- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1109-1110

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åreskutan - Åreälfven - Årfotande fåglar - Årgång - Århus - Årjäng - Årkesta - Årlifoss - Årliga hjälpen - Årliga hästar - Årliga räntan - Årliga upp- och nedgången - Årlig parallax - Årlig variation - Årnäs - År och dag - Åros - Årsafslutning - Årsberäkning - Årsbok - Årsbokstaf - Årsexamen - Årsflyttning - Årsgång - Årshygge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jämtland mellan Kallsjön i n. ö. och Åresjön i s. v. belägna Åreskutfjället (se fig. ofvan å pl. vid sp. 1032). Detta sammanhänger visserligen med den stora skandinaviska fjällryggen, men genom sin ansenliga höjd öfver den omgifvande trakten framstår det som ett isoleradt bergparti, af omkr. 120 kvkm. areal. Toppens höjd är 1,472 m. ö. h. och 1,000--1,100 m. öfver de angränsande sjöarna. Berget uppnår ej snögränsen, men i dess högre belägna klyftor kvarligger dock snön året om och ger näring åt flera smärre vattendrag. På södra sluttningen, med dess för denna breddgrad oväntadt rika växtlighet, ligga flera byar, på den norra, där naturen är kargare, endast Huså kopparverk och Fävikens by. Från toppen (Sv. turistföreningen uppsatte där 1892 en fjällhydda) har man den mest storartade utsikt, som omfattar såväl Storsjöns leende stränder som de snöklädda fjällen. Som berget är jämförelsevis lätt att bestiga, besökes det mycket af resande. Under de senaste åren har det blifvit en omtyckt vistelseort för många, som af hälsoskäl böra inandas den friska fjälluften. -- Fjällets hufvudmassa utgöres af kristalliniska skiffrar, den s. k. Sevegruppens bergarter, nämligen öfverst en gnejs, därunder hornbländeskiffer, glimmerskiffer och kvartsitskiffer, eller de s. k. "fjällskiffrarna", hvilka i öfrigt förekomma öfver stora områden af fjällsträckningarna längs riksgränsen. Å:s fot består däremot af en, in under fjället från v. svagt lutande, mäktig bädd lerskiffer med kalkstenslager, innehållande åtskilliga förstenade lämningar af koraller, sjöliljor m. m. och tydligen tillhörande silursystemet. De förenämnda, ofvanliggande kristalliniska bergarterna, som i viss mån ha likhet med urformationens, äro af prekambrisk ålder (algonk, se d. o.) och anses numera ganska allmänt ha erhållit sin nuv. plats ofvanpå silurlagren genom öfverskjutning (se d. o.) i samband med bergskedjebildningen. A. G. E. E. Åreälfven. Se Indalsälfven. Årfotade fåglar, Steganopodes, zool., namn på en ordning i äldre tiders fågelsystem, hvilken omfattade de s. k. pelikanfåglarna (jfr Fåglar, sp. 185--186). L-e. Årgång. Se Årsgång. Århus. Se Aarhus. Årjäng, ångbåtsstation och handelsplats vid Västra Silen, belägen i Silbodals socken, Nordmarks härad, Värmland, står genom Dalslands kanal i förbindelse med Vänerhamnarna. Ehuru samhället ej har någon kommunal särställning, har det med sin industri, postkontor, bankkontor, apotek, många handlande och handtverkare karaktär af centralplats för en rätt stor bygd. O. Sjn. Årkesta (fordom Orkasta), socken. Se Orkesta. Årlifoss, ett 17,2 m. högt vattenfall i Tinelven, Telemark fylke, Norge, eges af "Skienfjordens kommunale kraftselskab" (Gjerpen, Solum och Porsgrund). Dess kraft (11,000 hkr) utnyttjas sedan jan. 1918 till elektrisk belysning samt industriel drift i nämnda kommuner. M. H. Årliga hjälpen. Se Byggningshjälpen. Årliga hästar, kam. Se Fodring. Årliga räntan, den skatt af jorden, som från urminnes tid utgjorts till kronan, detsamma som jordeboksränta (se d. o.). Årliga upp- och nedgången, astron. Se Heliakisk. Årlig parallax, astron. Se Parallax, sp. 34. Årlig variation, meteor. Se Årskurva. Årnäs. Se Aranäs 2. År och dag, jur. Se Natt och år. Åros. Se Aros, sp. 67. Årsafslutning kallas i allmänna läroverk m. fl. offentliga och enskilda undervisningsanstalter den högtidliga slutakt, som eger rum å vårterminens sista dag, då ungdomen af eforus eller inspektor (se dessa ord) hemförlofvas, handarbeten, ritningar o. d. förevisas och stundom musik utföres, hvarefter det hela afslutas med bön och psalmsång. Vid de allmänna läroverken följer denna afslutning efter årsexamen, ett förhör i några få ämnen, och föregås af en uppvisning i gymnastik. Förut afslöts äfven höstterminen på högtidligt sätt. Nu sker det under enkla former af rektor, föreståndare eller föreståndarinna. J. C. Årsberäkning, kam. Se Byggnadsskyldighet. Årsbok, en en gång om året af ett vetenskapligt samfund, politisk eller social förening e. d. utgifven publikation. Om Årsbok för Sveriges kommuner se Sveriges officiella statistik. Årsbokstaf. Se Kontrollstämpling. Årsexamen. Se Årsafslutning. Årsflyttning, pedag. Se Flyttning 2. Årsgång (fsv. ars ganger). 1. I dialekter ("årgång") årets större eller mindre fruktbarhet, årsväxt, äring ("god årgång", "svag årgång"). -- 2. Att gå årsgång var i Sverige en urgammal och på sina ställen, t. ex. i Småland, ända in på 1800-talets början kvarlefvande plägsed att genom nattliga vandringar, under hvilka vissa bestämmelser måste noga iakttagas, söka vinna kännedom om kommande tilldragelser under det följande året. De nätter, som bättre än andra lämpade sig för årsgång, voro Tomasmässo-, jul-, Stefansmässo-, nyårs- och trettondagsnatten, men äfven midsommarnatten och än mer Lucianatten voro tjänliga därtill. Vandringen ställdes alltid till någon kyrkogård. Årsgångaren borde ej ha sett eld under samma dags lopp. Han måste vara fastande och besjälad af djupt allvar; han fick ej hälsa på en mötande, ej tala, ännu mindre skratta o. s. v. Såg han grafvar uppkastas på kyrkogården, stundade farsot. Fick han se små män (dvärgar, nissar) bära sädeskärfvar, eller såg han möss draga hölass, var god årsväxt att vänta. Hörde han det huggas i skogen eller såg han väpnade män rida på vägarna, stod krig för dörren o. s. v. När någon sålunda på regelrätt vis hade gått årsgång i sju år, mötte han den sista natten han var ute i sådant ärende en ridande man (Oden?), som hade en runkafle i munnen. Var då årsgångaren nog modig och stark att rycka till sig denna kafle, vardt han med ens tillika en "klok", d. v. s. han hade vunnit kunskap om alla förborgade ting och kunde sia om framtiden, utan att någonsin mer behöfva göra någon årsgång. Se Hyltén-Cavallius, "Wärend och wirdarne" I, § 100). Årshygge, skogsh. Se Hygge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0601.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free