- 2. Se Koloni, sp. 583. 1. V. A-t. Åkerbruksmeteorologi. Se Meteorologi, sp. 269. Åkerbruksstatik (se Statik), Åkerbrukets jämviktslära, framställer grunderna för en beräkning af åkerjordens förlust af växtnäring, som borttages genom skördarna, och dess vinst genom tillförsel af gödslande ämnen. Syftet med dylika beräkningar är att utröna, om det brukningssätt, som används, tryggar jordens bibehållande vid oförändrad växtkraft eller om denna ökas eller minskas. Då statikens grunder utgöras af kännedomen om jordens afkastning och den minskning af jordens växtkraft, som denna medför, samt å andra sidan dennas ökning genom gödslingen, syntes åkerbrukskemiens utveckling, som möjliggjorde att bestämma jordens, grödornas och gödselmedlens halt af växtnäring, böra ge de statiska beräkningarna och lärorna ökad säkerhet och praktiskt värde, och åkerbruksstatiska studier, som börjat under 1700-talets senare del, fingo därför stark anslutning omkr. midten af 1800-talet i samband med åkerbrukskemiens dåv. blomstring. Emellertid har senare tiders forskning visat, att de grundläggande faktorerna för de statiska beräkningarna äro mycket osäkra. Grödornas och kreatursgödselns såväl som jordens halt af växtnäring växlar i oberäknelig grad, växtnäring, som tillföres jorden, bindes i mer eller mindre svårtillgänglig form och går förlorad genom uttvättning med nederbördsvattnet, och bakteriologiska processer i jorden kunna dels tillföra, dels beröfva jorden kväfveföreningar. Då på grund häraf vanskligheten att genom statiska beräkningar fastställa ökning eller minskning i jordens bördighet blifvit uppenbar, ha intresset för åkerbruksstatiken och tilltron till värdet af dess resultat numera starkt aftagit. H. J. Dft. Åkerby, socken i Uppsala län, Bälinge härad. 1,453 har. 278 inv. (1920). Å. bildar med Jumkil ett pastorat i Uppsala stift, Ulleråkers kontrakt. Åkerbär, Yikon, bot., namn på Rubus arc- ticus L. (se fig.)' Denna hör till de mera örtartade inom släktet; stjälken är vanligen 15 till stundom 30 cm. hög, upprätt, utan borst, men glest små- hårig. Jordrefvor saknas alltid. Bladen äro ofta rödbruna, trefingrade och försedda med stora, oftast omvändt äggrunda stipler. Stjälkarna upp- bära vanligast blott l, mera sällan 2-3 blommor, hvilka äro rätt stora, med en tvärlinje af 2-3 cm., mörkt eller ljust rosenröda, sällan hvita, och särdeles vackra. Frukten är vid mognaden brun- röd och har en särdeles angenäm syrlig och aromatisk smak och lukt, hvarför den högt vär- deras till insyltning. Den har förr varit officinell under namnet bacco norlandico och använd till en angenäm feberdryck samt mot skörbjugg. Åker- bär tillhör de kallare trakterna af Gamla världen och finns i Sverige från Torne lappmark och