Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångplog ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1087
Ångström
1088
bergsmekanik vid sistnämnda läroanstalt. Å. kon-
struerade maskiner och byggnader för grufvor och
järnhandteringen, medverkade till införande af strål-
turbiner, införde användningen af säkerhetständrör
vid bergssprängning, uppfann metoden att med
begagnande af devia-
tionskompass verkställa
undersökning af järn-
malmsfälts läge och ut-
sträckning samt kon-
struerade själfmassage-
apparater m. m. Han
framlade plan samt
åstadkom undersökning
och förslag (1863-64)
till anläggning af en
järnväg från Falun
till Västkusten, hvilken
plan sedermera realise-
rats af andra personer,
vidare uppgjorde han
förslag till koncentrering af Uddeholms bolags järn-
tillverkning vid nya verk anlagda vid Hagfors, till
anläggning af Bångbro m. fl. järnverk, till anlägg-
ning af ett större stålmanufakturverk vid Tuna-
fors invid Eskilstuna m. m. Å. valdes 1869 till
led. af Vet. akad., som 1873 tillerkände honom
Wallmarkska priset. Han var medstiftare af In-
genjörföreningen (1865) och dennas sekreterare ända
till dess upphörande (1891) samt redigerade de 25
årgångarna af dess förhandlingar. Å. författade
bl. a. Handbok jör beräkning och byggnad af tur-
biner och turbin-pumpar (1880), Anordningen af
de vid järnhandteringen begagnade valsverken
(1884), Beräkning och konstruktion af kolfpumpar
(1889) utom en mängd uppsatser i "Järnkontorets
annaler" m. m. samt bearbetade Reuleaux’ "Kon-
struktören" (1863-64; ny uppl. 1877 och supple-
ment 1893) och Uhlands "Fickhandbok för maskin-
ingenjörer och konstruktörer" (1883; ny uppl.
1892).
4. Karl Å., den föregåendes son, civilingen-
jör, f. 22 april 1856 vid Taberg, Nordmarks soc-
ken, Värmland, genomgick Teknologiska institutet
1873-76 på mekaniska afdelningen, var maskin-
arbetare och ritare i Pittsburg och vid Penn-
sylvaniajärnvägens verkstäder i New York 1876-78
samt konstruktör och maskiningenjör vid Washburn
& Moens järnverk och verkstäder i Worcester,
Mass., 1878-84. Återkommen till hemlandet 1884,
verkade Å. som konstruktör och maskiningenjör vid
Stora Kopparbergs bergslag till 1890, då han ut-
nämndes till yrkesinspektör i dåv. södra distriktet.
1892-1909 var han verkställande direktör i Motala
verkstads nya a.-b. och chef för dess verkstäder.
(Jfr Motala mekaniska verkstad.) In-
genjörföreningen tilldelade honom 1882 Polhems-
medaljen för en af h. om vattenturbiner. Han har
dessutom i fackpressen bidragit med uppsatser i
tekniska ämnen. Å. fungerade som prisdomare vid
industriutställningarna i Stockholm 1886 (mindre
industrien) och 1897, Malmö 1896, Gäfle 1901 och
Hälsingborg 1913. 1902-09 var han led. af Verk-
stadsföreningens öfverstyrelse.
5. K n ut J o h an Å., son till Å. 2, fysiker,
universitetslärare, f. 12 jan. 1857 i Uppsala, d.
där 4 mars 1910, blef student där 1877 och licen-
tiat 1884. Därpå utförde han på Kundts nya
laboratorium i Strassburg en undersökning Om
strålande värmets diffusion från plana ytor, hvil-
ken vid hans hemkomst användes som gradual-
disputation, belönad med halfva Bjurzonska priset.
1885 blef han filos.
doktor och docent i
fysik. S. å. förordna-
dep han till lärare i
fysik vid Stockholms
högskola, där han
grundlade den fysi-
kaliska institution, som
snart gjorde sig be-
märkt både inom och
utom landet genom de
framstående arbeten af
Å. och hans lärjungar,
som utgingo från den-
samma. Vårterminen
1888 var han förordnad
att hålla de Thamiska föreläsningarna vid Vet. akad.
Till Uppsala universitet återbördades han 1891
som laborator i fysik, och efter Thaléns död kal-
lades han 1896 till professor i samma ämne.
Vid universitetet var hans anseende i ständigt sti-
gande. Hans föreläsningar utmärkte sig för ovan-
ligt stor reda och klarhet, och han var äfven som
föreläsare en mästare i experimentens ordnande
och utförande. Som vetenskapsman var hans an-
seende stort bland fackmännen både i in- och ut-
landet. Som led. i de akademiska myndigheterna
utmärkte han sig genom redbarhet och grundlig
utredning af frågorna. 1903-09 var han led. af
universitetets drätselnämnd, och till prorektor
nämndes han 1909. Den nya fysiska institutionen
(om hvars föregående utveckling se Uppsala
universitet, sp. 1249) är en vacker minnes-
vård öfver Ä. 1901 erhöll han af universitetets
medel 2,000 kr. till fullständig utredning omfat-
tande ritningar och kostnadsberäkningar till nya
lokaler för densamma. Kostnaden, 297,000 kr.,
beviljades af riksdagen 1905, och för denna summa
blef den ståtliga och i allo ändamålsenliga byggna-
den uppförd. Främmande vetenskapsmän, speciellt
de i hög grad sakkunnige Nobelpristagarna i fysik,
som årligen besöka institutionen, loforda på det
högsta den skicklighet och klokhet, hvarmed den
planlagts och utförts. I dessa maktpåliggande ar-
beten hade Å. haft en god medhjälpare i sin labo-
rator och efterträdare Granqvist. Från denna in-
stitution utgick ett betydligt antal vetenskapliga
arbeten, utförda af Å. själf eller under hans led-
ning ai hans många lärjungar. Å:s förnämsta ar-
beten tillhöra strålningslärans område. Redan hans
gradualafh. ledde honom in på detta forsknings-
fält. Afh. Eine elektrische kompensationsmethode
zur quantitativen bestimmung strahlender wärme
(1893) betecknar en epok inom strålningsmätnin-
gens teknik. Särskildt i fråga om solstrålningen
anvisar detta arbete en bekväm mätmetod. I flera
arbeten behandlade A. sedermera solstrålningen
och dess förändring genom absorption i atmosfären.
Bland dessa märkas Intensité de la radiation
solaire à différentes altitudes, recherches faites à
Ténériffe 1895 et 1896 (1900), hvilket arbete är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
