- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1067-1068

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångpanna l. Ånggenerator

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mindre att betyda, enär all modern ångdrift sträfvar mot största jämnhet i ångproduktionen och att, där variationer förekomma, låta dessa upptagas af särskilda s. k. ångackumulatorer (se Vaporackumulator). Att vattenrörspannan lämnar fuktig ånga, kompenseras genom användning af rikligt dimensionerade öfverhettare, hvilka först torka ångan och sedan öfverhetta densamma. Vattenrörspannans verkningsgrad har man lyckats höja genom att inmura pannan omsorgsfullt och särskildt vid mindre storlekar, genom att omkläda densamma med plåt, hvarigenom alla luftläckor utestängas. Numera söker man i all ångpanneteknik använda bästa möjliga matarvatten. I ångkraftcentraler med ytkondensorer är detta ganska lätt, emedan nästan all ånga i rent tillstånd åter inmatas i pannorna och endast spillvattnet behöfver renas. I andra fall kan frågan vara besvärligare och därför allt fortfarande att räkna med. Några olika i marknaden förekommande ångpannetyper, dels af storvattenrums-, dels af vattenrörstyp må här beskrifvas. Eldrörs- l. flamrörspannan (se fig. 2) utmärkes däraf, att pannan är en lång cylinder med vanligen kupade gaflar och genomlöpes af 1--3 eldrör, i hvilka anbringas motsvarande antal eldstäder. Förbränningsgaserna passera först genom eldrören och sedan tillbaka genom kanaler murade längs pannans väggar, vanligen först tillbaka genom två sidokanaler och så i motsatt riktning i en underkanal till skorstenen. Dessa pannor ha af alla det största vatteninnehållet, 180--250 l. per kvm. eldyta, hvarmed menas den del af pannans vattenberörda yta, som utsattes för förbränningsgaserna. Af dunstad ånga per kvm. eldyta utgör vid normal forcering 15--20 kg., men kan drifvas upp intill 25 kg. Pannans verkningsgrad är god, 65--70 proc. vid handeldning och något högre vid mekanisk eldning. Pannan lämnar torr ånga, är lätt att göra ren och har öfriga storvattenrumspannans fördelar, men är dyr och tar stort utrymme i anspråk. Den tillverkas i storlekar intill 150 kvm. eldyta. -- Tubpannan visas å fig. 4. Den är en i Sverige mycket vanlig typ för mindre ångbehof. Den utgöres af en kort cylinder af relativt stor diameter, genomdragen med en mångd rökgastuber, vanligen 63--75 mm. i diameter. Pannan är försedd med undereldning, och gaserna passera först den cylindriska pannans underdel, vända sedan och strömma tillbaka genom tuberna, vända återigen och strömma genom två sidokanaler i murverket längs pannan till skorstenen. Denna panna är en storvattenrumspanna, men vatteninnehållet per kvm. eldyta är endast 70--80 l. Afdunstningen per kvm. eldyta är ganska låg, 12--18 kg. Pannan tillverkas i storlekar intill 100 kvm. eldyta. Verkningsgraden är i allmänhet ganska god. Pannan är billig och används i stor utsträckning vid sågverk o. d. samt eldas med fördel med mindervärdigt bränsle, såsom flis, sågspån m. m. -- Returpannan är en kombination af de två föregående typerna, d. v. s. en i längd förkortad eldrörspanna med returtuber ofvanför eldrören. Den saknar tubpannans fördelar, utan att ega eldrörspannans. -- Kombinerade pannor (Tischbein m. fl.) äro en kombination af två skilda pannor, placerade ofvanpå hvarandra och i förbindelse med hvarandra. Vanligen används en eldrörspanna under och en tubpanna ofvanför. Därigenom vinnes en ångpanna med mycket stort vattenrum och ganska stor eldyta i förhållande till golfutrymmet. Antingen kunna öfver- och underpannan ha skilda vattenrum eller gemensamt sådant; i senare fallet uttages all ånga från öfverpannan. Dessa ångpannor, som byggas intill 250 kvm. eldyta, äro emellertid dyra och tillverkas sällan numera. -- Om lokomotivpannan se Lokomotiv. -- Lokomobilpannan är konstruerad efter samma principer som lokomotivpannan, men fyrboxen ersättes af ett eldrör med stor diameter, hvari eldstaden anbringas. Gaserna passera således först detta eldrör och sedan de i dess förlängning anbringade röktuberna. Denna panna har vunnit stor spridning särskildt som sammanbyggd med ofvanpå densamma anbringad ångmaskin (se Lokomobil). -- Den skotska sjöångpannan (se fig. 5) utgöres af en eldrörspanna med rökskåp och från detta återgående rökgastuber. Förbränningsgaserna passera först genom eldrören, 1--4 till antalet alltefter pannans storlek, därefter genom rökskåpet och sedan tillbaka genom rökgastuberna och ut i sotskåpet och skorstenen. Fig. 5 visar en enkel sjöpanna. Dessa kunna äfven i större storlekar tillverkas dubbla, d. v. s. med eldrör i båda ändar och ett rökskåp midt i pannan. Den skotska sjöångpannan har länge varit i bruk på fartyg och används allt fortfarande i stor utsträckning. På senare tid börjar den dock alltmer uttrångas af vattenrörspannan, som omfattar en mångd olika typer. (I fig. 3 visas en sådan af Steinmullers typ.) Vattentuberna äro anordnade i 6--8 rader ofvanför hvarandra och med nödigt antal i bredd motsvarande pannans storlek. Tuberna äro som alltid vid vattenrörspannor helvalsade ståltuber, och de inpressas i de båda vattenkamrarna, som äro hopnitade och omsorgsfullt stagade för att motstå vattentrycket samt stå i förbindelse med öfverpannans vattenrum, öfverpannan utgöres af en eller flera långa cylindrar, fyllda till något mer än hälften med vatten. Diametern på öfverpannan hålles på grund af de vanligen använda höga ångtrycken ganska liten, 1,000--1,600 mm. Eldstaden ligger under pannans främre del, och förbränningsgaserna passera vattentuberna i en sick-sack-bana, som bestämmes af skärmar. Mellan vattentuberna och öfverpannan placeras öfverhettaren (se sp. 1076). Sedan förbränningsgaserna passerat tubernas bakre del, afgå de nedåt antingen direkt till skorstenen eller först till den s. k. economisern l. rökgasförvärmaren (se sp. 1076), i hvilken matarvattnet uppvärmes, och sedan till skorstenen. Genom vattnets uppvärmning i vattentuberna uppstår cirkulation, i det att nytt vatten tillrinner från öfverpannan genom bakre vattenkammaren och varmt vatten uppstiger genom främre vattenkammaren tillbaka till öfverpannan. När vattnet uppvärmts till ångbildningstemperaturen, bildas ångblåsor i vattentuberna och detta starkare, ju starkare fyrintensiteten är. Detta ökar cirkulationen, i det att en kraftig stråle utgörande blandning af ånga och vatten strömmar upp i öfverpannan, hvarest ångan afskiljes och uppsamlas i ångrummet samt uttages från pannan, under det att vattnet fortsätter sin cirkulation. Matarvattnet inmatas i öfverpannan. -- En annan typ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0578.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free