- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1053-1054

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångkök, Folkkök - Ånglokomotiv - Ångmantel - Ångmaskin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dylikt i Stockholm i huset n:r 82 Regeringsgatan (se därom "Illustrerad tidn." 1859, n:r 2 o. 3). Tilloppet till dessa båda var i början mycket stort, men aftog hastigt, och inrättningarna egde ej länge bestånd. Äfven i andra städer följdes exemplet, men med samma nedslående resultat. På 1880-talet inrättades i Malmö ett mycket anlitadt ångkök, och under samma årtionde anlades två sådana i Stockholm (det ena, anlagdt på Kungsholmen af grosshandlaren L. O. Smith, flyttades sedan till Sundsvall). Hösten 1891 öppnades i Stockholm 3 under prins Karls hägn ställda ångkök (ett på Östermalm, ett på Södermalm och ett på Kungsholmen, med en filial där), hvilka några år framåt voro talrikt besökta (1 okt. 1892-1 okt. 1893 uppgick middagsportionernas antal till 478,526), men upphörde i slutet af 1890-talet. Under kristiden efter Världskriget voro 3 stora ångkök af Stockholms lifsmedelsnämnd inrättade 1917-19 i f. d Nürnbergs bryggeri vid Högbergsgatan på Södermalm. -- Om anläggningen och skötseln af folkkök se M. P. Wolff, "Die ernährung der arbeitenden klassen" (1885), och G. Retzius' upps. i "Aftonbladet" 1891, n:r 265, 267 och 268. Ånglokomotiv, mek. Se Lokomotiv, sp. 1007. Ångmantel, tekn. Se Mantel 5. Ångmaskin (da. dampmaskine, ty. dampfmaschine, fr. machine à vapeur, eng. steam-engine), i vidsträckt bemärkelse hvarje motor (se d. o.) med ånga som drifmedium; i inskränkt bemärkelse kolfångmaskinen, hvilken här nedan behandlas. (Beträffande ångturbin se d. o.). I princip utgöres ångmaskinen af en cylinder (se d. o.), i hvilken en kolf af ångtrycket drifves fram och tillbaka. Kolfvens fram- och återgående rörelse öfverföres vanligen till roterande medelst vef och vefstake (se d. o.). Liksom alla maskiner är ångmaskinen ett redskap, som ersätter mänskligt arbete. Dess insats i kulturellt afseende öfverskyggar nästan allt annat, som tekniken hittills lyckats frambringa, och dess betydelse för mänskligheten kan därför knappast öfverskattas. Ångmaskinen började industriellt användas i början af 1700-talet. Långt tidigare visade sig förelöpare, som emellertid ej voro mogna att utnyttjas i större utsträckning. I mycket berodde detta äfven därpå, att tiden ej var mogen för maskinell drifkraft i större skala. Det var först sedan grufindustrien, särskildt i England, omkr. 1700 började utvecklas till djupdrift, som svårigheter uppstodo att aflägsna vattnet ur grufvorna och därmed ett starkt behof gjorde sig gällande efter förbättrade metoder för vattnets uppforslande. Det var då Th. Newcomen (se denne), en engelsk smidesmästare, fullkomnade den s. k. atmosfäriska ångmaskinen, hvilken omkr. 1690 uppfunnits af fransmannen D. Papin (se denne) och förbättrats af engelsmannen Th. Savery. Newcomens arbeten voro dock af så betydande natur, att ångmaskinen, från att förut ha varit en experimentapparat utan egentligt praktisk användning, nu kom i vidsträckt industriellt bruk, särskildt i kolgrufvorna i England, för hvilket syfte maskinen (fig. 1) eg. konstruerades. Den arbetade på så sätt, att den i ångpannan under föga mer än atmosfärtryck bildade ångan under kolfvens uppåtrörelse inströmmade under denna och fyllde ångcylindern. Något egentligt arbete uträttades därvid ej, emedan kolfven lyftes genom pumpstångsystemets tyngd. Vid kolfvens högsta läge insprutades vatten omkring cylindern, hvarigenom ångan i densamma kondenserades, vakuum uppstod, och atmosfärtrycket pressade ned kolfven samt lyfte förmedelst balansöfverföring upp stängerna och utförde pumparbetet. Kondenseringen ändrades snart till insprutningskondensering, i det att kylvattnet direkt insläpptes i ångcylindern. Därigenom erhölls snabbare kondensering, större slagantal och ökad effekt. Till en början reglerades ång- och vattenpådragen för hand, men automatisk reglering infördes sannolikt först af en yngling H. Potter och sedan (1718) i mera genomförd form af H. Beighton. Ehuru Newcomen ej lade fram några nya, epokgörande tankar, lyckades han genom sin stora praktiska begåfning framställa en pumpångmaskin, som visade sig utföra arbetet med god driftsäkerhet och därför installerades i den ena grufvan efter den andra under flera årtionden framåt. Nackdelen hos hans ångmaskin var dess höga kolförbrukning, 10-20 kg. kol per eff. hkr-timme, till mycket stor del beroende på den oerhördt stora cylinderkondensation, som måste uppstå genom ångcylinderns omväxlande uppvärmning med ånga och därpå följande afkylning genom vattnets insprutning. En mängd ånga måste därvid kondenseras och värme gå till spillo. Efter Newcomens tid förbättrades hans ångmaskin, särskildt genom engelske ingenjören J. Smeaton (d. 1792). Denne lade mycket stor vikt på själfva tillverkningen af ångmaskinen, så att bl. a. ångcylindern urborrades mycket noggrannare än förr. Han lyckades äfven nedbringa cylinderkondensationen genom att bekläda kolfven på ångsidan med trä. På grund af dessa olika förbättringar minskades kolförbrukningen till under 8 kg per eff. hkr-timme. Af intresse är att notera, att redan 1726 synes Mårten Triewald (se d. o.) ha byggt en "eld och luftmaskin" (för Dannemora grufvor). Genom skotten James Watts (se d. o.) uppfinningar och konstruktioner skapades fram en nästan helt ny ångmaskin, som med ett slag reducerade kolförbrukningen per hästkraft till hälften mot Smeatons förbättrade Newcomenmaskin. Watt insåg att, om ångans cylinderkondensation skulle kunna effektivt minskas, får intet vatten inkomma i ångcylindern, och därför måste kondenseringen utföras i en särskild apparat, den af honom 1769 uppfunna kondensorn, som fick oöfverskådlig betydelse för hela ångteknikens utveckling. Han uppfann äfven den dubbelverkande ångmaskinen, och därigenom fördubblades effekten utan ökning af cylinderdimensionerna. Watt insåg äfven betydelsen af ångans expansion. Fig. 2 visar schematiskt konstruktionen å de första Wattmaskinerna. De uppbyggdes på liknande sätt som Newcomens. Den väsentliga skillnaden låg emellertid däruti, att kondensorn tillkommit som själfständig apparat, att den yttre luften ej stod i förbindelse med kolfven samt att cylindern var försedd med ångmantel. Däremot var maskinen fortfarande enkelverkande, och kolfvens öfversida belastades af det konstanta ångpannetrycket. Till en början använde Watt ytkondensor (se d. o.), men övergick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free