- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1275-1276

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ättestupa - Ättika - Ättiketer l. Ättikester, etylacetat - Ättikflugor - Ättikhonung - Ättikjäsning - Ättikmoder - Ättikrosen - Ättiksyra - Ättiksyrad kopparoxid - Ättiksyradt tymolkvicksilfver - Ättiksyre-eter l. Ättiksyre-ester - Ättikålen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

plägade på nämnda sätt beröfva sig lifvet, och man har på ytterst lösa grunder velat än här, än där i vårt land återfinna dylika "ättestupor". De nu litet hvarstädes i omlopp varande sägnerna om klippor, som på sådant sätt användts, torde alla vara i senare tid uppkomna med ledning af nämnda, till sin befogenhet minst sagdt tvifvelaktiga uppgifter inom vår äldre litteratur. Ad. N--n. Ättika (lat. acètum}, kem., en mer eller mindre oren blandning af vatten och ättiksyra (se d. o.), som erhålles dels genom torrdestillering af trä (trä-ättika; jfr Träsyra), dels genom jäsning af alkoholhaltiga vätskor, t. ex. vin (vinättika; se d. o.) eller utspädt, med maltinfusion blandadt brännvin o. d. Det kemiska förloppet vid ättikjäsningen kan åskådliggöras genom ekvationen C2 H6 O + 2O - C2 H4 02 + H2O alkohol syre ättiksyra vatten Man ser, att alkoholen genom förlust af väte och upptagande af syre öfvergår till ättiksyra. Vinättika (fr. vinaigre) tillverkas företrädesvis i Orleans, där man låter vinet surna i stora, låga fat. Vanlig ättika beredes på det sätt, att man låter utspädt brännvin (med omkr. 10 proc. alko- holhalt) droppa i fat af ek, som äro fyllda med hyfvelspån af bok, hvilka förut blifvit impregne- rade med ättika och brännvin. På hyfvelspånen utvecklas en bakterie, ättikmoder (se d. o.), som förmedlar alkoholens oxidation, hvilken för- löper raskt vid en temperatur af + 20° till 36°. På nämnda sätt beredd ättika innehåller 4 till 8 proc. ättiksyra. Genom att lämna ättika i beröring med aromatiska örter, såsom dragon, basilika och lagerbär, kan man aromatisera den (se vidare Dragon, Kryddättika och Röfvar- ättika). På senare tider har man börjat i hushållen använda utspädd, ren ättiksyra, beredd af löfved genom destillering, men denna konst- gjorda ättika har ej den fina arom, som utmärker den genom jäsning af alkoholhaltiga vätskor fram- ställda ättikan. P. T. C.* Ättiketer l. Ättikester, hem., etylacetat, C2 H2. O . CO . CH3, en ester eller eterart, som erhålles genom destillering af alkohol, ättik- syrade salter (acetat) och svafvelsyra eller af alko- hol, vattenfri ättiksyra och svafvelsyra. Den är en färglös, vid 77° kokande vätska med angenäm lukt samt nyttjas i medicin och till frukt- och rom- essenser. Jfr Salubrin. P. T. C. (K. A. V--g.) Ättikflugor, zool., små flugor af släktet Drosophila, som hör till vattenflugornas familj (Ephydridae). De äro glänsande gula eller svarta, af klumpig kroppsform. Hufvudet är halfklotformadt, pannan rundad, borsthårig. Antennernas tredje led är aflångt rundad med ett långt fjädradt borst. En af de vanligare arterna är mörka ättikflugan (D. funebris Fabr.), som är omkr. 4,5 mm. lång, mörkt rostgul med svartaktig bakkropp med ljusare tvärband. Den är allmänt spridd öfver Sverige och vanlig såväl ute i naturen som inomhus. Som larv lefver den i åtskilliga i förvandling eller jäsning stadda ämnen, såsom i skadade konserver, i öl- eller ättikfat, och på grund af sin förkärlek för sura ämnen ha dessa flugor fått sitt namn. Larven är en liten fotlös mask, som i främre ändan har de för många fluglarver karakteristiska två svarta hakarna. Efter 8 dagar öfvergår den till puppa inuti det sista larvskinnet, som hårdnar till en gul hylsa, i likhet med förhållandet hos de vanliga flugorna. Bland ättikflugornas utländska representanter förtjänar särskildt att nämnas bananflugan (Drosophila ampelophila), en liten i frukteir lefvande form, som blifvit mycket bekant som material för viktiga ärftlighetsundersökningar (se Ärftlighet, sp. 1253, och C. B. Bridges. Suppl.). N. A. K. Ättikhonung, med. Se Oxymel. Ättikjäsning. Se Jäsning, sp. 472. Ättikmoder (ty. essigmutter), den bakterie, som förjäser utspädd sprit till ättika (se d. o.). Ättikrosen, farm. med. Se Rosenblad, farm. Ättiksyra (lat. acidum aceticum), kem., en till fettsyrorna hörande organisk syra, CH3. C02 H, hvars radikal CH3 CO benämnes acetyl. Syran bildas vid oxidation af alkohol (jfr Ättika) och vid torrdestillering af trä. I utspädt och orent tillstånd (jfr Träsyra) förekommer den i ättika. I denna form utgör ättiksyra den tidigast bekanta af alla syror och var känd redan i forntiden. De grekiska och latinska orden för ättika och för begreppet sur äro därför mycket nära besläktade (lat. acètum, ättika, äcidus, sur). Forntidens ättika var surnadt vin, vinättika; men på alkemisternas tid lärde man sig att däraf genom destillation framställa en renare, och genom destillation af kopparacetat (jfr Spanskgröna) en starkare ättiksyra. Ren, koncentrerad ättiksyra, som stelnar i köld och därför benämnes isättika, blef bekant först omkr. 1700. Ättiksyrans sammansättning utreddes af Berzelius. Ren ättiksyra är en skarpt sur, färglös vätska, som i alla förhållanden kan blandas med vatten. Dess eg. v. är 1,055. Vid afkylning stelnar ättiksyran till en storbladig, islik massa, som icke smälter förr än vid + 17°. Dess kokpunkt är 118°. Ättiksyran har intensiv lukt af ättika, frambringar hvita fläckar och bläsor på huden samt löser hartser, oljor och kolväten. Den nyttjas till utvärtes medicinskt bruk och till tekniska fabrikat samt i starkt utspädt tillstånd som matättika. Ättiksyrans salter, som kallas acetat, äro i allmänhet lösliga i vatten. Mest använda äro blysaltet (blysocker) och kopparsaltet (spanskgröna). Kalium och natriumacetat, som äro mycket lättlösliga i vatten, användas som urindrifvande läkemedel (jfr Diuretica). P. T. C. K. A. V--g. Ättiksyrad kopparoxid, kem. Se Spanskgröna. Ättiksyradt tymolkvicksilfver, med. Se Kvicksilfvermedel, sp. 406. Ättiksyre-eter l. Ättiksyre-ester. Se Ättiketer. Ättikålen, Anguillula aceti, zool. Släktet Anguillula tillhör maskgruppen Nematodes (se d. o.) och omfattar både fritt letfvande och parasitiska arter. Kroppen är långsträckt, bakåt starkt afsmalnande; kutikulan är ringlad; borst saknas; munhålan är trattformig; matstrupen försedd med en ansvällning. Honans könsöppning ligger i bakre kroppshalfvan. Hos ättikålen är framändan afrundad, och matstrupens längd utgör hos hannen 1/7, hos honan 1/9 af kroppslängden, hvilken hos den förra utgör omkr. 1, hos den senare 2 mm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0684.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free