beträffande elektriska anläggningar, tack vare de stora Trollhätteverken. 1919 användes för genererande af elektrisk ström vid länets kraftverk 190,832 eff. hkr, medan Kopparbergs län, som kom närmast, hade att uppvisa endast 113,485 hkr. Den alstrade energien uppgick till 479 mill. kilowattimmar mot 285 mill. i Uppsala och 280 mill. i Kopparbergs län samt 2,428 mill. i hela riket. I afseende på hemslöjden står länet främst i riket. Denna omfattar i främsta rummet tillverkning af väfnader, som sedan århundraden varit en viktig näringsgren inom "de sju häradena" (det södra hushållningssällskapsområdet), men äfven träindustri m. m. är af betydelse. -- Handelsflottan omfattade 1920 af fartyg om minst 20 nettoton 34 ång- och motorfartyg om 4,094 nettoton samt 37 segelfartyg om 1,806 nettoton. -- Länet är rikt försedt med järnvägar: vid slutet af 1921 921 km., hvaraf statens 82, enskilda normalspåriga 622 och enskilda smalspåriga 217. Af statens järnvägar kommer på länet en mindre del af Västra stambanan. Af enskilda järnvägar falla inom länet delar af de normalspåriga Dalslands järnväg, Bergslagernas järnväg, Uddevalla--Vänersborg--Herrljunga, Göteborg--Borås, Borås--Alfvesta, Varberg--Borås och Västra centralbanan samt af de smalspåriga järnvägarna Uddevalla--Lelången, Västergötland--Göteborg, Trollhättan--Nossebro och Falkenbergs järnväg. De normalspåriga järnvägarna Borås--Herrljunga och Lödöse--Lilla Edet tillhöra i sin helhet länet. Af kanaler märkas Trollhätte kanal, Dalslands kanal med Silarnas bikanal och Snäcke kanal. -- Taxeringsvärdet var 1921 för bevillningsskyldig jordbruksfastighet på landsbygden 284,453,700 kr. och i städerna 8,647,100 för bevillningsskyldig annan fastighet på landsbygden 91,804,409 och i städerna 166,490,200 samt för bevillningsfri fastighet på landsbygden 18,503,600 och i städerna 16,752,400 kr. Inhemska aktiebolag innehade 1919 jordbruksfastighet om 20,250,900 kr. taxeringsvärde. Bevillningstaxerade inkomsten af kapital och arbete utgjorde 1921 på landsbygden 147,904,610 och i städerna 111,391,870 kr. Fideikommissen voro 11 med ett taxeringsvärde af 2,270,800 kr. 1910. -- Länet har sitt namn efter det s. k. Gamla Älfsborg (se Älfsborg 1). "Elvesborgs" län omfattade urspr. endast Vättle och Bollebygds härad samt de nu till Göteborgs och Bohus län hörande Askims och Säfvedals härad jämte Östra Hisingen; men i senare hälften af 1400-talet hade det utvidgat sig öfver Ale, Kullings, Väne, Bjärke och Flundre m. fl. härad. Länets gränser undergingo under den följande tiden många förändringar, men stadga inträdde med år 1680, då länet fick sitt nuv. omfång. <tab>L. Wll. Älfsborgs lösen kallas de summor, som Sverige enligt fredsfördragen i Stettin (dec. 1570) och Knäred (jan. 1613) erlade till Danmark för att återvinna den af detta rike, 4 sept. 1563 och 22 maj 1612, eröfrade fästningen Älfsborg (Gamla Ä.). Stettin-freden bestämde, att Sverige skulle inom loppet af två och ett halft år betala 150,000 rdr (600,000 kr. i vår tids mynt, oafsedt myntvärdets fall). För att anskaffa denna då stora summa åtog sig allmogen att utgöra en tiondel af alla sina lösören i guld, silfver, penningar, koppar, tenn och boskap, och af städerna lämnade somliga en tolftedel, andra en adertondel af all lösegendom. Den summa af 1 mill. dal. silfvermynt, som Sverige i Knäredsfreden åtog sig att inom sex år i 4 terminer betala till Danmark, var snarare ett krigsskadestånd än en speciell lösen för Älfsborg; ty som pant för denna summa behöll Danmark icke allenast Älfsborgs fästning, utan äfven städerna Nya Lödöse och Gamla Lödöse samt Göteborg jämte sju härad i Västergötland. Men då Älfsborgs återbekommande var nödvändigast, betraktade man krigsskadeersättningen framför allt som en lösen för denna fästning. Till betalande af denna andra Älfsborgs lösen, hvilken Gustaf II Adolf kallade "en tärande kräfta", bidrogo alla samhällsklasser, från konungen ned till tjänstehjonen. Konungen gaf 32 proc. af kronans inkomst, drängar 1 och pigor ¹/₂ rdr --, betydande utgifter på en tid, då man för 1 rdr kunde få köpa en tunna råg. Att summan skulle erläggas i klingande mynt, ökade svårigheterna vid dess utgörande, och vid sista afbetalningen nödgades konungen mynta sitt bordsilfver för att kunna fylla densamma. Älfsborgs regemente (n:r 15) var sedan 1683 roteradt med 1,191 n:r inom Älfsborgs och 9 n:r inom Göteborgs och Bohuslän, från 1894 med 1,107 n:r inom Älfsborgs län (203 höllos vakanta) och en nummerstyrka af 1,000 man. Numera erhåller regementet sitt värnpliktiga manskap från Älfsborgs län och till mindre delar från Skaraborgs län och Göteborgs stad. Dess mötesplats var Fristad hed (se d. o.). Regementet är numera förlagdt till Borås. -- Regementets öden äro tecknade af Mannerfeldt i "Anteckningar om Kongl. Elfsborgs regemente 1680--1815" (1888). <tab>C. O. N. Älfsby. 1. Socken i Norrbottens län, Älfsby tingslag. 1,816 kvkm. 7,094 inv. (1921). Ä. utgör ett pastorat i Luleå stift, Norrbottens södra kontrakt. -- 2. Tingslag, ingår i Piteå domsaga och Luleå fögderi samt omfattar endast Ä. socken. -- 3. Revir af öfre Norrbottens distrikt, Norrbottens län, omfattar de delar af Älfsby socken, som äro belägna v. om Pite älf, Vargisån och Hvitbäcken. Reviret, som är indeladt i 4 bevakningstrakter, omfattar 67,240 har allmänna skogar, hvaraf 9 kronoparker, med en sammanlagd areal af 63,142 har (1920). <tab>3. S--r. Älfsby--Piteå järnväg. Se Stambanan genom öfre Norrland, sp. 957. Älfsered, socken i Älfsborgs län, Kinds härad. 5,224 har. 769 inv. (1921). Annex till Mjöbäck, Göteborgs stift, Kinds kontrakt. Älfsered--Limmared järnväg. Se Falkenbergs järnväg. Älfsjö (Elfsjö), fideikommissegendom i Brännkyrka församling, Stockholm, omfattar 2 mtl med omkr. 500 har areal, hvaraf 100 har åker, däraf 55 har under eget bruk. Tax.-värde 278,000 kr. (1920). Hufvudbyggnaden, strax s. om Älfsjö station på Södra stambanan och 1 km. s. v. om Brännkyrka kyrka, är ett tvåvånings reveteradt trähus, omgifvet af en åldrig park, uppf. troligen i slutet af 1500-talet och sedan flera gånger restaureradt. Ä. var urspr. kyrkogods, blef på 1500-talet genom reformationen kronohemman och förlänades i dess slut åt friherre Jakob Näf, kom sedan såsom