- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1217-1218

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ängel - Ängel (tillnamn) - Ängelhajsläktet l. Hafsängelsläktet - Ängelholm (Kristianstads län)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lära synas påverkade af särskildt den persiska mytologien, utmärkas de dock för en viss helig nykterhet, vida skild från de hedniska fantasterierna, hvilka däremot den senare judendomen delvis tillegnade sig. I den kristna konsten ha änglarna vingar på grund af Es. 6 och Uppb. 14: 6 (jfr Änglakörer). Men seraferna, som framställas i Es. 6 flygande med tre par vingar och omtalas i bibeln endast på detta ställe, äro lika litet som keruberna "änglar" i vanlig biblisk mening, och ängeln i Uppb. 14: 6 bör säkerligen tänkas flyga utan vingar, d. v. s. sväfva fram i himlarymden. Den kristna konstens framställning af änglarna med vingar har intet stöd i bibeln, utan hvilar på en missuppfattning. Redan i 2:a årh., då läran om "skyddsänglar" (se ofvan) blifvit utpräglad, blefvo änglarna föremål för ett slags kult. I synnerhet var detta fallet med ärkeängeln Mikael, till hvilkens ära kyrkor sedermera byggdes och Mikaelsdagen stiftades. Dock blefvo änglarna aldrig föremål för samma ifriga dyrkan tom helgonen; medeltidskyrkans "skyddspatroner" trängde skyddsänglarna i skuggan. Besluten på det s. k. 7:e ekumeniska mötet, i Nicæa 787, och på det stora Tridentinska mötet 1545--63, att helgonen visserligen få anropas (invocari) och äras, men icke tillbedjas (adorari) kunna väl anses gällande äfven om änglarna. -- I de polyteistiska religionerna ha bibelns änglar sin motsvarighet i de många öfver- och undergudarna, underjordens såväl som himmelens, och i somliga religioner därjämte i andar af olika slag. -- Slutligen må nämnas, att i Uppenbarelsebokens 2:a och 3:e kap. omtalas, huru Johannes får uppmaning att skrifva sändebref till "änglarna" för församlingarna i Efesos, Smyrna, Pergamon, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea. En vanlig, ehuru mindre sannolik, uppfattning är, att med "änglar" där menas församlingsföreståndarna, och efter den apokalyptiska förebilden kalla därför irvingianerna (den "katolsk-apostoliska församlingen") sina församlingsföreståndare "änglar". J. P. Ängel (lat. Angelus), tillnamn, som bars under 1200-talets senare hälft af medlemmar utaf en af Sveriges förnämsta släkter, nära befryndad med Folkungaätten. Som sköldemärke förde densamma en ängel (ärkeängeln Mikael). På grund af denna omständighet och af namnet ha äldre genealoger satt den i samband med den grekiska kejsarätten Angelos. De i behåll varande urkunderna lämna dock, såsom att vänta är, intet stöd för en dylik släktledning. Släktens äldsta kända medlem är riddaren herr Johan Ängel, hvars barn 1250 i drottning Katarinas testamente erhöllo en gård Lundby. Släktens främste man är dock dennes son Folke (lat. Fulco), som var Uppsalas förste ärkedjäkne och som sådan medverkade vid ärkesätets förflyttning från (gamla) Uppsala till Aros, det nuv. Uppsala. I början af 1270-talet utnämndes han till ärkebiskop och främjade på allt sätt sitt stifts intressen. Så lade han till de förutvarande 4 kanonikaten 8 nya och gaf till ett af dem en stor del af sina arfvegods. Om hans deltagande i tidens politiska strider är ej mycket kändt. Som ärkebiskop krönte han konung Magnus Ladulås 1276 och var s. å. en af hans underhandlare på fredsmötet vid Göta älf. På ett kyrkomöte i Tälje, troligen 1276, under Folkes presidium utfärdades af Magnus Ladulås den svenska kyrkans första stora privilegiebref. Folke afled 1277 och är begrafven i Uppsala domkyrka. Af släktens öfriga medlemmar må nämnas Folkes bröder: Bengt, hvilken efterträdde honom som ärkedjäkne i Uppsala, riddaren Karl Johansson, i norska urkunder kallad Kvesa, som deltog 1253 i mötet vid Gulbergs ed, och riddaren Magnus Johansson, konung Magnus' råd, hvilken deltog i utfärdandet af Alsnö och Skänninge stadgar och grundlade Helgeandshuset i Uppsala. Den sistnämnde bodde på Frövi i Balingsta socken och afled 1294 såsom den siste manlige ättlingen af släkten. Namnet och vapnet upptogos dock af hans systerson och arfvinge riddaren Johan Ängel (Erlandsson) af släkten Två vingar, som afled barnlös 1314. Liksom öfriga medlemmar af släkten ådagalade han stor gifmildhet mot kyrkor och kloster. Till släkten Ängel ha äldre genealoger fört äfven Upplandslagmannen Birger Peterssons (Två vingar) förste svärfader, tyske ordensriddaren Johan Elefsson, och hans syskon. Af dessa senare må här nämnas Ingrid Elefsdotter (d. 1282), som grundlade Skänninge nunnekloster och i en senare tid räknades bland helgonen, ehuru hon ej erhöll kanonisation. Med varm vänskap var hon förbunden med den bekante predikarmunken Petrus de Dacia. (Om henne se vidare Ingrid, helgon.) K. H. K. (S. T-g.) Ängelhajsläktet l. Hafsängelsläktet, Squatina, zool., tillhör hajarnas familj (Selachoidei l. Squalidæ) och utmärkes genom rundt hufvud, som bär munöppningen i nosspetsen, breda bröstfenor, plattad kropp o. s. v. Vanliga ängelhajen, S. angelus l. S. lævis, är till färgen askgrå, med svarta fläckar, samt har en längd af 1,3 m. och därutöfver; munnen bär på käkarna 3 rader spetsiga, koniska tänder. Den knottriga huden lämnar godt läder och chagrin. Vanliga ängelhajen tillhör de tropiska och tempererade hafven och är ingalunda sällsynt i Medelhafvet. L-e. Ängelholm. 1. Sjöstad i Kristianstads län, på gränsen mellan Bjäre och Södra Åsbo härad, är belägen vid Rönneån, 3--4 km. ofvanför dess utlopp i Skelderviken. 4,921 inv. (1921). Areal 1,072 har, hvaraf stadsplanen dock omfattar endast en femtedel. Den tätare bebyggda delen, på ett näs, på tre sidor kringfluten af ån, inrymmer kyrkan (uppf. sannolikt omkr. 1516; fig. 3), gamla rådhuset vid Stortorget (uppf. på 1770-talet), nya rådhuset vid Storgatan, samskolan m. fl. offentliga byggnader, och gör med sina låga hus, lummiga trädgårdar och planteringar ett idylliskt intryck. På andra sidan ån, hvilken begränsas af vackra planteringar, ligga länslasarettet, järnvägsstationen och sockerbruket, under det att norrut i "norra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0655.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free