f. Podhorsky, och bruksegaren Bo von Stockenström. H. W. W. (E. S-ll.) Åkers styckebruks kraftverk, beläget i Åkersån, ett tillflöde till den i Mälaren vid Mariefred utrinnande Råckstaån. Fallhöjden utgör 24 m. och den installerade effekten 240 kilowatt. Kraftverket uppfördes 1901 och har sedermera ombyggts 1917. C. K. Åkerstein, Johan Otto, arkivman, f. på 1720-talet, d. 25 april 1766 i Stockholm, var registrator i Riksarkivet samt fick k. biblioteka- ries och assessors fullmakt. Han utförde ett 95 årgångar omfattande, för forskningen utomordent- ligt register (kalladt "diarier") till riksregistra- turet för 1500-1700-talen, hvilket förvaras i Riksarkivet. Han efterlämnade därjämte stora genealogiska samlingar. - Hans son Harald Å. (f. 21 jan. 1755 i Stockholm, d. där 2 mars 1816), chef 1806 för finska artilleriet och 1812 för Svea artilleriregemente, adlades 1808 med bibehål- lande af namnet. Åkerström, Jonas, målare, f. 9 mars 1759 i Rogsta socken, Hälsingland, af allmogeföräldrar, d. 25 nov. 1795 i Rom, kom vid 18 års ålder i målarlära i Hudiksvall och därifrån 1782 till Stockholm, där han arbetade hos ämbetsmålaren Holm. Han biträdde denne med dekorationsarbe- ten i enskilda hem, visade skicklighet i blomster- målning, begagnade samtidigt från 1783 undervis- ningen vid konstakademiens läroverk, där han upp- märksammades af Pilo, Masreliez och Sergel. Ett porträtt af den sistnämnde (1786) finns i Norrkö- pings museum. Senare arbetade han under Des- prez vid teaterns dekorationsverkstad. Vid en 1787 anställd täflan öfver prisämnet "Meleager, som vägrar hjälpa sina landsmän i striden" (konstakademien), erhöll han den stora medaljen - första gången den utdelades -, och följande år kunde han med ett genom subskription af enskilda åstadkommet stipendium resa till Rom, där han sedan med årligt understöd ur konungens hand- kassa vistades till sin död. 1794 blef han led. af konstakademien. - Samtiden väntade sig mycket af Å. och skänkte hans verksamhet det lifligaste erkännande: den visade ett vaket öga för hans för- tjänster och märkte ej hans fel. Man lefde i den nyklassiska smakriktningens tid; man ville i Å:s mytologiska och allegoriska kompositioner se full- lödiga uttryck af tidens ideal, och man såg dem. Eftervärlden dömer, liksom i fråga om Å:s and- lige arftagare Westin, annorlunda. Denne saknar ej en viss kompositionstalang, ehuru af föga indivi- duell halt, i mycket påminnande om Desprez och Masreliez, t. o. m. om Ehrensvärd och Sergel i dennes teckningar. Äfven hos Å. visar sig denna egenskap, företrädesvis i teckningar och laverin- gar (flera i Nationalmuseum och akademien), mera sällan i målning (Kleobis och Biton, Säfstaholm). Hans oljemålningar skildra eljest vanligen antika kärleksscener, med nakna figurer, ofta inspirerade, som det vill synas, af antika kaméer och gemmer: Venus, Anchises och Amor, i Kalmar museum, Ifigenias offrande (Göteborgs museum), Amor och Psyche, Amor och Venus, Hebe och Ganymedes, Endymion och Diana, Bacchus och Ariadne, Cep- halus och Procris (i enskilda samlingar). Färgen är porslinsartad, teckningen långt ifrån korrekt, modelleringen saknar energi, uttrycket är sökt och enformigt. Å:s konstnärsbana blef visserligen ti- digt afbruten, men man kan dock betvifla, att han egt synnerligen stor utvecklingsmöjlighet. Hans bildningsbehof var tydligen ringa, liksom hans energi och själfkritik. Upk. (G-g N.) Åkersån, vattenfall. Se Åkers stycke- bruks kraftverk. Åkertionde. Se Prästtionde. Åkertisteln, bot. Se Tistel. Åkervindan, bot. Se Convolvulus med fig. Åkervädd, bot. Se Knautia. Åkervält (Tassplog). Se Plog, sp. 1079, med fig. å sp. 1077. Åkerärt, bot. Se Ärter. Åkerö, gods i Bettna socken, Södermanlands län, omfattar med underlydande 7 1/4 mtl med 973 har areal, hvaraf 390 har åker, och 395,000 kr. tax.-värde (1920). Det är bebyggdt med ett 1752 -57 af dåv. egaren K. G. Tessin efter ritningar af

Manbyggningen på Åkerö. K. Hårleman uppfördt slottsliknande stenhus i två våningar med två fristående tvåvånings flyglar af trä på gårdssidan (se fig.), allt beläget på en 2,5 km. lång, 2 km. bred bergig ö vid norra stranden af sjön Yngaren. Såväl hufvudbyggnaden som flyglarna ha hög nedre och låg öfre våning, mansardtak samt den förra gafvelpontoner i n. och s., på högra gårdssidan port, som på den vänstra motsvaras af en blindtrappa och hvalfbåge. Åt sjösidan omges slottet af terrasser och klippta häckar och åt land- sidan af yppig park samt trädgård med bl. a. det mer än 150-åriga stamträdet för Åkerö glas- äpplen. - Å. (Akirö) är ett gammalt herre- säte; af dess egare skola 19 ha tillhört Svea rikes råd. 1281 såldes det af drotsen Ulf Karlsson (till- bakaseende ulf), d. 1285, till tysken Fredrik Stik- ting, tillhörde senare lagmannen Bo Nilsson (se Natt och Dag 1) och dennes släkt samt släk- terna Svarte-Skåning, Lilje, Tott och Bielke, som innehade Å. nära 150 år. 1675 kom det genom gifte till riksrådet Bengt Horn (se Horn 12) och 1726 genom testamente till riksrådet A. Banér. 1745 tilldömdes Å. efter process släkten Sparre och inlöstes 1748 af den med Ulrika Lovisa Sparre gifte kanslipresidenten grefve K. G. Tessin, som 1769 sålde det till sin svåger öfverståthållaren grefve A. Wrede-Sparre (d. 1772), men arrenderade det på lifstid, dog där 1770 och ligger begrafven i Bettna kyrka (om den på Å. förvarade ryktbara tessinska dagboken se Tessin, sp. 990-991). Å. ärfdes af den förres mag, Tessins systerson, Sve- riges siste rikskansler grefve Fr. Sparre (d. där 1803) Dennes måg hofmarskalken F. F. Mont-