- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1077-1078

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångpanna l. Ånggenerator

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att genomsläppa den maximala ångmängden. Dessa äro numera vanligen fjäderbelastade. Vidare förses hvarje panna med två vattenståndsrör, för att eldarpersonalen alltid må kunna konstatera vattenståndet, hvilket måste hålla sig mellan ett högsta och ett lägsta värde. Hvarje panna förses äfven med en tillförlitlig manometer, som bör vara försedd med stor visartafla, så att den synes på långt håll. Dessutom förses hvarje panna med utblåsningskran, matarventiler, profkran, termometer, om öfverhettare används, och naturligtvis ångpådragsventil. Hvarje panna förses med manhålslucka i ändamål att göra det möjligt för personalen att inkomma i pannan för rengöring och tillsyn. Vattenrörspannorna utrustas dessutom med särskilda sotningsanordningar, såsom ångslangar med munstycken och sotluckor i murverket. Matarpumpen är ett bland ångpannans viktigaste tillbehör. Den utföres antingen som en verklig pump af kolf- eller centrifugaltyp eller som ångstrålpump, injektor (se d. o.). Injektorn är en i många afseenden öfverlägsen matarapparat, den är billig, tar litet utrymme och kostar ej något värme. Å andra sidan lider den af svåra olägenheter. Den kan ej regleras i större utsträckning, hvilket gör, att den måste arbeta intermittent, hvilket ej är lämpligt. Vidare suger den lätt med luft, som då medföljer in i pannan och ställer till tråkigheter, särskildt om ångan arbetar i ångturbin med kondensor, då vakuumet därigenom nedsättes. Trots injektorns goda egenskaper används den därför ej som den kontinuerligt arbetande matarapparaten, utan mera som reserv. Den viktigaste matarapparaten numera är därför matarpumpen, hvaraf en mångd olika typer tillverkas. Till den ångdrifna matarpumpen hör ofta förvärmaren, i hvilken afloppsångan från matarpumpens ångmaskin eller ångturbin kondenseras under värmeafgifning till matarvattnet, som pumpas genom densamma. Värmeöfverföringen sker vanligen indirekt, och vattnet strömmar genom ett antal tuber af liten diameter, under det att ångan kondenseras utanpå tuberna. -- Till ångpannan hör vidare skorstenen, genom hvilken förbränningsgaserna strömma ut i fria luften. Vanligen utföres denna af tegel, och dess höjd öfver ångpannans rost bestämmes af önskad dragstorlek, vanligen 10--25 mm. vattenpelare. Ju starkare draget är, desto lifligare blir förbränningen, och desto mera bränsle kan förbrännas per kvkm. rostyta, liksom mera ånga af dunstas per kvm. eldyta. Å andra sidan sjunker ångpannans verkningsgrad, om draget ökas för mycket. Vid anläggningar med högeffektpannor och vertikalrörspannor uttas ofta förbränningsgaserna i pannans öfverdel, och man vill då undvika att använda tegelskorsten, emedan denna måste stå på fast underlag och därför fordrar gasernas nedförning till marken. I stället används plåtskorsten uppbyggd å pannan, och gaserna passera då direkt upp i skorstenen från pannans öfverdel. Plåtskorstenens långd göres olika; ofta tillverkas den kort, och draget upphjälpes af fläkt. De fasta ångpannorna inmuras omsorgsfullt; fogarna böra hållas tunna och tätas omsorgsfullt, så att ingen luft läcker in i pannan. Vattenrörspannor beklädas ofta med plåt för att helt utestånga luften. Förbränningsluften tillföres pannan vanligen direkt utifrån utan förvärmning. Vid somliga eldstäder förvärmes dock hela eller en del af luftmängden, antingen därigenom, att luften passerar genom kanaler i det varma murverket, eller därigenom, att den uppvärmes af de afgående förbränningsgaserna i en luftförvärmare. Sjöångpannor, som ej använda economiser, äro ofta utrustade med luftförvärmare (Howdens induced draught); luften inkommer då till eldstaden med 100--150° C. temperatur. Genom luftförvärmning höjes förbränningstemperaturen och därigenom afdunstningen per kvm. eldyta. Å andra sidan riskeras lätt genom för hög lufttemperatur rostens bestånd. Sannolikt kommer emellertid luftförvärmning att af olika anledningar spela en betydande roll i den framtida ångpannetekniken. Om matarvattnet ej är rent, utfalla vid af kokningen dess fasta beståndsdelar, som kunna vara af mycket olika beskaffenhet alltefter vattnets sammansättning. De kunna falla ut i pulverform, då de vanligen äro relativt oskadliga och lätt kunna utblåsas, men de kunna äfven, särskildt om vattnet innehåller gips, bilda fast pannsten (se d. o.), som sätter sig fast på de varma pannväggarna. Pannsten bör alltid undvikas och kan mången gång medföra betänkliga följder, särskildt om den sätter sig fast på sådana delar af pannan, som utsättas för direkt strålvärme. Vid ångkraftcentraler med ytkondensorer återvinnas till pannorna normalt 90--95 proc. af den cirkulerande vattenmängden, och endast 5--10 proc. vatten behofva tillföras utifrån. Är detta vatten pannstensbildande, renas det vanligen kemiskt, men äfven destilleradt tillsatsvatten kan användas. Vid andra ånganläggningar återvinnes mindre procent som rent matarvatten, och därför måste en större procent tillsättas. I detta fall kan endast kemisk rening förekomma. Denna sker mest med tillsats af soda och kalk, som införas i vattnet, innan det inpumpas i pannan. Evaporering används, endast om det gäller relativt små procentsatser tillsatsvatten, och sker vanligen genom ånga, som afdunstar tillsatsvattnet, hvilket sedan kondenseras som rent vatten. Under senare år användas äfven olika elektriska metoder (t. ex. den s. k. Cumberland-processen) för att förhindra uppkomsten af fasta pannstenskakor. Den elektriska ångpannan skiljer sig från den vanliga bränsleeldade ångpannan närmast därigenom, att eldstad saknas och att värmet tillföres dess vatten genom elektrisk ström. Den är ekonomisk, endast då billig elektrisk energi finnes tillgånglig, särskildt vid utnyttjande af s. k. öfverskottskraft. De begagnas uteslutande för generering af mättad ånga, för uppvärmning o. d. Sådana pannor äro af två olika typer. Den ena består af en tubpanna, med af speciell metall utförda, i tuberna inlagda motståndsspiraler, som upphettas medelst elektrisk ström. Denna typ används för relativt små pannor och låga spänningar, intill omkr. 500 volt, likström eller växelström. Den andra typen utgöres af en stående, cylindrisk panna med vanligen i porslinsisolering insatta elektroder af järn, och ångbildningen sker här därigenom, att den elektriska strömmen passerar mellan elektroderna genom vattnet. Härvid är endast växelström användbar, då vid likström vattnet kemiskt sönderdelas. Dessa pannor utföras för mycket stora effektbelopp, upp till 3,000 kilowatt och mer, samt för höga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0583.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free