och nästan 1/4 i Öfre Ö. 40,14 proc. af befolkningen sysslade med jord- och skogsbruk (1910), eller, om Wien undantas, 56,36 proc. Skörden af de viktigaste jordbruksprodukterna var 1921 af hvete 211,000 ton, af råg 398,000 ton, af korn 143,000 ton samt 1920 (senast tillgängliga redogörelse) af hafre 231,871 ton, potatis 669,478 ton och rofvor 584,285 ton. Skogsafverkning är också en mycket viktig näring. Skogsarealen 1910 utgjorde 30,850 kvkm., mer än 1/3 af hela landet, hvaraf barrskog omfattade 22,210 kvkm. och löfskog 2,398 kvkm. -- Boskapsskötseln är betydande i många områden, men ej tillräcklig för landets behof. 1919 funnos 911,000 kor, 214,000 oxar, 55,000 tjurar, 539,000 kalfvar samt (1918) 1,269,875 svin. Af hästar funnos 243,000 (1919; berömd är särskildt Pinzgaurasen från Salzburg), af får och getter omkr. 300,000 st. af hvart slag och af fjäderfä omkr. 6 mill. st. (1918). -- Biskötsel är mycket utbredd i Kärnten och Steiermark. -- Af mineral brötos 132,864 ton stenkol ur 18 grufvor, 2,408,865 ton brunkol ur 75 grufvor, 435,062 ton järnmalm (1920) och 4,000 ton zinkmalm (1919). Kopparmalm brytes i Salzburg (17,000 ton), blymalm i Kärnten (12,500 ton), grafit i Steiermark (14,000 ton), magnesit i Steiermark och Nedre. Ö., asfalt i Steiermark samt äfven något svafvel och antimon. Äfven salt brytes (160,000 ton), mest i Öfre Ö., men äfven i Steiermark, Salzburg och Tyrolen, och naturgas fås vid Wels i Öfre Ö. Särskildt betydande äro järngrufvorna i Eisenerz och Vordernberg (Steiermark) samt i Hüttenberg (Kärnten), koppargrufvorna i Mitteinberg (Salzburg), blygrufvorna i Bleiberg (Kärnten) samt brunkolsgrufvorna i Köflach, Voitsberg, Wies, Eibiswald, Fohnsdorf och Leoben, alla i Steiermark, samt i Wolfsegg (Öfre Ö.). Af tackjärn producerades 100,035 ton, nästan h. o. h. i Steiermark, koppar framställes i Salzburg och bly i Kärnten. Äfven kopparsulfat och mineralfärger framställas; något silfver och guld finnes. Med undantag af järnmalm och magnesit äro dock mineraltillgångarna otillräckliga för landets behof, och af kol brytes endast 1/7 af årsbehofvet. -- Industrien har sitt förnämsta säte i Wien. Stora järnverk finnas i Eisenberg, Vordernberg, Hieflau, Donawitz, Zeltweg, Kapfenberg och Mürzzuschlag, alla i Steiermark; i Waidhofen an der Ybbs (Nedre Ö.) samt i Linz och Wels (Öfre Ö.). Kring Wien finnas stora maskinfabriker samt i Öfre och Nedre Ö. och i Steiermark (särskildt i Steyr) många fabriker för järnmanufaktur. Lokomotiv tillverkas i Wien, Wiener-Neustadt och Graz, handvapen i Steyr, Wien och Ferlach, vagnar och automobiler i Wien och Graz, velocipeder där och i Steyr samt flodbåtar i Linz. Bomulls- och ylleindustrien är betydande i trakten kring Wien, i Vorarlberg samt kring Linz och Graz. Arbeten i trä, cellulosa, papp och papper fabriceras i stor skala i Steiermark samt i Öfre och Nedre Ö., läder och skinnvaror i Nedre Ö. samt skor och handskar i Wien. Kvarnindustrien är liflig kring Wien och vid foten af Alperna, bränneri- och ölindustrien i Wien. Där och i dess grannskap är också den kemiska industrien, särskildt färg- och fernisstillverkning, stor. Sprängämnesindustrien är betydande i Deutsch-Landsberg (Steiermark), och vattenkraften i Alperna utnyttjas mångenstädes för kemiska fabriker. Beaktansvärda äro äfven lervaru- och glasindustrierna, och Wien är ett viktigt säte för boktryckar- och grafisk konst liksom för hvarjehanda konstindustri. Tobaksindustrien är statsmonopol och har sitt säte framför allt i Wien, Hainberg och Fürstenfeld. -- Handeln med utlandet omfattade 4,502,170 ton i import och 977,060 ton i export (l juli 1919--30 juni 1920). Af importen kommo 1,802,670 ton (40 proc.) och af exporten 190,320 ton (20 proc.) på Tyska riket. De viktigaste importvarorna voro potatis och andra vegetabilier 168,100 ton, kol 2,19 mill. ton, hattar 730,000 st., järn och järnvaror 110,700 ton, maskiner (äfven elektriska) 18,910 ton samt kemiska råämnen och produkter 43,600 ton; de viktigaste exportvarorna byggnadstimmer 244,900 ton, magnesit 55,200 ton, hattar 582,000 st., papper och pappersarbeten 67,300 ton, järn och järnvaror 157,800 ton samt kemiska ämnen och produkter 35,320 ton. Kommunikationer. Donau är landets förnämsta handelsväg. Järnvägarnas längd är 6,339 km., antalet postkontor 7,918, telegraflinjernas längd 33,097 km., telegrafstationernas antal 6,075 och telefonstationernas 185,187 (1920). Finanserna äro på grund af Världskriget och dess följder mycket dåliga. 1921--22 upptogos statsinkomsterna till 93,325 milliarder österr. kr. och utgifterna till 258,229 milliarder, alltså ett deficit på 164,904 milliarder. Ö:s andel af den österrikisk-ungerska monarkiens statsskuld beräknades 1921 till 53,200 milliarder kr. med en årsränta på 1,918 milliarder kr. Det nya Ö:s statsskuld s. å. var 116,693 milliarder kr. med en årsränta på 6,686 milliarder kr. Myntenheten är 1 krone à 100 heller, nominellt = 0,757 kr., men faktiskt sedan länge gällande blott en ringa bråkdel af detta värde. Guldmynt har präglats i valörer af 100, 20 och 10 österr. kr. och silfvermynt af 5, 2 och 1 österr. kr. Nu används uteslutande pappersmynt (t. o. m. sedlar om 20 heller). Ö:s statsbank, nu i likvidation, hade 15 sept. 1921 i omlopp sedlar för 61,323 milliarder kr. mot täckning af 11,838 millioner i guld. Mått och vikt enl. metersystemet. Flaggan är röd-hvit-röd i horisontala fält, nationalfärgerna rödt och hvitt. Förvaltning. Ö. är deladt på 7 länder, hvartill kommer Burgenland (se d. o. Suppl.), den af tyskar bebodda delen af västra Ungern, med hvar och en sin landtdag (landesversammlung), vald på grundval af allmän rösträtt enl. proportionell valmetod och med beslutanderätt i frågor rörande jordbruk, undervisning, kyrkliga förhållanden, välgörenhet och allmänna arbeten. Män och kvinnor få rösträtt vid fyllda 20 år och äro valbara vid fyllda 29. I spetsen för landtdagen står ett af denna valdt utskott (landesausschuss). Hvarje kommun har ett i allmänhet för 5 år valdt råd, som afgör dess angelägenheter, med en borgmästare och ett utskott som verkställande myndighet. Romersk-katolska kyrkan i Ö. har 2 ärkebiskopar och 4 biskopar. Folkundervisningen är nominellt obligatorisk för barn mellan 6 och 14 år, och dess kostnader bestridas af kommunerna och "länderna". 1919 funnos 4,761 folkskolor med 26,929 lärare och 903,218