Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångplog ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bergsmekanik vid sistnämnda läroanstalt. Å.
konstruerade maskiner och byggnader för grufvor och
järnhandteringen, medverkade till införande af
strålturbiner, införde användningen af säkerhetständrör
vid bergssprängning, uppfann metoden att med
begagnande af deviationskompass verkställa
undersökning af järnmalmsfälts läge och
utsträckning samt konstruerade själfmassageapparater m. m. Han
framlade plan samt
åstadkom undersökning
och förslag (1863–64)
till anläggning af en
järnväg från Falun
till Västkusten, hvilken
plan sedermera realiserats af andra personer,
vidare uppgjorde han
förslag till koncentrering af Uddeholms bolags
järntillverkning vid nya verk anlagda vid Hagfors, till
anläggning af Bångbro m. fl. järnverk, till
anläggning af ett större stålmanufakturverk vid
Tunafors invid Eskilstuna m. m. Å. valdes 1869 till
led. af Vet. akad., som 1873 tillerkände honom
Wallmarkska priset. Han var medstiftare af
Ingenjörföreningen (1865) och dennas sekreterare ända
till dess upphörande (1891) samt redigerade de 25
årgångarna af dess förhandlingar. Å. författade
bl. a. Handbok för beräkning och byggnad af
turbiner och turbin-pumpar (1880), Anordningen af
de vid järnhandteringen begagnade valsverken
(1884), Beräkning och konstruktion af kolfpumpar
(1889) utom en mängd uppsatser i "Järnkontorets
annaler" m. m. samt bearbetade Reuleaux’
"Konstruktören" (1863–64; ny uppl. 1877 och
supplement 1893) och Uhlands "Fickhandbok för
maskiningenjörer och konstruktörer" (1883; ny uppl.
1892).
4. Karl Å., den föregåendes son,
civilingenjör, f. 22 april 1856 vid Taberg, Nordmarks
socken, Värmland, genomgick Teknologiska institutet
1873–76 på mekaniska afdelningen, var
maskinarbetare och ritare i Pittsburg och vid
Pennsylvaniajärnvägens verkstäder i New York 1876–78
samt konstruktör och maskiningenjör vid Washburn
& Moens järnverk och verkstäder i Worcester,
Mass., 1878–84. Återkommen till hemlandet 1884,
verkade Å. som konstruktör och maskiningenjör vid
Stora Kopparbergs bergslag till 1890, då han
utnämndes till yrkesinspektör i dåv. södra distriktet.
1892–1909 var han verkställande direktör i Motala
verkstads nya a.-b. och chef för dess verkstäder.
(Jfr Motala mekaniska verkstad.)
Ingenjörföreningen tilldelade honom 1882
Polhemsmedaljen för en afh. om vattenturbiner. Han har
dessutom i fackpressen bidragit med uppsatser i
tekniska ämnen. Å. fungerade som prisdomare vid
industriutställningarna i Stockholm 1886 (mindre
industrien) och 1897, Malmö 1896, Gäfle 1901 och
Hälsingborg 1913. 1902–09 var han led. af
Verkstadsföreningens öfverstyrelse.
5. Knut Johan Å., son till Å. 2, fysiker,
universitetslärare, f. 12 jan. 1857 i Uppsala, d.
där 4 mars 1910, blef student där 1877 och
licentiat 1884. Därpå utförde han på Kundts nya
laboratorium i Strassburg en undersökning Om
strålande värmets diffusion från plana ytor,
hvilken vid hans hemkomst användes som
gradualdisputation, belönad med halfva Bjurzonska priset.
1885 blef han filos.
doktor och docent i
fysik. S. å. förordnadep han till lärare i
fysik vid Stockholms
högskola, där han
grundlade den fysikaliska institution, som
snart gjorde sig bemärkt både inom och
utom landet genom de
framstående arbeten af
Å. och hans lärjungar,
som utgingo från densamma. Vårterminen
1888 var han förordnad
att hålla de Thamiska föreläsningarna vid Vet. akad.
Till Uppsala universitet återbördades han 1891
som laborator i fysik, och efter Thaléns död
kallades han 1896 till professor i samma ämne.
Vid universitetet var hans anseende i ständigt
stigande. Hans föreläsningar utmärkte sig för
ovanligt stor reda och klarhet, och han var äfven som
föreläsare en mästare i experimentens ordnande
och utförande. Som vetenskapsman var hans
anseende stort bland fackmännen både i in- och
utlandet. Som led. i de akademiska myndigheterna
utmärkte han sig genom redbarhet och grundlig
utredning af frågorna. 1903–09 var han led. af
universitetets drätselnämnd, och till prorektor
nämndes han 1909. Den nya fysiska institutionen
(om hvars föregående utveckling se Uppsala
universitet, sp. 1249) är en vacker
minnesvård öfver Å. 1901 erhöll han af universitetets
medel 2,000 kr. till fullständig utredning
omfattande ritningar och kostnadsberäkningar till nya
lokaler för densamma. Kostnaden, 297,000 kr.,
beviljades af riksdagen 1905, och för denna summa
blef den ståtliga och i allo ändamålsenliga
byggnaden uppförd. Främmande vetenskapsmän, speciellt
de i hög grad sakkunnige Nobelpristagarna i fysik,
som årligen besöka institutionen, loforda på det
högsta den skicklighet och klokhet, hvarmed den
planlagts och utförts. I dessa maktpåliggande
arbeten hade Å. haft en god medhjälpare i sin
laborator och efterträdare Granqvist. Från denna
institution utgick ett betydligt antal vetenskapliga
arbeten, utförda af Å. själf eller under hans
ledning af hans många lärjungar. Å:s förnämsta
arbeten tillhöra strålningslärans område. Redan hans
gradualafh. ledde honom in på detta
forskningsfält. Afh. Eine elektrische kompensationsmethode
zur quantitativen bestimmung strahlender wärme
(1893) betecknar en epok inom
strålningsmätningens teknik. Särskildt i fråga om solstrålningen
anvisar detta arbete en bekväm mätmetod. I flera
arbeten behandlade Å. sedermera solstrålningen
och dess förändring genom absorption i atmosfären.
Bland dessa märkas Intensité de la radiation
solaire à différentes altitudes, recherches faites à
Ténériffe 1895 et 1896 (1900), hvilket arbete är
resultatet af två expeditioner till Pic de Teyde på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
