- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1211-1212

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ämnesomsättning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1211 Ämnesomsättning 1212 För att bestämma de i ofvanstående schema anförda posterna ha utbildats metoder för ana- lys af föda, tarmuttömningar och urin. Särskildt må anföras K j e l d a h l s metod (se d. o.) för bestämning, af kväfvehalten. Medelst särskilda re- spirationsapparater bestämmas syreupptagandet och kolsyreafgifvandet genom lungorna (det r e s p i r a- toriska gasutbytet), och medelst s. k. re- spirationskalorimetrar uppmätes kroppens värme- produktion. Med kännedom om de olika närings- ämnenas fysiologiska förbränning s- värden (se Kroppsvärm e) kan man, såsom schemat anger, beräkna brutto- och nettotillförselns energivärden äfvensom energiomsättningen, hvilken senare motsvarar kroppens värmeproduktion och arbetsut veckling. Balansen anger en ökning eller minskning af kroppens egna förråd. Är balansen noll, säges kroppen befinna sig i jämvikt med hänsyn till den särskilda substansgruppen. Dylika balansbe- stämningar (balansförsök) kunna jämväl ut- föras på särskilda grundämnen, såsom kväfve, kol, svafvel, fosfor, järn, kalcium o. s. v. Jämföres kväfvemängden i födan med kväfvemängden i urin och tarmuttömningar, erhålles kväfvebalansen, som anger, huruvida kroppen ökar eller minskar sitt ägghvitförråd och hvars bestämmande spelar en viss roll vid studiet af olika faktorers inverkan på ämnesomsättningen. Erhåller en individ samma kväfvemängd i födan under en följd af dagar och födan i öfrigt är tillfredsställande, inträder k v ä f v e j ä m v i k t, i det att kroppen med urin och tarmuttömningar afger en lika stor kväfvemängd som den samtidigt med födan tillförda. Af detta många gånger fastställda förhållande framgår, att intet kväfve vare sig upptas eller afges genom lun- gorna, d. v. s. att det atmosfäriska kväfvet är indifferent i förhållande till de kemiska proces- serna i kroppen. Inom vissa gränser kan kroppen inställa sig på kväfvejämvikt med olika kväfve- mängder i födan. Den of re gränsen motsvarar för en människa omkr. 150 gr. ägghvita per dag. Vär- den upp till 300 gr. per dag äro emellertid iakt- tagna. Den undre gränsen eller hvad man kallar kroppens m i n i m a l b ehof af ägghvita har varit mycket omstridd. I praktiken brukar man förlägga den vid 80 gr. per dag. I labora- torieförsök har man emellertid uppnått kväfvejäm- vikt med så ringa ägghvitmängder som 30 gr. per dag. - Angående kroppens energibehof, d. v. s. näringsbehofvet uttryckt i kalorier, se art. Föd o- ämnen. Förbränningen i kroppen bestämmes hufvudsakligen af två faktorer, muskelarbetet och näringstillförseln. Yid fullständigast möjliga mu- skelhvila i fastande tillstånd inställer sig förbrän- ningen på ett minimalvärde - energiomsättningens grundvärde -, som för en fullvuxen människa upp- går till ej fullt l kal. per timme och kg. kropps- vikt. Vid intensivt muskelarbete kan detta värde stiga till det 10-faldiga, åtminstone för en kortare tid. Grundvärdet företer individuella variationer. I allmänhet tilltar det med aftagande kroppsstor- lek, hvilket står i samband därmed, att ju mindre individen är, desto större är kroppsytan i förhål- lande till kroppsvikten och kroppsytans storlek är bestämmande för värmeförlusten. Beräknas grund- värdet per kvm. kroppsyta i st. f. kg. kroppsvikt, erhållas mera öfverensstämmande värden (R u b- ners ytlag). Yngre individer synas oafsedt kroppsstorleken ha lifligare ämnesomsättning. Kö- net har intet inflytande. Ang. inflytandet af om- gifningens temperatur se Värmeregulation. En ej ovanlig, men oriktig föreställning är den, att en rikligare syretillförsel till lungorna skulle stegra förbränningen i kroppen. Själsarbete, d. v. s. ökad hjärnverksamhet, medför ökad ämnesomsätt- ning i hjärnan. Denna är emellertid alltför ringa för att märkas i kroppens totala omsättning. Nä- ringsupptagandet stegrar i viss mån förbränningen i kroppen, och man har talat om ett inflytande af matsmältningsarbetet. Bortser man från tugginingen hos växtätande djur, så betingar det egentliga matsmältningsarbetet, d. v. s. afsöndrin- gen af matsmältningsvätskor och transporten af inne- hållet i matsmältningskanalen, jämförelsevis ringa stegring af kroppens energiomsättning. De från tarmkanalen tillförda matsmältningsprodukterna undergå emellertid i kroppens olika väfnader en omsättning, som är förbunden med en af sevärd värmeutveckling. Särskildt gäller detta de kväfve- haltiga ämnena. Man kan beräkna, att det vid en måltid tillförda kväfvet är utsöndradt från krop- pen, d. v. s. den tillförda ägghvitan förbränd, inom 24 timmar. Schematiskt kan man föreställa sig förloppet vid ämnesomsättningen i kroppen på så sätt, att matsmältningsprodukterna ombildas och aflagras i vissa "depåer", från hvilka de sär- skilda väfnaderna sedermera erhålla det för deras verksamhet nödvändiga materialet. Aflagring och förbrukning försiggå i stort sedt oberoende af hvar- andra. Som exempel på dylika depåer må anföras kroppsfettet och glykogenet (se d. o.). Kolhydraten i födan aflagras som glykogen, hufvudsakligen i lefvern och musklerna. Är glykogendepån så att säga fylld, aflagras kolhydraten i form af fett, som kroppen kan rymma i snart sagdt obegränsade mängder. Tack vare "depåerna" kan verksam- heten i muskler och öfriga organ fortgå oberoende af näringstillförseln. "Depåerna" utgöras af äm- nen, som kroppen själf bildat af det med födan tillförda materialet, och kroppen är till en viss grad oberoende af växlingar i detta materials sam- mansättning. Kroppen kan t. ex. bilda fett af kol- hydrat och glykogen af ägghvita och bildar de för de särskilda väfnaderna karakteristiska ägghvit- kropparna af de aminosyror - äggh vitans s. k. byggnadsstenar -, som tillföras med näringen. tillförsel brutto ........................ äggliv. gram fett gram kolhydr. gram energi kalorier (energitillförsel brutto) affall (tannuttömn.) .................. » » » » (energiförlust i tarmen) tillförsel netto ......................... » » » » (energitillförsel netto) förbränning .............................. » » » ! » (energiomsättning) balans .................................... ± + -f ±

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0652.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free