- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1027-1028

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ånganläggning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och till resp. 212, 520 och 930 kal., om äfven flänsarna isoleras. Vid den isolerade rörledningen mätes arean utanpå isoleringen. Enligt Klingenberg kan som normal värmeförlust vid en isolerad ledning med öfverhettad ånga räknas 600-900 kal. per t. och kvm. En väl utförd isolering betalar sig alltid, och man bör därför egna denna fråga stor uppmärksamhet och ej glömma att äfven isolera flänsarna. Det bör beaktas att, medan tryckförlusten i en àngledning hastigt minskas vid reducerad belastning, värmeutstrålningen är praktiskt taget oberoende af belastningen och därför ökas procentuellt, ju mera belastningen sjunker. För att en väl planerad ångcentral skall kunna lämna önskad ekonomi, erfordras, att driften skötes omsorgsfullt, och den dagliga driftkontrollen är ett värdefullt medel för driftingenjören att följa driftens gång och att kunna lokalisera de eventuella felen. Först och främst bör mängden bränsle uppvägas liksom antalet kw-timmar afläsas, och man bör dygn efter dygn kunna följa bränsleförbrukningen per kw-timme. Bränslets effektiva värmevärde bör undersökas då och då med lämpliga mellanrum. Bränslets förbränning i ångpannorna kontrolleras genom undersökning af ångpannornas afloppsgaser och särskildt deras halt af kolsyra och koloxid. Ju mera kolsyra afloppsgaserna innehålla, desto mindre är luftöfverskottet, och desto mindre värme afgår outnyttjadt från pannorna. Strypes luftöfverskottet för mycket, kan lätt förbränningen (se d. o.) bli ofullständig, d. v. s. att ej allt kol förbrinner till kolsyra, utan en del endast till koloxid. Dylik ofullständig förbränning medför mycket stora förluster, och därför får endast spår af kolsyra tillåtas i förbränningsgaserna. Lämplig halt af kolsyra är 12-14 proc. Dessutom mätes afloppsgasernas temperatur; och afgasförlusterna minskas naturligtvis, ju lägre temperaturen är. Afgasernas analys kan utföras intermittent (t. ex. med s. k. orsat-apparat) eller kontinuerligt (t. ex. med s. k. mono- eller andra apparater). Afgasförlusten är ej ångpannans enda förlust, utan utstrålning, förlust genom oförbrändt bränsle m. m. tillkomma. Dessa förluster kunna följas genom mätning af afdunstad vattenmängd, kontrollering af matarvattnets temperatur och ångans tryck och temperatur. Därigenom erhålles den mängd värme, som nyttiggjorts i pannan, och med kännedom om bränsleförbrukningen erhålles därmed pannans verkningsgrad. Samtliga mera betydande ångcentraler offentliggöra sina ekonomiska driftresultat och vanligen i antalet värmeenheter i bränsle per alstrad kw-timme. En fullt modern ångkraftcentral af ej alltför liten storlek förbrukar i fortfarighetstillstånd under full belastning ung. 4,300-4,500 kal. per kw-timme, exklusive alla ofvannämnda sekundära förluster. I genomsnitt per år uppnås ej så låga siffror på grund af förut omnämnda orsaker. Berlins elektricitetsverk, som torde vara bland de mest ekonomiska, förbrukade 1913 6,330 kal. per kw-timme vid en belastningsfaktor = 0,23. Stockholms elektricitetsverk, Värtan, förbrukade s. å. 6,950 kal. per kw-timme vid en belastningsfaktor = 0,151, men 1916 sjönk värmeförbrukningen till 6,670 kal. Det är ingalunda uteslutet, att ofvannämnda värmeförbrukningar kunna väsentligt reduceras i framtiden i mån af stigande ångtryck, förbättrade konstruktioner och jämnare driftförhållanden. 2. Vid rena värmecentraler gäller det att på mest ekonomiska sätt alstra en viss värmemängd med ånga som värmemedium. Hit höra samtliga ångvärmeanläggningar, hvilka emellertid numera alltmer utträngas af varmvattenanläggningar (se Uppvärmning). Den kemiska m. fl. industrier behöfva stora mängder ångvärme, och ångan uttages ofta direkt från ångpannorna utan någon ångmotor som mellanled. Detta sker sär- skildt i sådana fall, då vattenkraften är billig. Hela ånganläggningen i denna andra grupp reduceras då till ångpanneanläggning med tillhörande hjälpmaskiner ocn apparater. Vid dessa anläggningar måste alldeles särskildt hänsyn tas till de förut omnämnda förlusterna på grund af ångbehofvets starka och snabba växlingar. Genom installering af en Ruths' ångackumulator mellan ångpannorna och värmebehofven kan emellertid ångpanneanläggningen i stort sedt befrias från dessa ångvariationer. 3. Vid en kombination af kraft- och värmecentraler arbeta anläggningarna på så sätt, att ångan först arbetar i ångmaskiner eller ångturbiner, men dessa äro ej kombinerade med kondensorer, utan ångan afgår med ett tryck, som vanligen ligger öfver atmosfärtrycket, och afledes till värmeapparater, hvarest dess värme tillgodogöres. På grund däraf förbrukar den af ångmaskinen, resp. ångturbinen utvecklade effekten endast en bråkdel af den värmemängd, som en kondenseringsturbin erfordrar. Allt ångvärme, som ej förvandlas i arbete, finnes nämligen kvar i afloppsångan, om man undantar de ringa mängder värme, som utstråla och som förbrukas till lagerförluster o. d. Enär en hkr-timme motsvarar 632 kal., kan man uppskatta värmeförbrukningen i ånga till omkr. 700 kal. per hkr-timme och omkr. 1,000 kal. per kw-timme. I bränslevärme tillkomma ångpanneanläggningens förluster, och man kan med hänsyn till dessa uppskatta värmeförbrukningen till omkr. 1,400 kal. per kw-timme, om kontinuerlig belastning förutsättes. Jämföres denna siffra med förut angifna 4,300--4,500 kal. per kw-timme för kondenseringsmaskineri, framgår mottrycksmaskinens stora ekonomiska betydelse. Man bör därför utnyttja all ånga, som behöfves för värmeändamål, först i en ångmaskin eller ångturbin till kraftgenerering. Detta sker f. n. ej i full utsträckning, emedan ej alltid värmekraft erfordras på samma ställe som värmet. Af denna orsak förekommer allt fortfarande en mängd rena ångvärmecentraler. I den mån kraftbehofven ökas, kommer dock sannolikt mottryckskraftens betydelse att alltmer inses. Det kommer äfven då att visa sig nödvändigt att utvinna största möjliga energimängd i förhållande till värmebehofvet. Alla mottrycksmaskiner resp. mottrycksturbiner förbruka visserligen ung. samma värmemängd per hkr-, resp. kw-timme alldeles oberoende af ångförhållandena och mottrycksmotorns förmåga att utnyttja ångans expansion. Ur den synpunkten föreligger intet behof att höja ångtrycket m. m. Däremot ökas den utvecklade effekten per t. ex. 1,000 kal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0554.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free