191 Östberg 192 hon Norge och 1886 Göteborg samt uppträdde älven på Södra teatern i Stockholm. Först sistn. år biel hon, efter upprepade anmaningar från pressen och allmänheten, ånyo fäst vid K. operan, där hon efter hand fick flera nya, maktpåliggande roller, nämligen Agatha i "Friskytten", Elvira i "Don Juan", "Ernani" och "Den stumma", Rezia i "Oberon", Nattens drottning i "Trollflöjten", Norma, Fidelio, Aida, Marie i "Regementets dot- ter", Elisabet i "Tannhäuser", Elsa i "Lohen- grin", Sieglinde i "Valkyrian", Margot i "Huge- notterna", Margareta-Helena i "Mefistofeles", Grefvinnan i "Figaros bröllop ', Leonora i "Tru- baduren", Martha, Jessonda och Gioconda. Hösten 1892 af gick hon från K. operan och uppträdde dec. 1892-94 på konserter i Amerika, hvarifrån hon återkom i maj 1894 och ånyo var anställd vid K. operan 1894-maj 1904 och sept. 1905-06, hvarefter hon egnat sig åt sångundervisning. Hon blef 1897 led. af Mus. akad. Fru ö:s röst har varit en hög sopran med ovanligt klar och jämn klang; hennes aplomb och koloraturfärdighet voro högst betydande. Genom oförtröttad energi och be- römvärdt konstnärsallvar upparbetade hon sin säkra sångkonst till utomordentlig finslipning och stor värme i föredraget samt vann så rang af en bland vårt lands förnämsta sångerskor. I dramatiskt af- seende har hon ej nått fika högt, men dock där- utinnan visat aktningsvärd förmåga, i synnerhet i kraftiga eller humoristiska roller. A. L. (E. F-t.) Östberg, Johan, ämbets-, kommunal- och riks- dagsman, f. 18 aug. 1855 i Gäfle, blef student i Uppsala 1874, jur. kandidat 1880 och jur. doktor 1886 på afh. Om arbetsgifvares ersättningsskyldig- het för kroppsskada, som drabbar hans arbetare i arbetet (tr. s. å.). Sedan han, som 1882 blifvit v. häradshöfding, varit auditör vid Upplands rege- mente från 1883 och (1889-91) Uppsala universi- tets ombudsman, utnämndes han 1891 till kammar- rättsråd, men lämnade detta ämbete 1912, då han vardt direktör i Städernas allmänna brandstods- bolag, hvars styrelse han tillhört sedan 1896. Sedan ö. varit anlitad som sekreterare i arbetarför- säkringskommittén 1884-89, bankkommittén 1890, arbetarskyddskommittén 1891 m. fl., satt han som led. af kommunalskattekommittén 1897-1900, in- komstskattekommittén 1901 och stadsplanelagkom- mittén 1904. Han var i Första kammaren led. för Gäfleborgs län 1909-10 och för Stockholms stad 1912-21 samt intog en bemärkt plats inom mode- rata partiet och valdes till led. af bevillnings- utskottet 1917-18, l:a lagutskottet 1919 och banko- utskottet 1920-21. Stadsfullmäktig i Stockholm sedan 1897, var han fullmäktiges v. ordf. 1907-15 och ordf. 1915-19. I högerns politiska och kom- munala valrörelse har han varit mycket verksam. Östberg, K agn ar, arkitekt, f. 14 juli 1866 i Stockholm, studerade vid Tekniska högskolan 1884-88 och i Konstakademiens arkitekturskola 1888-91, där han 1891 erhöll k. medalj. Han arbetade på I. G. Clasons ritkontor 1891-96, gjorde 1893 en studieresa i Nord-Amerika och vistades med statsstipendium 1896-99 i Tyskland, Frankrike, Italien, Grekland, England och Spanien. Från 1899 tjänstgjorde han tidtals som e. o. arkitekt i öfverintendentsämbetet, och från 1900 har han som praktiserande arkitekt varit verksam i Stock- holm. 1921 blef han professor i arkitektur vid Konsthögskolan och 1922 led. af Konstakademien. ö. gjorde sig till en början bemärkt genom ruminredningar och möbelkompositioner och genom smärre bostadsbygg- nader. Under de första åren af 1900-talet till- kommo flera byggna- der af trä med märg- full hållning och ut- märkt afpassade efter läget: Eva Bonniers villa på Dalarö, Georg Paulis på Utö, direk- tör T. Laurins på Djurgården, d:r Y. Larssons i Storängen. Bland bostadsbyggna- der af sten märkas direktör W. Biinzows Brudnås, nära östanå (fullb. 1902), bokförläggare K. O. Bonniers hus på Djurgården och d:r A. Paulis i Djursholm; bland byggnader från senare år bankir PÄ. Gebers hus i "diplomatkvarteret" (Stockholm, fullb. 1913). Dessutom har ö. lämnat ritningar till bostadshus i Varberg, Tureberg, Arild, Sundsvall, Umeå m. fl. st. Af offentliga byggnader äro att nämna teater i Umeå, Oddfellows originella hus i Nykö- ping (fullb. 1913; se O d d f e 11 o w .", fig. 3) och i Stockholm Östermalms allmänna läroverk (fullb. 1910; se afb, i art. Läroverkshus) och Pa- tent- och registreringsverket vid Valhallavägen (fullb. 1921). Hufvudnumret i hans verksamhet är likväl Stockholms nya stadshus, den samtida svenska arkitekturens mest omfattande och betydande verk. Förslaget gällde från början ett rådhus (lokaler för magistraten, rådstufvurätten, förmyndarkammaren). I dec. 1903 utlystes täflan om förslagsskisser för byggnaden, af sedd att uppföras på den af staden för ändamålet inköpta tomten i kvarteret Eld- kvarnen på Kungsholmen. Det af ö. inlämnade förslaget väckte genast stora sympatier för sitt praktfulla och imponerande yttre, och vid förnyad täflan jan. 1905 vann hans reviderade förslag första priset. Ritningarna visade en storslagen byggnads- komplex af fyra längor, i det närmaste kvadratiskt omslutande en gårdsplan och sammanhållna af ett högt och fast, dominerande torn i sydöstra hörnet utåt Mälaren. Fasadmaterialet var granit, byggna- dens kontur måleriskt liffull, dess yttre rikt prydt af fönstergallerier o. a. Stadsfullmäktige beslöto 1906, att byggnaden skulle uppföras enligt ö:s ritningar. Men i maj 1908 upphäfdes detta beslut, och det fastslogs, att det tilltänkta rådhuset skulle förläggas till annan plats i kvarteret Fruktkorgen längre in på Kungsholmen och att kvarteret Eld- kvarnen skulle upptagas af ett stadshus med lokaler för Stockholms kommunala styrelse och dess underly- dande verk jämte kommunala festlokaler, detta med bibehållande af ö:s antagna ritningar till rådhus. Beslutet, som gaf byggnaden en annan bestämmelse än den urspr. af sedda och medförde helt nya for- dringar, föranledde en grundlig omarbetning af rit- ningarna. Att graniten i byggnadens yttre skulle utbytas mot tegel, hade redan förut blifvit bestämdt.