- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1267-1268

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ärkekansler - Ärkelorin - Ärkemarskalk - Ärkemunskänk - Ärkeskattmästare - Ärkestiftet - Ärkeämbeten - Ärkeängel - Ärla (Ärila) - Ärlesläktet - Ärlig swensk - Ärlinghundra - Ärlor - Ärr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ärkekansler. Se Ärkeämbeten. Ärkelorin, zool. Se Papegojor, sp. 1487. Ärkemarskalk. Se Ärkeämbeten. Ärkemunskänk. Se Ärkeämbeten. Ärkeskattmästare. Se Ärkeämbeten. Ärkestiftet. Se Uppsala ärkestift, sp. 1272. Ärkeämbeten (ty. erzämter, lat. archiofficia) kallades i det gamla Tyska riket de höga charger vid det kejserliga hofvet, hvilka bekläddes af kurfurstarna (se d. o.). Sedan "Gyllene bullan" (1356) bestämt, hvilka sju furstar skulle inneha kurvärdigheten (valrätten), fördelades ärkeämbetena mellan dem på följande sätt: pfalzgrefven vid Rhen blef ärkedrots (lat. archidapifer) hertigen af Sachsen ärkemarskalk (archimarescallus), markgrefven af Brandenburg ärkekamrerare (archicamerarius), konungen af Böhmen ärkemunskänk (archipincerna) samt de tre andlige kurfurstarna ärkekanslerer, nämligen ärkebiskopen af Mainz för Tyskland, ärkebiskopen af Köln för Italien och ärkebiskopen af Trier för Burgund ("per Galliam et regnum Arelatense"). De två sistnämnde voro blott titelbärare. Däremot var kurfurstens af Mainz syssla det enda bland ärkeämbetena, som hade en framstående politisk och statsrättslig betydelse. Han var till rangen den främste bland kurfurstarna, vidtog förberedelserna till kejsarvalet, kallade furstarna till valet, ledde valförhandlingarna och uppsatte protokollet. Samma skyldigheter ålågo honom vid riksdagen, hvars beslut i original uppsattes af honom och jämväl af honom i likhet med riksdagens öfriga handlingar förvarades. Han bestämde äfven om det kejserliga hofkansliet. Under Trettioåriga kriget tillföll drotsämbetet jämte kurstämman 1623 hertigen af Bajern, men i samband med Westfaliska freden upprättades 1652 för den restituerade pfalziska ätten ett ärkeskattmästarämbete. Leopold I förlänade huset Braunschweig-Lüneburg (Hannover) en nionde kurvärdighet jämte ärkebanerförarämbetet. Efter Bajerns och Pfalz' förening (1777) blef kurfursten af Hannover definitivt ärkeskattmästare, hvilken post han tidigare öfvergående (några år efter 1710) innehaft. Med de 1803 tillskapade nya kurvärdigheterna förenades inga ärkeämbeten, förutom att kurfursten af Württemberg tillerkändes rätt att vara rikets ärkebanerförare. Under ärkeämbetena stodo arfsämbetena (die erbämter), d. v. s. ämbeten, som voro ärftliga inom de adliga ätter, hvilkas hufvudmän vid kejsarkröningen såsom kurfurstarnas ställföreträdare förrättade deras ärkeämbeten. Jfr Hädicke, "Kurrecht und erzamt der laienfürsten" (1872), och R. Kirchhöfer, "Zur entstehung des kurcollegiums" (1893). (V.S-g.) Ärkeängel. Se Ängel och Änglakörer. Ärla (Ärila), socken i Södermanlands län, Österrekarne härad. 13,575 har. 2,167 inv. (1921). Annex till Stenkvista, Strängnäs stift, Österrekarne kontrakt. Ärlesläktet, Motacilla, zool., hör till ordn. tättingar (Passeriformes) bland fåglarna. Dithörande fåglar utmärka sig genom smärt och långsträckt kroppsbyggnad, rät, syllik näbb, höga, spensliga ben och mycket lång, i spetsen tvär stjärt. Ärlorna äro spridda öfver större delen af Gamla världen. De uppehålla sig på öppna fält, vid kärr eller stränder, på ängar o. s. v. De äro synnerligen lifliga i sina rörelser och vippa ständigt upp och ned med den långa stjärten (däraf namnet vippstjärt). Insekter och maskar, hvilka de plocka upp från marken, utgöra deras föda. De lägga sina bon på marken, bland gräs eller i hål bland stenar. Om våren och sommaren äro honan och hannen olika hvarandra, medan de om hösten ha mera likformig färgteckning. De äro flyttfåglar. Till Sveriges fauna höra två arter: sädesärlan och gulärlan.

illustration placeholder Sädesärla (Motacilla alba). Sädesärlan (M. alba; se fig.) är ofvan till större delen grå (hjässan och nacken svarta, pannan hvit), underkropp och undre stjärttäckare hvita. Längd 18 cm. Sädesärlan är allmän i hela Skandinavien. Den uppehåller sig gärna i grannskapet af människors boningar. Då en roffågel visar sig, skyndar sädesärlan att med skrik förfölja den. I okt., senast i nov. flyttar den ur landet för att återkomma i början af april. Fångst och dödande af sädesärlan äro förbjudna 1 mars-15 sept. - Gulärlan (M. flava) skiljer sig från den förra genom öfvervägande gulaktig dräkt: ryggen, vingpennornas kanter, underkropp och undre stjärttäckare äro gula; stjärtpennorna äro svarta, vingpennorna brunaktiga. Honans färger äro mattare och ryggsidan mera gråaktig; äfven hannen blir under hösten mörkare. Denna art uppträder i Sverige i två former, af hvilka den ena förekommer i landets nordligaste delar. Längd 16 cm. Gulärlan liknar till lefnadssättet den förra; dock vistas den ej vid människoboningar. - Gråärlan (M. boarula) har som tillfällig gäst besökt Sverige. L-e. Ärlig swensk, En, den första politiska tidskriften i Sverige, en veckoskrift, som utgafs 1755-56 och var språkrör för det härskande hattpartiet. Se Oelreich 2. Ärlinghundra. 1. Härad i Stockholms län, ingår i Stockholms läns västra domsagas tingslag och Svartsjö fögderi samt omfattar socknarna Alsike, Knifsta, Odensala, Husby-Ärlinghundra, Norrsunda, Vassunda, Haga, S:t Olof och S:t Per. 29,337 har. 6,978 inv. (1921). - 2. Kontrakt i Uppsala stift, omfattar de tre pastoraten Odensala och Husby-Ärlinghundra; Sigtuna, S:t Olof, S:t Per, Vassunda och Haga; Alsike och Knifsta. 26,333 har. 6,891 inv. (1921). Ärlor, zool. Se Ärlesläktet. Ärr (lat. cicatrix), med. Vid läkningen af en substansförlust i någon af organismens väfnader bildas i regel som slutstadium ett ärr. Dels från väfnadscellerna, dels från ur kärlen utvandrade hvita blodkroppar bildas under den första tiden efter skadan en s. k. granulationsväfnad, som utfyller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0680.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free