Österdalen, Norges största dalgång, går från n. till s. genom Hedmark fylke och genomflytes af Glommen, som vid Åmot har ett betydligt tillflöde i Rena. Omgifningen utgöres i allmänhet af täm- ligen låga höjdsträckningar, hvilka dock på sina ställen brytas af väldiga, pyramidformiga toppar, såsom Tronfjeld (1,663 m.). Själfva dalen är glest befolkad, upptas af vidsträckta skogar, som erbjuda goda jaktmarker (i synnerhet för jakt på älg och skogsfågel) och är trots sin enformighet en rätt flitigt besökt turistled. Den stiger ganska mycket från s. till n.: medan den sydligaste delen (Elve- rum) ligger endast omkr. 180 m. ö. h., har den nordligaste (Tolga) omkr. 600 m. höjd. Arealen är 19,582 kvkm. Befolkningen (österdölerne) uppgår till 44,920 pers. (1920) och är bekant för djärft och hurtigt väsen samt utpräglad snygghet. ö. är delad emellan 2 fögderier: Nordre och Söndre österdal, med häraden Elverum (omkr. 11,268 inv.), Trysil, Åmot, Stor-Elvdal, Solli, övre och Ytre Rendal, Tynset, Älvdal, Foldal, Tolga, En- gerdal och Kvikne. I Elverum hålles den förr bekanta G r u n d s e t-marknaden, och där låg också den forna fästningen Kristiansfjeld (se d. o.). I ecklesiastikt hänseende delas ö. i 2 prosterier. -- Ö. omtalas föga i Norges historia. Pilgrimerna till Trondhjem togo ofta sin väg genom dalen. E. H.* Öster-Dalälfven. Se Dalälfven, sp. 1201. Österfärnebo, socken i Gäfleborgs län, Gästriklands östra tingslag. 35,770 har. 3,168 inv. (1921). Ö. utgör ett pastorat i Uppsala stift, Gästriklands västra kontrakt. Östergaard [-går], Vilhelm, dansk förfat- tare, f. 16 jan. 1852 i Köpenhamn, först kontorist, sedan tidningsman, började 1879 utge berättelser, af hvilka bl. a. Danmarks vovehals (1894) och Tyge Brahe (1895) åtnjuta stor folkynnest; på 1900-talet har han under märket Homo sum skrifvit fem större reflekterande nutidsskildringar. Han var Betzonichs medarbetare i det patriotiska skådespelet "Landsoldaten" (1885) och har haft framgång med flera pjäser, var redaktör för sam- lingsverket "Vört folk i det 19. aarhundrede" (1897-1901) och "Gyldendals bibliotek" (1899- 1916) och skref för det sistnämnda en populär Dansk litteraturhistorie (1907). E. Ebg. Östergarn (Nygarn), socken i Gottlands län, Norra häradet. 2,855 har. 601 inv. (1921). ö. bildar med Ardre och Gammelgarn ett pastorat i Visby stift, Medelkontraktet. På dess kyrkogård hvila i gemensam graf 1 officer och 26 man, tillhörande tyska minkryssaren "Albatross", hvilka dödats under "Albatross' " strid med 4 ryska krys- sare 2 juli 1915. "Albatross" sattes s. d. på grund vid Kuppen i östergarn. Begrafningen egde rum 3 juli. Vid Junkerhamn midt emot östergarns holme anlades 1712 mot östergarns sund ett batteri med épaulement för infanteri och kavalleri. 9 juli 1717 landstego ryssarna vid ö., men embarkerade åter den 16 s. m. 1719 bestämdes, att ö:s batteri skulle bibehållas, men det oaktadt lämnades det snart att förfalla. L. W:son M. Östergarns holme, liten skoglös ö i Östersjön inom östergarns socken, belägen n. ö. om öster- garnshalfön på Gottlands östkust. På östra sidan ligger på 57° 26' 35" n. br. och 18° 59' 26" ö. Igd fr. Gr. Gottlands äldsta fyr, uppförd 1817 och senast ändrad 1921. Den är en i ett 29,5 m. högt betongtorn 36,2 m. of ver medelvatten anbragt blixtfyr med lins af 3:e ordningen, en ljusstyrka af 130,000 hl j., luxljus och 17 min. lysvidd. I tornets nedre del finns en liten 1919 uppförd fast fyr, och sedan 1920 finns mistsiren för komprimerad luft. På holmens västsida uppfördes 1919 på 57° 26' 33" n, br. och 18° 57' 57" ö. Igd fr. Gr. 12,5 m. of ver medelvatten en blixtfyr med 4:e ordningens lins och agaljus. E. A--t. Östergren, August, ämbetsman, f. 28 maj 1832 i Svarttorp, Jönköpings län, d. 22 okt. 1914 i Stockholm, blef 1851 student i Lund och efter där 1853 aflagd hofrättsexamen vice häradshöfding 1858 och 1863 assessor i Göta hofrätt. Han blef t. f. revisionssekreterare 1863 samt var 1866-71 expeditionschef i Civildepartementet och 1874--76 byråchef för lagärenden inom Justitiestatsexpeditionen och led. af Nya lagberedningen. 1876 utnämndes han till justitieråd. Vid A. Örboms död, 12 juni 1889, inträdde han som justitieminister i Åkerhielms ministär och kvarstod som sådan i Boströmska ministären till 5 febr. 1896, då Boströms afsikt att framlägga ett synnerligen moderat . för- slag om rösträttens utvidgning föranledde den ytterst konservative ö. att afgå. Han utnämndes då till president i Kammarrätten och kvarstod i den befattningen till 1899. Som justitieminister kontrasignerade ö. bl. a. k. propositioner om vissa ändringar i Strafflagen (1890), ny sjölag (1891), straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i en- rum (1892), fixering af antalet riksdagsmän och inskränkning af städernas representationsrätt (s. å.), fri bevispröfning (1893), ändringar i förordn. om krigsdomstolar och rättegången där (1894), ang. förvärf och förlust af medborgarrätt (s. å.), om främmande trosbekännares öfvergång till svenska kyrkan (s. å.) och om lag ang. handels- och aktie- bolag (1895). Ö. var 1874-76 riksdagsman för Stockholm i Andra kammaren. 1890-98 var han led. af Första kammaren för Gottlands län och till- lika led. af bankoutskottet (1897) och af konstitu- tionsutskottet (1898). ö. hade äfven varit led. af kommittéerna ang. lönereglering för häradshöfdingarna (1873) och om Kommerskollegiets indragning eller omorganisation (1875). Vid jubelfesten i Uppsala 1893 blef ö. juris hedersdoktor. T--s. Östergren. 1. Karl Ludvig Ö., skald, lärare, f. 6 maj 1842 i Norrköping, d. 10 april 1881 i Gäfle. Ynglingems sinne för naturens skönhet fick väckelse i den romantiska Kolmårdstrakten, och han började tidigt skrifva vers. Student i Uppsala 1861, upptogs han i den vittra kretsen Namnlösa (student-)samfundet (se d. o.) och lämnade under signaturen Fjalar, som han framgent bibehöll, lyriska bidrag till samfundets publikationer "Sånger och berättelser" (1863 och 1865)