Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångpanna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spänningar, 10,000–12,000 volt. Äfven lågspänning
kan dock användas. Elektriska ångpannor ha under
senaste åren kommit i bruk vid flera fabriksanlägg-
ningar i Sverige (Vargöns a.-b., A.-b. Papyrus,
Göta sulfitfabrik), och goda modeller ha utarbetats
af Apparat-a.-b. och Hjalmar Löfquists elektriska
a.-b., båda i Stockholm. T. L–k.
Ångpanneföreningar. Det under senare delen af
1800-talet alltmer framträdande behofvet af att
genom lagstadganden skydda arbetare mot olycksfall
under arbetet gaf upphof till inrättandet af
yrkesinspektioner. Huru nyttig och berättigad den
statliga kontroll, som sålunda erhölls, än må vara från
det allmännas synpunkt, måste dock en sådan
kontroll för ångpanneegarna te sig mindre
tillfredsställande, då densamma enbart afsåg att trygga
den allmänna säkerheten, samt onödigt betungande,
då en statsmyndighet vid utöfning af kontrollen
måste vara bunden vid vissa bestämda, i många
fall obehöfligt stränga lagstadganden. Tanken på
att göra den nödvändiga ångpannekontrollen i
minsta möjliga mån kännbar för ångpanneegaren samt
att med denna kontroll jämväl förena tillsyn
däröfver, att bästa möjliga resultat af ångpannedriften
erhålles, hade i utlandet ledt till bildande
af ett stort antal ångpanneföreningar, som med
statsmyndigheternas medgifvande öfvertagit
kontrollen öfver föreningsmedlemmarnas ångpannor.
I Sverige bildades efter ett inom Tekniska
samfundet i Göteborg 1893 framställdt förslag 1894
Södra Sveriges ångpanneförening,
som 1895 räknade 102 medlemmar med 349
pannor och 1920 resp. 852 och 2,194. Sedan inom
Svenska teknologföreningen 1894 fråga väckts om
bildande af en ångpanneförening för mellersta
Sverige, konstituerades i juni 1897 Mellersta
och norra Sveriges ångpanneförening,
som redan 1898 hade 96 medlemmar
representerande 393 ångpannor; motsvarande siffror
1920 voro resp. 941 och 3,261. Utom ångpannor
äro äfven kokare för cellulosa och andra ändamål
samt kokgrytor under tryck föremål för
föreningarnas kontrollverksamhet.
Båda föreningarna, som arbeta efter ungefär
samma principer, på grundval af gällande förordningar
(se Ångpannelagar), upprättade snart,
vid sidan af besiktningsverksamheten, som är
föreningarnas hufvudändamål, en konsulterande af
delning, afsedd att stå medlemmarna till tjänst med
råd och upplysningar rörande ångpannekonstruktioner
och anläggningar samt deras ekonomiska
drift. Enligt vederbörande myndigheters beslut
äro medlemmarna befriade från besiktningar och
prof m. m. från yrkesinspektionens sida å sina
under föreningarnas kontroll stående ångpannor. I
den mån elektrisk drift började bli mer allmän och
statsinspektion af elektriskt drifna verk och
inrättningar bli föreskrifven, framkommo önskemål, att
äfven de elektriska besiktningarna skulle utföras
af resp. föreningar. Detta gaf upphof till, att inom
dessa bildades elektrotekniska afdelningar. Under
Södra föreningens första verksamhetsår i detta
afseende (1910) voro 126 elektriska anläggningar
inregistrerade; antalet hade 1920 stigit till 964.
Norra föreningen hade under sitt första år (1913)
49 medlemmar med 55 inregistrerade anläggningar;
1920 hade dessa siffror stigit till resp. 294 och
386. De elektrotekniska afdelningarna drifva äfven
konsultationsverksamhet i likhet med de ångtekniska.
Äfven byggnadsåskledare samt elektriskt
drifna hissar äro numera föremål för föreningarnas
inspektion. Gränsen mellan de båda föreningarnas
verksamhetsområden kan sägas vara en linje dragen
från Västervik öfver Nässjö till Varberg. Södra
föreningen har sitt säte i Malmö, den Norra i
Stockholm med filialer i Göteborg och
Sundsvall. T. B–l.
Ångpannelagar, lagbestämmelser rörande
ångpannors konstruktion, armatur, uppställning,
kontroll, besiktning och profning, ha utfärdats i de
flesta europeiska länder, till största delen under
senare delen af 1800-talet (bl. a. i Danmark 1875,
i Finland 1888 och i Norge 1895). Dessa
lagstadganden kunna med afseende på affattningen
skiljas i två olika system, ett strängare och ett
liberalare. Det förra (användt t. ex. i Tyskland)
afser hufvudsakligen ett reglementerande af, huru
en ångpanna såväl till material, konstruktion,
utrustning, uppställningssätt m. m. skall vara
beskaffad för att få användas; vidare profning af
myndighet, huruvida en till användning ifrågasatt
panna står i öfverensstämmelse med berörda
bestämmelser, däraf betingadt tillstånd (koncession) af
myndigheten och slutligen periodiska besiktningar.
Det andra, liberalare, systemet (gällande t. ex.
i Frankrike), är grundadt hufvudsakligen på principen,
att det icke är pannans beskaffenhet i och
för sig, utan dess uppställningssätt och användning,
som företrädesvis påkalla kontroll. I Sverige finns
ingen af statsmakterna stiftad egentlig och detaljerad
ångpannelag. Mer eller mindre direkta, på
administrativ väg tillkomna kontrollbestämmelser
funnos visserligen rörande vissa kategorier af pannor.
Å vissa, staten tillhöriga ångpannor utöfvades
kontroll af vederbörande statsmyndighet enl.
utfärdade reglementen och instruktioner, hvilka dock
i detta hänseende i flera fall hade synnerligen
allmänt affattade och knapphändiga bestämmelser.
För ångpannor, som användes ombord på passagerarångfartyg,
funnos föreskrifter, som meddelats i
k. förordn. 12 febr. 1864 ang. "hvad i afseende
å passagerarefartygs byggnad, utrustning och
begagnande iakttagas bör", jämte däri senare
intagna ändringar. Först i sammanhang med den
1890 inrättade yrkesinspektionen tog en systematisk
tillsyn af ångpannor i allmänhet en (ringa)
början. Yrkesinspektionens 22 jan. 1898 utfärdade
cirkulär n:r l med "anvisningar rörande ångpannors
beskaffenhet, armatur och skötsel" kan betraktas
som grundstommen och första ansatsen till
en svensk ångpannelag. Till 1906 års riksdag aflämnades
en k. proposition med förslag till lag ang.
kontroll å ångpannor, men den afslogs af riksdagen.
"Lag om arbetarskydd" af 29 juni 1912 säger i
§ 4: "Sådan ångpanna, kokare eller annat kärl
under tryck, som genom explosion kan förorsaka
olycksfall, skall med hänsyn till material,
konstruktion och utrustning erbjuda betryggande
säkerhet och för den skull underkastas besiktning
och profning på sätt, som för utrönande af dess
säkerhet i berörda afseenden kan anses tillfyllestgörande".
Genom k. kung. ang. registrering och
besiktning af vissa ångpannor m. m. af 23 maj
1919 kompletterades paragrafen med vissa detaljbestämmelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
