Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångfartygsmanöver ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dylikt i Stockholm i huset n:r 82 Regeringsgatan
(se därom "Illustrerad tidn." 1859, n:r 2 o. 3).
Tilloppet till dessa båda var i början mycket
stort, men aftog hastigt, och inrättningarna egde
ej länge bestånd. Äfven i andra städer följdes
exemplet, men med samma nedslående resultat.
På 1880-talet inrättades i Malmö ett mycket
anlitadt ångkök, och under samma årtionde anlades
två sådana i Stockholm (det ena, anlagdt på
Kungsholmen af grosshandlaren L. O. Smith,
flyttades sedan till Sundsvall). Hösten 1891 öppnades
i Stockholm 3 under prins Karls hägn ställda
ångkök (ett på Östermalm, ett på Södermalm och ett
på Kungsholmen, med en filial där), hvilka några
år framåt voro talrikt besökta (1 okt. 1892-1
okt. 1893 uppgick middagsportionernas antal till
478,526), men upphörde i slutet af 1890-talet.
Under kristiden efter Världskriget voro 3 stora
ångkök af Stockholms lifsmedelsnämnd inrättade
1917-19 i f. d Nürnbergs bryggeri vid
Högbergsgatan på Södermalm. – Om anläggningen och
skötseln af folkkök se M. P. Wolff, "Die
ernährung der arbeitenden klassen" (1885), och G.
Retzius’ upps. i "Aftonbladet" 1891, n:r 265,
267 och 268.
Ånglokomotiv, mek. Se Lokomotiv, sp. 1007.
Ångmantel, tekn. Se Mantel 5.
Ångmaskin (da. dampmaskine, ty.
dampfmaschine, fr. machine à vapeur, eng. steam-engine),
i vidsträckt bemärkelse hvarje motor (se d. o.)
med ånga som drifmedium; i inskränkt
bemärkelse kolfångmaskinen, hvilken här nedan
behandlas. (Beträffande ångturbin se d. o.). I
princip utgöres ångmaskinen af en cylinder (se
d. o.), i hvilken en kolf af ångtrycket drifves fram
och tillbaka. Kolfvens fram- och återgående rörelse
öfverföres vanligen till roterande medelst vef och
vefstake (se d. o.). Liksom alla maskiner är
ångmaskinen ett redskap, som ersätter mänskligt
arbete. Dess insats i kulturellt afseende öfverskyggar
nästan allt annat, som tekniken hittills lyckats
frambringa, och dess betydelse för mänskligheten
kan därför knappast öfverskattas.
Ångmaskinen började industriellt användas i
början af 1700-talet. Långt tidigare visade sig
förelöpare, som emellertid ej voro mogna att
utnyttjas i större utsträckning. I mycket berodde
detta äfven därpå, att tiden ej var mogen för
maskinell drifkraft i större skala. Det var först
sedan grufindustrien, särskildt i England, omkr.
1700 började utvecklas till djupdrift, som
svårigheter uppstodo att aflägsna vattnet ur grufvorna
och därmed ett starkt behof gjorde sig gällande efter
förbättrade metoder för vattnets uppforslande. Det
var då Th. Newcomen (se denne), en engelsk
smidesmästare, fullkomnade den s. k. atmosfäriska
ångmaskinen, hvilken omkr. 1690 uppfunnits af
fransmannen D. Papin (se denne) och förbättrats
af engelsmannen Th. Savery. Newcomens arbeten
voro dock af så betydande natur, att ångmaskinen,
från att förut ha varit en experimentapparat utan
egentligt praktisk användning, nu kom i vidsträckt
industriellt bruk, särskildt i kolgrufvorna i
England, för hvilket syfte maskinen (fig. 1) eg.
konstruerades. Den arbetade på så sätt, att den i
ångpannan under föga mer än atmosfärtryck
bildade ångan under kolfvens uppåtrörelse
inströmmade under denna och fyllde ångcylindern. Något
egentligt arbete uträttades därvid ej, emedan
kolfven lyftes genom pumpstångsystemets tyngd.
Vid kolfvens högsta läge insprutades vatten omkring
cylindern, hvarigenom ångan i densamma kondenserades,
vakuum uppstod, och atmosfärtrycket pressade
ned kolfven samt lyfte förmedelst
balansöfverföring upp stängerna och utförde pumparbetet.
Kondenseringen ändrades snart till
insprutningskondensering, i det att kylvattnet direkt insläpptes i
ångcylindern. Därigenom erhölls snabbare kondensering,
större slagantal och ökad effekt. Till en
början reglerades ång- och vattenpådragen för
hand, men automatisk reglering infördes sannolikt
först af en yngling H. Potter och sedan (1718)
i mera genomförd form af H. Beighton. Ehuru
Newcomen ej lade fram några nya, epokgörande
tankar, lyckades han genom sin stora praktiska
begåfning framställa en pumpångmaskin, som visade
sig utföra arbetet med god driftsäkerhet och
därför installerades i den ena grufvan efter den andra
under flera årtionden framåt. Nackdelen hos hans
ångmaskin var dess höga kolförbrukning, 10-20
kg. kol per eff. hkr-timme, till mycket stor del
beroende på den oerhördt stora cylinderkondensation,
som måste uppstå genom ångcylinderns omväxlande
uppvärmning med ånga och därpå följande
afkylning genom vattnets insprutning. En mängd ånga
måste därvid kondenseras och värme gå till spillo.
Efter Newcomens tid förbättrades hans ångmaskin,
särskildt genom engelske ingenjören J. Smeaton
(d. 1792). Denne lade mycket stor vikt på själfva
tillverkningen af ångmaskinen, så att bl. a.
ångcylindern urborrades mycket noggrannare än förr.
Han lyckades äfven nedbringa cylinderkondensationen
genom att bekläda kolfven på ångsidan med
trä. På grund af dessa olika förbättringar
minskades kolförbrukningen till under 8 kg per eff.
hkr-timme.
Af intresse är att notera, att redan 1726 synes
Mårten Triewald (se d. o.) ha byggt en "eld och
luftmaskin" (för Dannemora grufvor).
Genom skotten James Watts (se d. o.)
uppfinningar och konstruktioner skapades fram en
nästan helt ny ångmaskin, som med ett slag
reducerade kolförbrukningen per hästkraft till hälften
mot Smeatons förbättrade Newcomenmaskin. Watt
insåg att, om ångans cylinderkondensation skulle
kunna effektivt minskas, får intet vatten inkomma
i ångcylindern, och därför måste kondenseringen
utföras i en särskild apparat, den af honom 1769
uppfunna kondensorn, som fick oöfverskådlig
betydelse för hela ångteknikens utveckling. Han
uppfann äfven den dubbelverkande ångmaskinen,
och därigenom fördubblades effekten utan ökning
af cylinderdimensionerna. Watt insåg äfven
betydelsen af ångans expansion. Fig. 2 visar
schematiskt konstruktionen å de första Wattmaskinerna.
De uppbyggdes på liknande sätt som Newcomens.
Den väsentliga skillnaden låg emellertid däruti,
att kondensorn tillkommit som själfständig apparat,
att den yttre luften ej stod i förbindelse med
kolfven samt att cylindern var försedd med
ångmantel. Däremot var maskinen fortfarande
enkelverkande, och kolfvens öfversida belastades af det
konstanta ångpannetrycket. Till en början
använde Watt ytkondensor (se d. o.), men övergick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
