Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öga l. Synorgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
öga
58
hvilken de för ögonmusklernas innervation afsedda
nerverna komma in i ögonhålan. Å of re väggens
yttre del strax bakom dess främre rand, margo
supraorbitalis, finnes en fördjupning för tårkörteln
(glandula lacrymalis). Längst fram å nedre delen
af inre väggen finnes en annan, mera utpräglad
fördjupning, afsedd att härbärgera tårsäcken (sac-
cus lacrymalis). ögonhålans innehåll utgöres, för-
utom af ögat och tårkörteln samt tårsäcken med
tillhörande muskler, nerver och kärl, af en riklig
fettväf, som erbjuder en på samma gång mjuk
och elastisk bädd åt det för yttre våld ömtåliga
synorganet. De två klaffliknande bildningar, en
öfre och en nedre å hvarje öga, genom hvilka
den framåt öppna ögonhålan kan tillslutas, kallas
ögonlock (palpebræ). Deras stomme utgöres
af en broskartad bindväfslamell (tarsus), hvilken
med sin fria kant räcker till ögonlockets fria rand
utefter dess hela längd, förlänande tillbörlig styf-
het åt ögonlocket och stadga åt dess rörelser. Den
är å öfre ögonlocket högre än å det nedre och
slutar å det förra uppåt med en bågformig rand,
i hvilken senan för den muskel, musculus levator
palpebræ superioris, utstrålar, som tjänar till att
höja ögonlocket. Åt båda sidor äro dessa tarsi
medelst särskilda bandapparater, ligamenta palpe-
bralia externa et interna, fästa vid ögonhålans
sidoväggar. På framsidan af tarsus, skild från
densamma genom ett lager lucker bindväf, ligger
en tvärgående muskel, den innersta delen af ögats
ringformiga slutmuskel, genom hvars kontraktion
ögonspringan slutes. ögonlockens hud är synner-
ligen tunn och mjuk, underhudsbindväfven mycket
lucker, med stora maskrum. Vid den fria randen
öfvergår huden i bindehinnan (conjunctiva palpe-
bralis), som bekläder insidan af tarsus. Å främre
kanten af ögonlockens fria ränder äro ögonhåren
fästa; å den bakre kanten ser man en rad punkter,
som utmärka utföringsgångarna för de i tarsus be-
lägna s. k. meibomska körtlarna, hvilka å ögon-
lockets insida skimra igenom bindehinnan såsom
gula vertikala strimmor och hvilkas feta afsönd-
ring hindrar tårvätskan att rinna öfver. Den af
ögonlockens ränder omslutna ögonspringan slutar
utåt med en spetsig vinkel, den yttre ögon-
vrån. Vid den inre ögonvrån däremot göra ögon-
locksränderna en utvikning omkring den s. k. tår-
sjön (lacus lacrymalis). På själfva spetsen af den
vinkel, som hvartdera ögonlockets rand bildar vid
denna utvikning, ser man tårpunkten (punctum
lacrymale), mynningen af den lilla tårkanal (canali-
culus lacrymalis), genom hvilken tårvätskan föres in
i tårsäcken. Den gulröda upphöjning, ögonkarun-
keln 1. tårkarunkeln (caruncula lacryma-
lis), som synes i inre ögonvrån, är till sin struktur
nära öfverensstämmande med huden. Belägen, som
den är, mellan de i innersta delen något diver-
gerande ögonlockskanterna, har den till funktion
att hindra tårvätskan från att rinna ut genom
inre ögonvrån, ögonspringans tillslutning, hvilken
afser dels utestängande af ljus från ögat, dels dess
skydd mot yttre skador, verkställes såväl frivilligt
som automatiskt. Blinkningen, som utlöses af de
mest olika retningar från det sensibla nervsystemet,
t. ex. starkt ljus, en oförmodad hastig rörelse af
ett närbeläget föremål, ett skott, en häftig smärta
o. s. v., sker på synnerligen kort tid, en omstän-
dighet, som i förening med den lätthet, hvarmed
den vid minsta anledning utlöses, i hög grad är
egnad att skydda ögat mot faror utifrån. Det är
genom dessa täta rörelser, som tårvätskan fördelas
i ett tunt och jämnt lager öfver hornhinnan för
att därefter samlas i tårsjön och afflyta genom
canaliculi. - Från främre delen af ögonlockens fria
kanter utväxer en rad starka, korta hår, ögon-
hår 1. cilier (ciha), rikligare och kraftigare
å det öfre än å det nedre. Dessa tjäna till att
skydda ögat för främmande kroppar. De äro böjda
å öfre ögonlocket uppåt, nedåt å det nedre, en
böjning, som tilldelas dem i rotstycket, med hvil-
ket de äro fästa vid ögonlockets kant. De regene-
reras mycket fort - man anser hvarje hårs lifs-
längd vara ungefär 100 dagar -, äro i allmänhet
jämförelsevis starkt pigmenterade och bibehålla sin
lifaktighet ända in i sena ålderdomen. Till ansik-
tets skönhet bidraga de i hög grad, och särskildt
äro täta, långa, raka ögonhår högt skattade. Å
sådana "vackra" ögonhår upptäcker emellertid ej
sällan ögonläkaren en viss oregelbundenhet i rikt-
ningen, antydande en genom sjuklig retning å hår-
rötterna stegrad växtlighet, hvilken ofta åtföljes
af hårrötternas undergång och hårens affallande.
- Därigenom, att huden å ögonlocken och i den
närmaste omgifningen är tunnare och underhuds-
bindväfven luckrare, framträder detta parti ofta
med en annan färg än det kringliggande, i synner-
het om af någon anledning cirkulationen är på-
verkad, t. ex. vid slapphetstillstånd. Om nu här-
till det veck, som längs ögonhålans nedre kant
skiljer det ifrågavarande hudpartiet från kindens
hud, är starkt utprägladt, synes ögat liksom om-
gifvet af en ring, ögonring. Tillståndet brukar
äfven betecknas med uttrycket "blåa ringar under
ögonen". - Det hårklädda hudpartiet, som beklä-
der ögonhålans öfre rand, kallas ögonbryn.
Det har, med sin uppgift att hindra främmande
kroppar, svett o. s. v. att från pannan komma in
till ögat, säkerligen under släktets utveckling spe-
lat en större roll, än hvad nu är fallet. Det bi-
drar såväl genom hårväxtens växlande riklighet
och utbredning som genom olika ställning i hög
grad till fysionomiens individualitet och ansiktets
uttryck. Det höjes medelst pannmuskeln, hvarvid
pannan rynkas i horisontala veck, sänkes och ryn-
kas medelst ögonens ringmuskler och en särskild
muskel (musculus corrugator supercilii), hvarvid
pannhuden vid näsroten lägger sig i vertikala
veck. Dess ställning är af stor betydelse för igen-
kännande af dessa musklers verksamhetstillstånd.
Så kan t. ex. ett ögonlock hänga ned på grund
af en förlamning af den muskel, med hvilken det
lyftes, i hvilket fall den sjuke vanligen söker
ersätta denna muskels verksamhet genom samman-
dragning af pannmuskeln, så att ögonbrynet kom-
mer att stå högre på den sjuka sidan, ögonlocket
kan äfven hänga ned på grund af kramp i dess
ringmuskel, såsom vid hysteri, men därvid sänkes
ögonbrynet i allmänhet just af samma kramp, så
att det står lägre på den sjuka sidan. - Veten-
skapen om ögat i såväl friskt som sjukt till-
stånd heter o f t a l m o l o g i (af grek ofthal-
mofs, öga). - Om själfva seendet, synakten m. m.,
se bl. a. Blinda fläcken, Lins, Syn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
