Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konung Fredrik II, hvilket beröfvade honom nästan
all själfständig makt. Konungens ståthållare blef
den egentligen makthafvande på ön. När Magnus
sedermera gjorde sig till ryssarnas verktyg, blef
brytningen emellan honom och konungen
fullständig, och i freden i Stettin 1570 erkände kejsar
Maximilian II konungens af Danmark rätt till
stiftet ö. jämte Soneburg och dess område –
under Romerska rikets öfverhöghet. Ö. styrdes
sedermera af den danske ståthållaren och 6
landtråd, alla af adel, hvilka såsom "landgericht"
(hvarifrån vädjades till konungen och rådet) handhade
äfven lagskipningen.
Genom freden vid Brömsebro 1645 afträddes Ö.
till Sverige, och 31 okt. s. å. tog den förste svenske
guvernören, Anders Eriksson Hästehufvud, ön i
besittning. Guvernören fick till biträde 1
sekreterare och 1 bokhållare, hvarjämte 1 revisor (det
blef den i Östersjöprovinsernas historia beryktade
David Reimers von Rosenfeld) skulle sätta allt i
behörig ordning. Ön fick åtnjuta sina privilegier;
den fick ej sända några ombud till svenska
riksdagen, ehuru den var inkorporerad i Sveriges rike
(svenska riksdagen pålade Ö. skatter och
kontributioner); i kyrkligt hänseende lydde den till 1650
under biskopen af Reval. 1646 bekräftade
drottning Kristina landtrådets och adelns gamla
privilegier. Adelns rusttjänst nedsattes (från 12 till 15
"hakar" för en häst och karl). 1646 bekräftade
drottningen äfven staden Arensburgs privilegier;
ingen annan hamn på ön än Arensburg finge beseglas.
25 nov. 1648 donerade Kristina kronodomänerna på
ön till ett grefskap Arensburg åt M. G. De la
Gardie, hvilken i sin egenskap af grefve äfven blef
guvernör öfver hela ön. 1654–89 hörde Ö. till
drottning Kristinas underhållsländer och styrdes
af en under generalguvernören för dessa länder
sorterande guvernör. Under denna tid förvaltades ön
mycket illa, och Ö. var den första trakt, som
besöktes af den kommission, hvilken regeringen 1669
tillsatte för att anställa en undersökning ang.
underhållsländerna. Sedan Ö. 1689 återkommit under
kronan, styrdes det af en landshöfding; i
militäriskt afseende lydde det under generalguvernören
öfver Livland. Adelns rusttjänst utgjorde en
särskild adelsfana (den "Stiftska" l. "öselska"),
ehuru den på Karl XI:s tid räknade endast 38
hästar. Enligt instr. af 6 juli 1690 grepo
landtrådet M. Stackelberg och assessorn i Dorpats hofrätt
E. Dykman (-Mannerburg) sig 3 okt. s. å. an med
reduktionen på Ö., och redan 1693 synes
reduktionsverket på Ö. vara afslutadt. I rättskipning och
förvaltning vidtogos under den svenska tiden stora
förändringar. En af De la Gardie tillsatt
kommission införde 1650 en ny rättegångsordinantie.
"Landgericht" blef en "Oberlandgericht"
(landshöfding, 4 landtråd, 2 litterata assessorer, 1
sekreterare och l fiskal), från hvilken sedan 1650
appellerades till Dorpats hofrätt (sedan 1646 hade
appellerats till Svea hofrätt). Under "Oberlandgericht"
sorterade "Manngericht" och "Stadtgericht". 16
jan. 1695 upphäfde Karl XI "Oberlandgericht",
hvarefter landshöfdingen och landtråden
dimitterades från rättskipningen och en "Landgericht"
inrättades (1 "landrichter", 2 assessorer och 1
notarie). Genom ofvannämnda kommission
inrättades ett ordentligt konsistorium af både andliga
ledamöter (superintendenten och 2 landtpräster)
och världsliga (landshöfdingen eller vicepresidenten
i "Oberlandgericht" som "director consistorii"
m. fl.), men detta upphäfdes 1697, och i stället
infördes ett af endast andliga ledamöter bestående
konsistorium med superintendenten som preses. I
st. f. den ytterst underhaltiga
kristendomsundervisningen af kringvandrande kronobönder ("bether")
inrättades under Karl XI i hvarje socken en estnisk
skola, och husförhör skulle hållas liksom i Sverige.
1693 bestämdes, att alla präster på ön skulle
tillsättas af kronan, hvarigenom församlingarna fingo
bättre präster och kyrkorna, som varit nästan
fallfärdiga, åter försattes i anständigt skick. Under
svenska tiden funnos 2 hospital (1 i Arensburg, 1
i S:t Johannes’ socken).
13 sept. 1710 öfverlämnade överstelöjtnant O.
M. Wolffelt, kommendant på Arensburg, sedan
general Bauer låtit afbränna staden, slottet åt
ryssarna, och Ö. blef rysk besittning. Redan följande år
lät emellertid svenska regeringen Wolffelt dit
företaga en expedition – 514 man, ombord på
transportskepp under betäckning af 1 fregatt och 1 mindre
fartyg –, som 25 okt. anlände på redden emellan
Sumpernäs och Ormsö, men tvangs af en fem dagars
storm att gå till Hangö. På Ö. funnos inga ryska
trupper. Karl XII:s befallning 4 nov. 1711, att
ön skulle återtagas, ledde ej till något resultat.
Förgäfves sökte ock de svenske underhandlarna i
Nystad 1721 i det längsta rädda ön åt Sverige.
Under ryska väldet försvunno svensk bosättning och
svenskt språk på ön alldeles; knappast minnet däraf
återstår. Redan under senare delen af 1700-talet
förstodo ytterst få af öborna svenska språket.
Längst fanns svensktalande befolkning kvar på
halfön Schworbe, men äfven några andra orter ha
haft svensk befolkning, ehuru intet utom ortsnamnen
bevisar dess tillvaro, så Rootsiküll ("svenskbyn")
i socknen Kielkond på västkusten, byarna Rotsi på
halfön Vettel (estn. Wöttaninna l. Rootsininna) samt
holmen Rootsikerr (Rootsiskär, "svenskskär") på
södra kusten. Under Världskriget bombarderades
södra delen af Ö. samt redden 22 juni 1917 af tyska
flygare, och äfven 4 och 5 aug. s. å. var ön
utsatt för sådana anfall. 12 och 13 okt. landstego
sedermera tyskarna på Ö., hvars norra och östra
sidor besattes, hvarvid deras flotta verksamt
biträdde. Arensburg eröfrades den 15, och därmed
var ryssarnas motstånd till lands brutet. General
von Kathen bemäktigade sig nu hela ön, äfven
Schworbe och Zerel (se Världskriget, sp. 226
och 227). Efter ryska revolutionen besattes Ö. af
bolsjeviker, men dessa började bortdrifvas 16
febr. 1919. Arensburg intogs den 22, och slutligen
återupprättades ordningen äfven på Schworbe 23
i s. m. A. H-ld.* L. W:son M.
Öser, A. F. Se Oeser.
Ösjöbergsfältet, järnmalmsfält i Hjulsjö socken,
Örebro läns Västmanlandsdel, n. om den lilla ösjön
(154 m. ö. h.), som jämte de s. därom belägna Mög-
sjön (151 m.), Kvisseln (150 m.), Hjulsjön (145
m.) samt Stora och Lilla Grängen (145 m.) afbör-
dar vattnet till Arboga å. Det ligger omkr. 2
km. s. om Bredsjö station vid Nora-Bergslags järn-
väg samt omfattar Kärr-, ösjöbergs- och Västra
Kolningsbergsgrufvorna. 1919 brötos där genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
