bevillningstaxerad inkomst 1919. Bland industriella företag märkes främst skoindustrien, som ger utkomst åt en fjärdedel af stadens befolkning. Den första skofabriken, Örebro skofabrik (fig. 8), egare J. Palmborg, byggdes 1895. Nu räknar staden ett 20-tal skofabriker, hvartill kommer omkr. ett 40-tal s. k. vändmakerier (verkstäder för tillverkning af vändsydda skor). Af hela den svenska skoindustrien torde nära hälften f. n. vara förlagd till Ö. De största skofabrikerna äro Örnen, Oscaria, A. B. Pehrsson & c:o, Svenska skoindustri-a.-b., Skandia, Svea och Viktoria, af hvilka de största ha hvardera 300 arbetare och de mindre omkr. 200. Den industriella verksamheten i öfrigt är ej så rikt utvecklad. Statens järnvägar ha dock dit förlagt sin centralverkstad (se Centralverkstäderna, äfven i Suppl.), som sysselsätter ung. 1,000 arb. Själfva verkstadsbyggnaden är dock belägen inom Längbro socken. Därjämte finnas 1 käxfabrik, 1 yllefabrik, 1 fabrik för tillverkning af signaler och spårväxlar (Avos) samt 1 bleckemballagefabrik. Strax utanför stadsgränsen, i Almby socken, är Örebro pappersbruk beläget. Handtverket sysselsatte 214 manliga och 32 kvinnliga idkare med 517 manliga och 114 kvinnliga arb.; den bevillningstaxerade inkomsten af hantverksdriften 1915 var 439,362 kr. I staden finnas Ö. intecknings kommanditbolag, Ö. läns särskilda hypoteksförening, Ränte- och kapitalförsäkringsanstalten i Ö., Ö. läns stadshypoteksförening, A.-b. Ö. arbetares lånekassa, Ö. folkbank, Ö. sparbank och Allmänna sparbanken i Örebro samt afdelningskontor af Riksbanken, a.-b. Svenska handelsbanken, Skandinaviska kredit-a.-b., a.-b. Mälareprovinsernas bank, a.-b. Svenska landtmännens bank och a.-b. Göteborgs bank. Ö. har allmänt läroverk (Karolinska läroverket), ett af landets äldsta och med anor från Olaus Petri dagar, det största i riket näst läroverken i Stockholm och Göteborg, med i genomsnitt 720 lärj. årligen de senare åren. Det är fullständigt på samtliga linjer. Vidare finnas tekniskt gymmasium (från 1857) med 3 klasser och 4 linjer (mekanisk-teknisk, kemisk-teknisk, elektro-teknisk och merkantil-teknisk) och 280 elever (1922), 2 högre flickläroverk, med 8 klasser och 3 förberedande afdelningar, Risbergska skolan (520 elever) och Nya elementarskolan för flickor (omkr. 200 elever), handelsgymnasium, döfstumskola, gemensam för Örebro och Värmlands län (43 elever), småskollärarinneseminarium, lärlings- och yrkesskola, 11 folkskolehus (sammaniagdt 4,500 skolpliktiga barn), högre folkskola (400 elever), en privat handelsskola samt Fröbelseminarium med två barnträdgårdar. Af öfriga kulturella institutioner kunna nämnas stadsbibliotek (ofver 10,000 bd), arbetarbibliotek, föreläsningsförening och teater. -- Dagspressen representeras af "Nerikes allehanda", liberal och icke förbudsvänlig, "Nerikes tidningen", liberal och förbudsvänlig, "Örebro dagblad", konservativ, samt "Örebro kuriren", socialdemokratisk. Dessutom utges i Ö. veckotidningarna "Hemmet", "Blå bandet", "Svenska tribunen", "Svenska frälsningsarmens tidning" och "National-kuriren". Sjukvårdsinrättningar äro länslasarettet (225 sängar) och epidemisjukhus för stadens eget behof -- ett annat för kringliggande landsbygd håller på att uppföras. Staden har eget tuberkulossjukhus (i Ånsta socken, nära Adolfsbergs anhalt). Fattigvården bygger på ett s. k. blandadt system och är uppdelad i yttre och inre fattigvård. Till den senare hör en anstalt med plats för 300 personer, uppdelad på. en frisk- och en sjukafdelning, en sinnessjuk- och en barnafdelning, samtliga afdelningar med män och kvinnor skilda. Den yttre fattigvården arbetar på 14 distrikt, hvart och ett med sin föreståndare, som samtidigt är vårdare och ledamot af fattigvårdsstyrelsen. Ö. församling delades 1 jan. 1913 i 2: Ö. norra och södra församlingar, men utgjorde 1 pastorat till 1 maj 1921, då de blefvo hvar sitt pastorat under namnen Olaus Petri (förutv. Norra förs.) och Nikolai (förutv. Södra förs.) församling, i Örebro kontrakt, Strängnäs stift, med resp. 17,301 och 18,593 inv. Ö. utgör en del af Örebro läns valkrets vid val till Andra kammaren. Staden tillhör länets landsting, men torde på grund af den alltmer växande folkmängden bli nödsakad att inom de närmaste åren bilda eget landstingsområde. Till staden äro förlagda chefsämbetena för Kungl. Lifregementets grenadjärer (jfr fig. 7) och Svea trängkår. Handels- och industrikammaren för Örebro och Västmanlands län (bildad 1907) har sitt säte i Ö. Historia. Ö. torde få räknas som en af Sveriges äldsta städer. Visserligen äro inga äldre privilegier kända än från 1404, men staden omtalas redan under 1200-talet och torde ha existerat långt förut. Redan under forntiden torde trakten genom sitt läge ha varit lämplig till och med säkerhet äfven utgjort en gemensam samlingsplats för inbyggarna n. och s. om Hjälmaren. Närkesallmogens räfst- och rättarting höllos där, och konungarna mottogo där allmogens ed. Säkert är, att platsen och den bro, som där tidigt kom till, utgjorde en viktig förbindelseled mellan trakterna n. och s. om de stora sjöarna. Efter denna bro anses också staden ha fått sitt namn. Ur det ursprungliga Eyrabru (stenöresbro) utvecklade sig sedan formen Örabro, med hvilket namn staden betecknas i de äldsta nu befintliga handlingarna. Till platsens försvar byggdes redan under äldre medeltiden ett fäste på samma plats, där nuv. slottet är beläget. Ö. som samhälle uppstod af allt att döma på åsen mellan Svartån och den mindre, n. därom flytande Lillån. Ungefär där nuv. Olaus-Petrikyrkan ligger ha påträffats lämningar af den gamla Längbrokyrkan, som måste vara äldre än den på 1200-talet byggda Nikolaikyrkan. Birger jarl anses (Vahlfisk) ha meddelat de första stadsprivilegierna. Magnus Ladulås anlade ett mynthus i Ö. Under medeltiden fanns där ett kloster (se Örebro kloster); lämningar ha återfunnits vid Gamla gatan på en plats, som nu är reserverad för uppförande af ett Folkets hus. Staden gick en tid raskt framåt, men utvecklingen hämmades dels genom digerdöden, som lade den så godt som öde, dels genom striderna under Kalmarunionen. Under dessa bytte staden herre gång på gång och innehades bl. a. af hertig Albrekt, Karl Knutsson, Engelbrekt, Sten Sture d. ä., Svante Sture och Sten Sture d. y. Redan på 1300-talet omtalas den stora årsmarknaden Hindersmässan (Henriksmässan, numera framflyttad från 19 till 26 jan.), som än i dag hålles och