57 öga 58 hvilken de för ögonmusklernas innervation afsedda nerverna komma in i ögonhålan. Å of re väggens yttre del strax bakom dess främre rand, margo supraorbitalis, finnes en fördjupning för tårkörteln (glandula lacrymalis). Längst fram å nedre delen af inre väggen finnes en annan, mera utpräglad fördjupning, afsedd att härbärgera tårsäcken (sac- cus lacrymalis). ögonhålans innehåll utgöres, för- utom af ögat och tårkörteln samt tårsäcken med tillhörande muskler, nerver och kärl, af en riklig fettväf, som erbjuder en på samma gång mjuk och elastisk bädd åt det för yttre våld ömtåliga synorganet. De två klaffliknande bildningar, en öfre och en nedre å hvarje öga, genom hvilka den framåt öppna ögonhålan kan tillslutas, kallas ögonlock (palpebræ). Deras stomme utgöres af en broskartad bindväfslamell (tarsus), hvilken med sin fria kant räcker till ögonlockets fria rand utefter dess hela längd, förlänande tillbörlig styf- het åt ögonlocket och stadga åt dess rörelser. Den är å öfre ögonlocket högre än å det nedre och slutar å det förra uppåt med en bågformig rand, i hvilken senan för den muskel, musculus levator palpebræ superioris, utstrålar, som tjänar till att höja ögonlocket. Åt båda sidor äro dessa tarsi medelst särskilda bandapparater, ligamenta palpe- bralia externa et interna, fästa vid ögonhålans sidoväggar. På framsidan af tarsus, skild från densamma genom ett lager lucker bindväf, ligger en tvärgående muskel, den innersta delen af ögats ringformiga slutmuskel, genom hvars kontraktion ögonspringan slutes. ögonlockens hud är synner- ligen tunn och mjuk, underhudsbindväfven mycket lucker, med stora maskrum. Vid den fria randen öfvergår huden i bindehinnan (conjunctiva palpe- bralis), som bekläder insidan af tarsus. Å främre kanten af ögonlockens fria ränder äro ögonhåren fästa; å den bakre kanten ser man en rad punkter, som utmärka utföringsgångarna för de i tarsus be- lägna s. k. meibomska körtlarna, hvilka å ögon- lockets insida skimra igenom bindehinnan såsom gula vertikala strimmor och hvilkas feta afsönd- ring hindrar tårvätskan att rinna öfver. Den af ögonlockens ränder omslutna ögonspringan slutar utåt med en spetsig vinkel, den yttre ögon- vrån. Vid den inre ögonvrån däremot göra ögon- locksränderna en utvikning omkring den s. k. tår- sjön (lacus lacrymalis). På själfva spetsen af den vinkel, som hvartdera ögonlockets rand bildar vid denna utvikning, ser man tårpunkten (punctum lacrymale), mynningen af den lilla tårkanal (canali- culus lacrymalis), genom hvilken tårvätskan föres in i tårsäcken. Den gulröda upphöjning, ögonkarun- keln 1. tårkarunkeln (caruncula lacryma- lis), som synes i inre ögonvrån, är till sin struktur nära öfverensstämmande med huden. Belägen, som den är, mellan de i innersta delen något diver- gerande ögonlockskanterna, har den till funktion att hindra tårvätskan från att rinna ut genom inre ögonvrån, ögonspringans tillslutning, hvilken afser dels utestängande af ljus från ögat, dels dess skydd mot yttre skador, verkställes såväl frivilligt som automatiskt. Blinkningen, som utlöses af de mest olika retningar från det sensibla nervsystemet, t. ex. starkt ljus, en oförmodad hastig rörelse af ett närbeläget föremål, ett skott, en häftig smärta o. s. v., sker på synnerligen kort tid, en omstän- dighet, som i förening med den lätthet, hvarmed den vid minsta anledning utlöses, i hög grad är egnad att skydda ögat mot faror utifrån. Det är genom dessa täta rörelser, som tårvätskan fördelas i ett tunt och jämnt lager öfver hornhinnan för att därefter samlas i tårsjön och afflyta genom canaliculi. - Från främre delen af ögonlockens fria kanter utväxer en rad starka, korta hår, ögon- hår 1. cilier (ciha), rikligare och kraftigare å det öfre än å det nedre. Dessa tjäna till att skydda ögat för främmande kroppar. De äro böjda å öfre ögonlocket uppåt, nedåt å det nedre, en böjning, som tilldelas dem i rotstycket, med hvil- ket de äro fästa vid ögonlockets kant. De regene- reras mycket fort - man anser hvarje hårs lifs- längd vara ungefär 100 dagar -, äro i allmänhet jämförelsevis starkt pigmenterade och bibehålla sin lifaktighet ända in i sena ålderdomen. Till ansik- tets skönhet bidraga de i hög grad, och särskildt äro täta, långa, raka ögonhår högt skattade. Å sådana "vackra" ögonhår upptäcker emellertid ej sällan ögonläkaren en viss oregelbundenhet i rikt- ningen, antydande en genom sjuklig retning å hår- rötterna stegrad växtlighet, hvilken ofta åtföljes af hårrötternas undergång och hårens affallande. - Därigenom, att huden å ögonlocken och i den närmaste omgifningen är tunnare och underhuds- bindväfven luckrare, framträder detta parti ofta med en annan färg än det kringliggande, i synner- het om af någon anledning cirkulationen är på- verkad, t. ex. vid slapphetstillstånd. Om nu här- till det veck, som längs ögonhålans nedre kant skiljer det ifrågavarande hudpartiet från kindens hud, är starkt utprägladt, synes ögat liksom om- gifvet af en ring, ögonring. Tillståndet brukar äfven betecknas med uttrycket "blåa ringar under ögonen". - Det hårklädda hudpartiet, som beklä- der ögonhålans öfre rand, kallas ögonbryn. Det har, med sin uppgift att hindra främmande kroppar, svett o. s. v. att från pannan komma in till ögat, säkerligen under släktets utveckling spe- lat en större roll, än hvad nu är fallet. Det bi- drar såväl genom hårväxtens växlande riklighet och utbredning som genom olika ställning i hög grad till fysionomiens individualitet och ansiktets uttryck. Det höjes medelst pannmuskeln, hvarvid pannan rynkas i horisontala veck, sänkes och ryn- kas medelst ögonens ringmuskler och en särskild muskel (musculus corrugator supercilii), hvarvid pannhuden vid näsroten lägger sig i vertikala veck. Dess ställning är af stor betydelse för igen- kännande af dessa musklers verksamhetstillstånd. Så kan t. ex. ett ögonlock hänga ned på grund af en förlamning af den muskel, med hvilken det lyftes, i hvilket fall den sjuke vanligen söker ersätta denna muskels verksamhet genom samman- dragning af pannmuskeln, så att ögonbrynet kom- mer att stå högre på den sjuka sidan, ögonlocket kan äfven hänga ned på grund af kramp i dess ringmuskel, såsom vid hysteri, men därvid sänkes ögonbrynet i allmänhet just af samma kramp, så att det står lägre på den sjuka sidan. - Veten- skapen om ögat i såväl friskt som sjukt till- stånd heter o f t a l m o l o g i (af grek ofthal- mofs, öga). - Om själfva seendet, synakten m. m., se bl. a. Blinda fläcken, Lins, Syn,