- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1265-1266

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ärkebiskop - Ärkedjäkne - Ärkedrots - Ärkehertig - Ärkekamrerare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder Svenska ärkebiskopsskruden: korkåpans framsida (fig. 1.) och baksida (fig. 2), mössans l. mitrans baksida (fig. 3) och framsida (fig. 4), korset (fig. 5) och kräklans l. stafvens öfre del (fig. 6). Kåpan och mitran af guldbrokad, kräklan förgylld.

Justitiedepartementet en promemoria ang. ändrade bestämmelser om val af ärkebiskop. Frågan är f. n. hvilande. I Danmark och Norge afskaffades ärkebiskoparna vid reformationen, liksom i allmänhet inom de protestantiska landskyrkorna utom Sveriges och Englands. Efter skilsmässan från Sverige fick Finland egen ärkebiskop, i Åbo. Sveriges katolska ärkebiskopar finnas uppräknade i art. Gamla Uppsala

, dess lutherska i art. Uppsala ärkestift. E. M. R. Ärkedjäkne (lat. archidiäconus, "den förnämste diakonen") innehade det främsta kanonikatet såsom den förste vid katedralkyrka anställde dekanen, alltså den, som var chef för dekanerna och öfver- vakade dem med disciplinär makt. Han blef där- för emot biskopen en betydande ämbetsman, som urspr. ombesörjde i synnerhet de yttre anordnin- garna för gudstjänsten, förestod fattigvården och åtog sig därigenom en del af biskopens förvaltnings- och regeringsmakt. Under 1100-1200-talen var archidiakonens ämbete fullt utbildadt, omfattande äfven befogenhet att döma och utöfva straffmakt genom exkommunikation, interdikt och suspension. Under den senare medeltiden aftog alltmer äm- betets betydenhet och är numera obetydligt. - I Sverige tillkom ärkedjäknen senare än dompro- sten (præpositus) och fick långt mindre betydelse än denne. Yid samtliga svenska domkapitel fanns archidiakonat, men deras förvaltning och omfång äro föga kända. Efter reformationen upphörde ärkedjäkneämbetet, hvaremot dekanens fortfor. Se Lundqvist, "Bidrag till kännedomen om de sven- ska domkapitlen under medeltiden" (1897). L. M. B. Ärkedrots. Se Ärkeämbeten. Ärkehertig (ty. erzherzog, lat. archidux), titel, som prinsarna af huset Österrike föra, emedan kejsar Fredrik I påstås 1156 ha tillerkänt dem samma rang som kurfurstarna, hvilka såsom för- valtare af ärkeämbeten (se d. o.) äfven kallades ärkefurstar. Den förste habsburgare, som nyttjade titeln, var "ärkehertig" Rudolf IV af Österrike (1356-65). Allmänt erkännande vann titeln först 1453 på kejsar Fredrik IILs föranstal- tande. I Österrike har titeln officiellt afskaffats vid monarkiens upphörande 1918, men de fleste medlemmarna af den detroniserade dynastien fort- sätta dock att föra titeln ärkehertig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0679.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free