Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Österlind, Allan - Österling, Anders Johan - Österländska hunner - Österländska kyrkan - Österländska språk - Österlöfsta - Östermalm - Östermalms idrottsplats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
221
Österling-Östermalms idrottsplats
222
och i Paris vid Ecole des beaux-arts 1877-80.
Han ämnade bli skulptör, var elev af skulptören
Cavelier och fick första priset för modellering efter
naturen. 1880 började han på egen hand måla
akvarell. Han exponerade första gången 1883
(pennteckningen "Aftonklockan", å skandinaviska
konstutställningen i Köpenhamn). Tills, med Ernst
Josephson slog han sig ned på franska landsbygden
och tillegnade sig där under själfständigt arbete
äfven oljemålningens teknik. I utställningen "Från
Seinens strand" (1885) deltog han med tre olje-
målningar och en teckning, ö. deltog i opponen-
ternas utställning 1885 och i konstnärsförbundets
utställning 1886, där han utställde oljemålningarna
En olyckshändelse (Göteborgs museum) och Dopet
(galleriet i Helsingfors, som äfven eger två af
hans akvareller). Hans nästa större oljemålning,
Sorgehus i Bretagne (salongen 1887), inköptes af
franska staten, likaså Vid dagens slut (salongen
1888). I världsutställningen i Paris 1889 deltog
han med både oljemålningar och akvareller (Tand-
värk och Lukulliska drömmar) och erhöll 2:a
medalj. Han deltog sedan i de flesta af Société
nationale des beaux-arts anordnade årliga "salon-
gerna" i Paris. 1890 utställde han där oljemål-
ningarna De fader- och moderlösa, Skuggspel och
Fårslakt, 1891 På grinden och 1892 Aftonbön.
Akvarellen Ravaudeuses inköptes 1894 af franska
staten. Bland hans senare alster märkas Blind-
bock, Lejonet (1897), Själfporträtt (s. å.), Ratt-
fångar en från Hameln (1898, Göteborgs museum),
Sevillakvinnor (1905), Smedja (s. å.), Vattnings-
platsen (1909, inköpt af franska staten), s. å. en
altartafla för en kyrka i Bretagne och Lifvets vår
(triptyk i Katarina realskola i Stockholm) och Bre-
tagneska bondkvinnor (1913, Luxembourgmuseet).
Dessutom många akvareller samt etsningar i färg
(dylika med spanska motiv i Nationalmuseum och
i Petit palais i Paris). - ö. är en rutinerad
porträttmålare, en fin och känslig akvarellist, en
tecknare med brio och kraft i föredraget. Hans
genremålningar utmärkas för okonstlad ledighet i
anordningen. De flesta af hans ämnen äro hämtade
från Frankrike, där konstnären varit bosatt ända
sedan 1877, där han upplefvat sina största fram-
gångar och där han är så godt som nationali-
serad. Gemensam för hans arbeten inom olika
konstarter är en prägel af artistisk distinktion
och finess. K. W-n.»
Österling, Anders Johan, författare, f.
13 april 1884 i Hälsingborg, vardt student 1904
i Lund, där han tio år senare aflade filos. licen-
tiatexamen och vid hvars universitetsbibliotek han
1909 anställdes som e. o. amanuens och 1913
befordrades till ordinarie. 1919 tog han af sked.
1907-18 var han litterär medarbetare i "Göte-
borgs handels- och sjöfartstidning", 1919 anställ-
des han i samma egenskap i "Svenska dagbladet"
och flyttade då ifrån Lund till Stockholm (Äppel-
viken). S. å. invaldes han i Svenska akad. efter
K. A. Melin. - ö:s första diktsamling, Preludier
(1904), utkom samma år han vardt student och
väckte uppmärksamhet genom en yppig, romanti-
serande formgifning, ett rikt stämningslif och en
skönhetslängtan, som gärna lyfte sig till hymnens
tongångar. Den följdes af diktsamlingarna Offer-
kransar (1905) och Hälsningar (1907), det lyriska
dramat Nattens röster (1906) och versberättelsen
Döden inkognito (1908), vittnande om, med hvil-
ken lätthet och behag versen gaf sig som hans
uttrycksmedel, liksom hur villigt hans ingifvelse
fann motiv till dikter tack vare känslans lättrör-
lighet och gifmildhet.
Arets visor (1907; 2:a
uppl. 1920) och Blom-
mande träd (1910)
gåfvo vittnesbörd om,
att han sökte närma sig
verkligheten, det obe-
tydliga, näraliggande
i världen och finna
det poetiskt, förenkla
diktionen och flärdlöst
tolka idyllernas sjä-
liska skönhet. Den
obetydande Norrlands-
resan (1908) följdes
af sagospelet Bäcka-
hästen (1909; 2:a uppl. 1918), rikt på skånska
landskapsstämningar. Facklor i stormen (1913)
hämtade sin inspiration till stor del ur stämningar
af oro, missräkning och lidelse, som tidigare varit
honom främmande, Sånger i krig (1917) voro ekon
af Världskriget; Idyllernas bok (s. å.; 3:e uppl.
1920) åter är det hittills högsta han gett af melo-
disk, finstämd, fyllig, lifsbejakande och skönhets-
drucken lyrik. Drömmare och romantiker till sitt
kynne, visar han f rändskap med Atterbom och den
engelska sjöskolan och har med älskvärd och in-
nerlig konst varit Skånes skaldiska tolk på ett i
förhållande till A. U. Bååths och Ola Hanssons
tidigare poesi fullt själfständigt sätt. I F ränder
och främlingar (1912 och 1916, ny, tillökad uppl.
1921) har ö. lämnat utsökta tolkningar af engelsk,
fransk, italiensk, tysk och dansk poesi samt äfven
öfversatt Hofmannsthals "Elektra" (1911). Män-
niskor och landskap (1910), Minuter och sekunder
(1912) och Tidsstämningar (1916) innehålla rese-
skisser och lyriska stämningsbilder från skilda län-
der och litterära essayer; Dagens gärning (1921)
är ett urval af ö:s tidningsuppsatser, i hvilka
lyrikern uppenbarat sig som en lärd och skicklig
psykologisk och estetisk kritiker med en förfinad
och behagfull stil. Dessutom har ö. offentliggjort
ett kort Minne af K. A. Melin (i "Sv. akad:s
Handl. ifrån år 1886", bd XXXI, 1920) och ett
utförligare af C. A. Hagberg (därsammastädes,
bd XXXIII), utg. i utvidgad form, Carl August
Hagberg, 1921. Valda dikter utkommo 1914 och
i nytt urval 1919. R-n B.
Österländska hunner. Se Indoskyter.
Österländska kyrkan (österns ortodoxa
katolska och apostoliska kyrka). Se
Grekisk-katolska kyrkan.
Österländska språk. Se Orientaliska
språk.
Österlöfsta, socken i Uppsala län, Olands härad.
27,568 har. 3,592 inv. (1921). Ö. utgör ett
pastorat i Uppsala stift, Örbyhus kontrakt. T. o. m.
1921 var Ö. ett till egaren af Löfsta bruk
patronellt pastorat.
Östermalm, stadsdel i Stockholm. Se Ladu-
gårdslandet och Stockholm, sp. 1459-60.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
