221 Österling-Östermalms idrottsplats 222 och i Paris vid Ecole des beaux-arts 1877-80. Han ämnade bli skulptör, var elev af skulptören Cavelier och fick första priset för modellering efter naturen. 1880 började han på egen hand måla akvarell. Han exponerade första gången 1883 (pennteckningen "Aftonklockan", å skandinaviska konstutställningen i Köpenhamn). Tills, med Ernst Josephson slog han sig ned på franska landsbygden och tillegnade sig där under själfständigt arbete äfven oljemålningens teknik. I utställningen "Från Seinens strand" (1885) deltog han med tre olje- målningar och en teckning, ö. deltog i opponen- ternas utställning 1885 och i konstnärsförbundets utställning 1886, där han utställde oljemålningarna En olyckshändelse (Göteborgs museum) och Dopet (galleriet i Helsingfors, som äfven eger två af hans akvareller). Hans nästa större oljemålning, Sorgehus i Bretagne (salongen 1887), inköptes af franska staten, likaså Vid dagens slut (salongen 1888). I världsutställningen i Paris 1889 deltog han med både oljemålningar och akvareller (Tand- värk och Lukulliska drömmar) och erhöll 2:a medalj. Han deltog sedan i de flesta af Société nationale des beaux-arts anordnade årliga "salon- gerna" i Paris. 1890 utställde han där oljemål- ningarna De fader- och moderlösa, Skuggspel och Fårslakt, 1891 På grinden och 1892 Aftonbön. Akvarellen Ravaudeuses inköptes 1894 af franska staten. Bland hans senare alster märkas Blind- bock, Lejonet (1897), Själfporträtt (s. å.), Ratt- fångar en från Hameln (1898, Göteborgs museum), Sevillakvinnor (1905), Smedja (s. å.), Vattnings- platsen (1909, inköpt af franska staten), s. å. en altartafla för en kyrka i Bretagne och Lifvets vår (triptyk i Katarina realskola i Stockholm) och Bre- tagneska bondkvinnor (1913, Luxembourgmuseet). Dessutom många akvareller samt etsningar i färg (dylika med spanska motiv i Nationalmuseum och i Petit palais i Paris). - ö. är en rutinerad porträttmålare, en fin och känslig akvarellist, en tecknare med brio och kraft i föredraget. Hans genremålningar utmärkas för okonstlad ledighet i anordningen. De flesta af hans ämnen äro hämtade från Frankrike, där konstnären varit bosatt ända sedan 1877, där han upplefvat sina största fram- gångar och där han är så godt som nationali- serad. Gemensam för hans arbeten inom olika konstarter är en prägel af artistisk distinktion och finess. K. W-n.» Österling, Anders Johan, författare, f. 13 april 1884 i Hälsingborg, vardt student 1904 i Lund, där han tio år senare aflade filos. licen- tiatexamen och vid hvars universitetsbibliotek han 1909 anställdes som e. o. amanuens och 1913 befordrades till ordinarie. 1919 tog han af sked. 1907-18 var han litterär medarbetare i "Göte- borgs handels- och sjöfartstidning", 1919 anställ- des han i samma egenskap i "Svenska dagbladet" och flyttade då ifrån Lund till Stockholm (Äppel- viken). S. å. invaldes han i Svenska akad. efter K. A. Melin. - ö:s första diktsamling, Preludier (1904), utkom samma år han vardt student och väckte uppmärksamhet genom en yppig, romanti- serande formgifning, ett rikt stämningslif och en skönhetslängtan, som gärna lyfte sig till hymnens tongångar. Den följdes af diktsamlingarna Offer- kransar (1905) och Hälsningar (1907), det lyriska dramat Nattens röster (1906) och versberättelsen Döden inkognito (1908), vittnande om, med hvil- ken lätthet och behag versen gaf sig som hans uttrycksmedel, liksom hur villigt hans ingifvelse fann motiv till dikter tack vare känslans lättrör- lighet och gifmildhet. Arets visor (1907; 2:a uppl. 1920) och Blom- mande träd (1910) gåfvo vittnesbörd om, att han sökte närma sig verkligheten, det obe- tydliga, näraliggande i världen och finna det poetiskt, förenkla diktionen och flärdlöst tolka idyllernas sjä- liska skönhet. Den obetydande Norrlands- resan (1908) följdes af sagospelet Bäcka- hästen (1909; 2:a uppl. 1918), rikt på skånska landskapsstämningar. Facklor i stormen (1913) hämtade sin inspiration till stor del ur stämningar af oro, missräkning och lidelse, som tidigare varit honom främmande, Sånger i krig (1917) voro ekon af Världskriget; Idyllernas bok (s. å.; 3:e uppl. 1920) åter är det hittills högsta han gett af melo- disk, finstämd, fyllig, lifsbejakande och skönhets- drucken lyrik. Drömmare och romantiker till sitt kynne, visar han f rändskap med Atterbom och den engelska sjöskolan och har med älskvärd och in- nerlig konst varit Skånes skaldiska tolk på ett i förhållande till A. U. Bååths och Ola Hanssons tidigare poesi fullt själfständigt sätt. I F ränder och främlingar (1912 och 1916, ny, tillökad uppl. 1921) har ö. lämnat utsökta tolkningar af engelsk, fransk, italiensk, tysk och dansk poesi samt äfven öfversatt Hofmannsthals "Elektra" (1911). Män- niskor och landskap (1910), Minuter och sekunder (1912) och Tidsstämningar (1916) innehålla rese- skisser och lyriska stämningsbilder från skilda län- der och litterära essayer; Dagens gärning (1921) är ett urval af ö:s tidningsuppsatser, i hvilka lyrikern uppenbarat sig som en lärd och skicklig psykologisk och estetisk kritiker med en förfinad och behagfull stil. Dessutom har ö. offentliggjort ett kort Minne af K. A. Melin (i "Sv. akad:s Handl. ifrån år 1886", bd XXXI, 1920) och ett utförligare af C. A. Hagberg (därsammastädes, bd XXXIII), utg. i utvidgad form, Carl August Hagberg, 1921. Valda dikter utkommo 1914 och i nytt urval 1919. R-n B. Österländska hunner. Se Indoskyter. Österländska kyrkan (österns ortodoxa katolska och apostoliska kyrka). Se Grekisk-katolska kyrkan. Österländska språk. Se Orientaliska språk. Österlöfsta, socken i Uppsala län, Olands härad. 27,568 har. 3,592 inv. (1921). Ö. utgör ett pastorat i Uppsala stift, Örbyhus kontrakt. T. o. m. 1921 var Ö. ett till egaren af Löfsta bruk patronellt pastorat. Östermalm, stadsdel i Stockholm. Se Ladu- gårdslandet och Stockholm, sp. 1459-60.