- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1139-1140

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återställande af försutten tid - Återställningstecken - Återstöt - Återtåg, Reträtt - Återvinning - Återvinning i konkurs - Återvälta - Åtkomsthandlingar - Åtrusta - Åtta - Åttaknutsloge - Åttatimmarsdag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1139 Återställningstecken-Åttatimmarsdag 1140 att part, som uraktlåtit att inom föreskrifven fata- lietid öfverklaga ett domstolsbeslut, får ny tid där- för sig beviljad. Stadganden i ämnet äro gifna i 31 kap. Rättegångsb. E- K- Återställningstecken, mus., tecknet tj, hvar- igenom en medelst "kors" höjd eller medelst "be" sänkt ton återställes till sin ursprungliga betydelse. Urspr. var denna figur endast tecknet för tonen ¾ och kallades "b quadratum" till skill- nad från |7, som var tecknet för tonen b och kallades "b rotundum". Se vidare B, sp. 555, och Försättningstecken. A. L.* Återstöt. Se Fäktkonst, sp. 216. Ätertäg, Reträtt (fr. retraite), krigsv., kallas hvarje rörelse bakåt, d. v. s. från fienden, vare sig det gäller krigsrörelserna i stort (strategiskt återtåg] eller händelserna på ett slagfält (taktiskt återtåg). Återtåget ställer stora fordringar på såväl ledningen som trupperna, emedan rörelsen bakåt vanligen nedsätter de senares anda, i synner- het om återtåget är en följd af föregående neder- lag, och emedan hvarje misstag, försumlighet eller opåräknad händelse lätt kan bringa hela rörelsen i oordning. Svårast är återtåget från slagfältet efter en förlorad strid, medan man ännu är i ome- delbar beröring med fienden. Af återtåg skiljer man mellan koncentriskt, då man sträfvar att förena armédelar, som varit åtskilda, excentriskt, då det utföres i olika riktningar, och åt -flanken i st. f. rakt bakåt. De två sist nämnda slagen ställa stora fordringar på ledningen. C. O. N. Återvinning, jur., är ett ordinärt, icke-devolu- tivt rättsmedel (se d. o.). Bestämmelserna om detta rättsmedel äro gifna i 12:e kap. 3:e och 4:e §§ Rättegångsbalken. Termen återvinning förekommer jämväl på ett annat ställe i vår lagstiftning, där det ej är fråga om återvinning såsom ett rätts- medel i egentlig mening. Enligt § 32 Utsökningsl. eger en gäldenär, som genom utslag i lagsöknings- mål af öfverexekutor ådömts betalningsskyldighet, att eiter stämning å borgenären vid domstol söka återvinning i målet. E. K. Återvinning i konkurs, jur. I 2:a kap. kon- kurslagen äro bestämmelser gifna om återvinning till konkursbo. Dessa bestämmelser af se åtskilliga, i lagen närmare angifna fall, i hvilka konkursbo eger anställa talan om återvinning till boet af egendom, som till skada för borgenärerna frångått detsamma därigenom, att gäldenären under viss tid före kon- kursutbrottet genom aftal afhändt sig egendom eller betalt gäld eller lämnat pant för gäld, m. fl. fall. Nu gällande konkurslag af 13 maj 1921 har, jäm- förd med tidigare konkursrätt, ansenligt vidgat återvinningsmöjligheterna. E. K. Återvälta, landtbr., i vissa landsdelar brukligt uttryck för åkerskifte året efter vallbrott, då vall- tiltan åter vältes om. H. J. Dft. Åtkomsthandlingar, jur., kallas i allmänhet de skriftliga handlingar, som utgöra bevis på en viss, någon person tillkommande rättighet, i inskränkt mening de handlingar, som styrka en persons eganderätt, enkannerligen till fast egendom. Såsom synonymt begagnas emellanåt uttrycket fånges- handlingar, hvilket dock egentligen åsyftar den bland åtkomsthandlingarna, som utvisar nuv. egarens förvärf från närmast föregående (t. ex. köpebrefvet eller arfskiftesinstrumentet). A. W.* Åtrusta, sjöv., liktydigt med "samsa" (se d. o.), ehuru företrädesvis användt om kätting. B. N.* Åtta. Se Knut, sp. 415 med fig. 3. Ättaknutsloge, landtbr. Se Loge, sp. 975. Åttatandade barkborren (Tomicus typographus), zool. Se Skogens skadeinsekter, pl. II, fig. 2-3. Åttatimmarsdag som maximal- och normalarbetsdag (se d. o.) propagerades af R. Owen (se denne) redan 1817 och tilldrog sig intresse bland arbetarna i England redan i början af 1830-talet (i samband med det fr. o. m. 1833 genomförda förbudet mot fabriksarbete mera än 9 timmar om dagen eller 48 timmar i veckan för minderåriga i åldern 9--13 år). Krafvet på den tidigare gängse vida längre arbetsdagens förkortning, som formulerades i slagordet "8 timmars arbete, 8 timmars fritid, 8 timmars hvila" och motiverades med arbetarnas behof af tid för rekreation, själfstudier, hemlif och medborgerligt samlif, såväl som med en längre arbetsdags faror för uttröttning, nedsatt arbetsintensitet och hastigt aftagande arbetsförmåga vid relativt tidig ålder, upprätthölls vid 1800-talets midt af grufarbetarna i England och vann under dess senare hälft växande utbredning bland arbetarna i Australien och Förenta staterna. Den internationella socialistkongressen i Paris 1889 uppmanade de organiserade arbetarna i alla länder att demonstrera för lagstadgad åttatimmarsdag 1 maj 1890. De årliga förstamajdemonstrationerna ha därefter i Sverige, liksom i andra länder, gällt bl. a. lagstadgad åttatimmarsdag. Propagandan för densamma torde ha väsentligt bidragit till successiv förkortning af arbetstiden genom bestämmelser i kollektivaftal (se d. o.) och i lag (se Arbetarlagstiftning). Ett af de länder, som tidigast införde den lagstadgade 8-timmars maximaldagen, torde ha varit Nya Zeeland, där 1901 års fabrikslag inom industri och handtverk förbjöd längre arbetstid än 48 timmar i veckan eller 8 3/4 timmar om dagen. Relativt tidigt träffades villkorliga bestämmelser af liknande innebörd i några af Nord-Amerikas förenta stater. 8-timmarsdagen infördes genom lag i Panama 1914, i Uruguay 1915, i Ecuador 1916 samt i Mexicos förenta stater 1917. I samband med statsomhvälfningarna i flera länder under Världskrigets 1914--19 senare del infördes i åtskilliga af dessa de allmänna lagbestämmelserna om 8 timmars maximalarbetsdag. Sålunda genomfördes i Finland 27 nov. 1917 en lag om åttatimmarsdag, och i slutet af 1918 antogos sådana lagar för Österrike och för Tyskland att gälla fr. o. m. 1 jan. 1919. Detsamma skedde samtidigt inom republikerna Polen och Tjecho-Slovakien samt i Luxemburg. Liknande lagstiftningsåtgärder vidtogos i Spanien 3 april, Frankrike 23 s. m., Portugal 7 maj, Schweiz 27 juni, Norge (dock endast villkorligt och provisoriskt) 11 juli och i Sverige 17 okt. 1919, medan motsvarande lagstiftning i Danmark 12 febr. 1919 begränsades till arbetsplatser med oafbruten drift dag och natt, men arbetstidens begränsning till 8 timmar i öfrigt genomfördes medelst aftal mellan de danska arbetar- och arbetsgivarorganisationerna. Den svenska lagen om arbetstidens begränsning af 17 okt. 1919 trädde i kraft 1 jan. 1920 och beträffande arbete, som vid tiden för lagens utfärdande bedrefs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0616.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free