- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1183-1184

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äktenskapshinder - Äktenskapskontrakt - Äktenskapslöfte - Äktenskapsregistret - Äktenskapsskillnad - Äktenskapsstatut - Äktenskapsålder - Äktenskap till vänster - Älandsfjärden - Äldre (attiska) komedien - Äldre månsing - Äldste, Stadens (Borgerskapets äldste, De äldstes råd)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1183 Äktenskapskontrakt-Äldste 1184 upp- och nedstigande svågerlag (se Svåger- lag); 7) annat redan ingånget, ännu bestående äktenskap (tvegifte tillåtes ej); 8) efter föregående äktenskaps upplösning må hustrun ej (utom i vissa undantagsfall) träda i nytt gifte förr än efter tio månaders väntetid; 9) bestående adoptionsförhål- lande mellan brudgum och brud. Bland dessa äktenskapshinder äro de under 5), 6) o. 9) upp- tagna relativa (de hindra vederbörande blott från att gifta sig med viss annan person), alla de öfriga absoluta (hindra vederbörande att öfver hufvud ingå äktenskap). Föremål för K. M:ts dispens ("dispensabla") äro blott hindren 1), 4) o. 5:e). Upplösande äro hindren 5a), 5b), 6) o. 7) (se Upplösande äktenskaps- hinder). Bland främmande lagar öfverensstäm- mer i förevarande ämne den norska mest med den svenska; dock är i Norge mannens äktenskapsålder 20 år, af de under 4) upptagna sjukdomarna blott syfilis äktenskapshinder, samt gälla ej hindren 5c) o. 9). Dansk äktenskapsrätt känner ej vårt hinder 4), men har däremot åtskilliga andra hin- der, såsom mottaget, ej återbetalt fattigunderstöd, sorgetid (se d. o.), tidigare gemensamt begånget äktenskapsbrott m. fl. I Finland gäller ej köns- sjukdomshindret; förut begånget äktenskapsbrott, sorgetid samt ännu ej fullgjord afvittring (se Af- vittra 1) utgöra däremot i finländsk rätt fort- farande, liksom hos oss ända till 1915, äktenskaps- hinder. C. G. Bj. Äktenskapskontrakt. Se Äktenskapsförord. Äktenskapslöfte. Enligt äldre kanonisk rätt in- gicks äktenskap formlöst. Det var till fyllest, att mannen och kvinnan öfverenskommo att vara äkta makar. Af talet kunde dock äfven af se framtiden, d. v. s. ha satts i beroende af någon tidsbestäm- melse eller något villkor. För denna händelse före- låg ej äktenskap, allenast trolofning. Men egde lägersmål rum mellan de trolofvade, uppstod där- med omedelbart äktenskap. Äfven efter det att vigsel (se d. o.) i allmänhet införts som en sär- skild form för äktenskaps ingående, bibehöllos f öre- nämnda äldre rättssatser här och där, särskildt i de protestantiska länderna. Och på detta sätt är en viss rättslig verkan fortfarande fäst vid ett formlöst löfte om äktenskap. Enligt svensk rätt ända till en lagändring 1915 hade sålunda kvinna, som lägrats under äktenskapslöfte, rätt att, om mannen undandrog sig vigsel, påfordra att af domstol bli förklarad för hans äkta hustru. Med förklaringen vann kvinnan laggift hustrus rätt i mannens egendom. Barn, som aflats under äkten- skapslöfte eller som aflats med kvinna, hvilken mannen därefter lofvat äktenskap, ehuru detta i anledning af mellankommande dödsfall ej kunnat ingås, blefvo också, enligt vår äldre (1917 ändrade) rätt, äkta. I nu gällande svensk rätt har äkten- skapslöftet betydelse allenast som ett moment i trolofningen (se d. o., sp. 860). Vissa rättsverk- ningar äro äfven i främmande rätt någon gång tillagda äktenskapslöfte i förening med lägersmål eller hafvandeskap för kvinnan. Mångenstädes för- anleder därförutom brytandet af ett äktenskaps- löfte skadeståndsanspråk, exempelvis i engelsk rätt. A. W. (C. G. Bj.) Äktenskapsregistret är ett fr. o. m. 1921 hos Statistiska centralbyrån fördt register för inskrif- ning af uppgifter från domstolarna ang. dels alla mål om bl. a. boskillnad, hemskillnad eller äkten- skapsskillnad, dels ock äktenskapsförord och bodel- ningshandlingar (se de särsk. artiklarna). Registrets förande har anbefallts i nya Giftermålsb. 16: e kap. och är regleradt genom en k. kung. 11 okt. 1920. En tryckt samling af de registerförda upp- gifterna utges häftevis en gång i månaden och sändes ut liksom Samlingen af anmäl- n i, n g a r till aktiebolagsregistret (se Handels- register) m. m. C. G. Bj. Äktenskapsskillnad, jur. Se Skilsmässa. Äktenskapsstatut. Se Internationell pri- vaträtt, sp. 793. Äktenskapsålder. Se Äktenskapshinder. Äktenskap till vänster, jur. Se M o r g a n a- tiskt äktenskap. Älandsfjärden, vik af Bottenhafvet n. v. om Härnösand, som n. om staden utgrenar sig från Ångermanälfvens södra mynningsbukt. O. Sjn. Äldre (attiska) komedien. Se Grekiska litteraturen, sp. 206-207. Äldre mänsing, språk v. Se Månsing. Äldste, Stadens (Borgerskapets äld- ste, De äldstes råd), af städernas borger- skap valda förtroendemän, som till den nya kom- munalförfattningens införande (1863) tillsammans med borgmästare och råd utöfvade borgerska^ets beslutanderätt. Äldsta bevarade uppgiften "om institutionen i Stockholm är från 1475. Den fast- slogs i Gustaf II Adolfs "stadga om städer- nas administration och upkomst i rijket" 29 dec. 1619. Enligt den gamla stadslagen låg visserligen hufvudmyndigheten i fråga om städer- nas styrelse hos borgmästare och råd, men att det burskapsegande borgerskapet egde att med dessa deltaga i rådslagen om kommunens ekonomi- och politiärenden, kan, om än ej i stadslagen tyd- ligen utsagdt, så mycket mindre betviflas, som just förenämnda stadga (§ 12) uttryckligen anger som skäl för den nya institutionens införande de olä- genheter, hvilka uppstå därigenom, att, "som 'här- till varit hafver, menige man fordras till sammans och svaras således på stadens vårdande utan något betänkande, och mest af dem, som minst förstå och minst hafva i saken säga, derigenom som oftast stadens gagn blifver försummadt". De äld- stes råd skulle, enligt 1619 års stadga, tillsättas sålunda, att i de större städerna 96 män, till hälften handelsmän och krämare, till hälften handtverksmän, utvaldes af borgerskapet, och egde borgmästare och råd att till äldste ut- taga hälften af hvar dera kategorien. "Små lands- städer och fläckar, hvilka icke hade råd och ämne till män", fingo välja halfparten mindre. Med dessa äldste egde sedan magistraten att råd- göra, och hvad de, uppå kallelse af magistraten, med denne besluta, "det skall stånda och af hela borgerskapet fullbordas utan gensaga". Likaledes borde hvad menigheten ville ha förelagdt magistra- ten till betänkande först upptas och öfvervägas af de äldste, och finge "intet annorledes företagas af någon, med mindre han eller de för upproriske ville hållas och straffade varda". Af förordningen om Stockholms stads styrelse 12 dec. 1672 synes (§ 22), att de "äldste af borgerskapet" då ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0638.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free