namnet Engsyo 1272 och tillhörde då Riseberga kloster i Närke, men bortbyttes af detta till riddaren Greger, möjligen oäkta son till Birger Jarl, och ärfdes vid hans död (1281) af sonen Magnus (d. omkr. 1326). Från 1307 tillhörde Ä. drotsen Abjörn Sixtensson Sparre (d. 1310), dennes son Nils Abjörnsson (d. 1359) och hans dotter

Fig. 3. Ängsöbägaren (från 1400-talet).

Fig. 4. Kristallpokaler på Ängsö. (Den högra har tillhört sällskapet Awazu och Wallasis.)

Ingeborg, änka efter Sten Turesson Bielke (d. 1350) och omgift med riksrådet Bengt Nilsson Oxenstierna. 1453 kom det vid arfskifte till släkten Sparre, som Ä. sedan tillhörde i 4 släktled. Därunder uppfördes på 1480-talet af Bengt Fadersson Sparre (d. 1494) på egendomen ett stenhus, som sannolikt ingår i det nuv. slottet. Hans son Knut Bengtsson (d. 1521) hörde till Gustaf I:s motståndare, hvarför det då med murar och vallar starkt befästa slottet af denne intogs och delvis förstördes 1522. Genom gifte kom Ä. 1538 till Trollesläkten, genom arf 1593 till släkten Posse och därefter genom gifte till frih. Per Sparre till Kronoberg (se Sparre 6), som 1636--37 lät restaurera Ä. till det skick, som framgår af Sueciæ-verket. Sparresläkten egde Ä. till 1710, då det köptes af Kristina Törnflycht Piper, g. m. grefve Karl Piper, som gjorde Ä. till fideikommiss inom Piperska ätten. Deras son, den kände konstmecenaten grefve K. F. Piper (se d. o. 2), lät 1740--47 i grund restaurera Ä., hvilket dock småningom alltmer förföll, så att det t. o. m. i trakten kallades "ruinen", tills det af nuv. egaren (sedan 1901) kammarherre Alfred Piper ånyo grundligt restaurerats. -- Ä. egde från urminnes tid egen domsrätt, kallad hals- och handrätt. Domstolen var sammansatt af en lagläsare samt en nämnd af tolf bönder, hvilkas dom underställdes egaren till Ä., som kunde mildra eller fastställa t. o. m. lifssaker. Denna rätt upphäfdes 21 nov. 1691. Egaren hade äfven jus episcopi et ecclesiæ, d. v. s. godset Ä. lydde ej under något biskopsstift. I sammanhang med hals- och handrättens upphäfvande lades Ä. under Västerås biskopsstift. 3. En omkr. 0,75 kvkm. stor, bebodd, skogklädd ö i Länna socken, Stockholms län, v. om stora segelleden Furusund--Stockholm, 7 km. v. om Blidö kyrka. Se Nationalpark, sp. 543. 4. Ö. Se Ängesön. 1. L. Wll. 2. E. A-t. 3. G. Brgrn. Ängsön, ö i Mälaren, omkr. 15 km. ö. om Västerås, till större delen belägen i Västmanlands län, men med nordöstra hörnet inom Uppsala län, skiljes af Spårsund från fastlandet och begränsas f. ö. af Oxfjärden i ö. och Granfjärden i v. Areal 18 kvkm. På ön ligger bl. a. Ängsö slott (se Ängsö 2). Ängö, i Kalmar sund strax n. om Kalmar. På Ä. byggdes 1611 en skans, som dock efter krigets slut lämnades att förfalla. I sept. 1683, då flottan flyttades från Karlskrona till Kalmar, började en 4-hörnig bastionsskans anläggas på Ä., och inom densamma voro byggnader för befäl och arbetare vid kronovarfvet och amiralitetet afsedda att uppföras. Arbetena fullföljdes emellertid icke, enär flottan snart återförlades till Karlskrona. Numera är Ä. en stadsdel i Kalmar och med en bro förenad med Kvarnholmen (jfr Kalmar, sp. 667). L. W:son M.