barn. 1918 funnos af elementarskolor (gymnasier och realskolor) 73 offentliga, underhållna af staten, "länderna" och städerna, med 20,955 lärjungar, samt 38 privata, med 14,632 lärj. Dessutom funnos 26 elementarskolor för flickor med 4,896 lärj. Ö. har 3 statsuniversitet: i Wien, Graz och Innsbruck, 2 teologiska högskolor: i Salzburg (romersk-katolsk) och i Wien (protestantisk), 2 tekniska högskolor: i Wien och Graz, samt 16 teologiska seminarier (14 romersk-katolska, 1 armenisk-katolskt och 1 judiskt). 1919 funnos också 35 öfningsskolor för lärare med 788 professorer och 4,900 studenter. Rättskipningen handhas i första instans af 256 kretsdomstolar (bezirksgerichte), 2 handels-, 4 industri-, 1 författnings-, 1 förvaltnings- och 1 valdomstol. I andra instans komma 17 lands- och kretsdomstolar (landes- und kreisgerichte) och i tredje instans 3 högre landsdomstolar (oberlandesgerichte). Högsta domstolen är Oberster gerichts- und kassationshof i Wien. Författning. Ö. är sedan 12 nov. 1918 republik med författning af 17 okt. 1920. Enligt denna tillkommer lagstiftande makten en förbundsförsamling (bundesversammlung), bestående af förbundsrådet (bundesrat), valdt af "ländernas" landtdagar i förhållande till deras folkmängd (46 medl. 1922), samt nationalrådet (nationalrat), på 175 medl., valda genom allmän, lika och direkt rösträtt, efter en proportionell metod. Verkställande makten handhas af en för 4 år af förbundsförsamlingen genom sluten omröstning vald president, som vid sin sida har en af nationalrådet vald förbundsregering (bundesregierung), bestående af kansler, vicekansler samt ministrar för olika departement. Rösträtt tillkommer alla österrikare, män och kvinnor, som fyllt 20 år, och valbarhet till riksdagen dem, som fyllt 29 år. Fullständig religionsfrihet är en af republikens grundlagar och stadfäst genom art. 63 i freden i S:t Germain (10 sept. 1919). Försvarsväsen. Enligt fördraget i S:t Germain är den allmänna värnplikten afskaffad, och armén får utgöra högst 30,000 man, officerare inräknade. Den är indelad i 6 blandade (infanteri- och kavalleri-) brigader och omfattar 6 infanteriregementen, 6 alpjägarregementen, 2 infanteribataljoner, 2 jägarbataljoner, 6 velocipedbataljoner, 5 kavalleriskvadroner, 7 artillerikårer och 6 tekniska kårer. Flottan består af 4 flodpatrullbåtar på Donau. E. A-t. Historia. När den österrikiska monarkien i okt. 1918 började sönderfalla (jfr Österrike, kejsardöme, sp. 254), bildades i Wien (21 okt.) en "provisorisk nationalförsamling för Tysk-Österrike" under presidium af socialdemokraten Seitz; den öfvertog 30 okt. formligen regeringsmakten, och sedan kejsar Karl 11 nov. förklarat sig afstå från all andel i regeringsärendena, utropades 12 nov. republiken Tysk-Österrike (ty. Deutsch-Österreich) med Seitz som provisorisk president. S. d. afled den nya regeringens ledande man, utrikesministern Yiktor Adler, och i spetsen för den nya ministären trädde socialdemokraten Karl Renner. Den i upplösning stadda gamla armén demobiliserades och ersattes af en till en början af soldatråd efter ryskt mönster ledd milis (volkswehr). Försöken att åt den nya republiken rädda Böhmens tyskbefolkade delar under förvaltning af ett särskildt tysk-bömiskt nationalråd strandade på väpnadt ingripande från Tjecho-Slovakien; italienarna höllo tyska Syd-Tyrolen ockuperadt, och jugo-slaver besatte tyskbefolkade områden i Kärnten och Steiermark. Val höllos febr. 1919 till en konstituerande nationalförsamling; i denna voro socialdemokraterna det största partiet, men fingo ej absolut majoritet. De bibehöllo dock ledningen af regeringen, i hvilken det näst största partiet, det kristligt sociala, nu äfven blef företrädt. Redan provisoriska nationalförsamlingen hade (jan. 1919) enhälligt uttalat sig för Tysk-Ö:s ingående i det nya Tyska riket, och utrikesministern Otto Bauer inledde förhandlingar därom i Berlin, men segrarmakterna nedlade sitt veto mot dessa planer, Bauer afgick i juli, hvarpå Renner öfvertog äfven utrikesministerposten, ledde fredsunderhandlingsdelegationen i S:t Germain och där undertecknade fredstraktaten med de allierade (10 sept. 1919). Genom freden i S:t Germain bestämdes, att gränsen mellan Österrike -- genom detta ords användning i traktaten nödgades den nya republiken afstå från sitt först valda officiella namn Tysk-Ö. -- och Tjecho-Slovakien skulle följa Böhmens och Mährens gamla administrativa gränser mot Öfre och Nedre Ö. med några smärre afvikelser till Ö:s förmån. Gränsen till Italien kom att i hufvudsak följa vattendelaren mellan Inn och Drava å ena sidan, Adige, Piave och Tagliamento å den andra, hvilket betydde förlust af Syd-Tyrolen s. om Brenner samt af Trentino, Trieste, Kustlandet och Dalmatien (som delades mellan Italien och Jugo-Slavien). Till Jugo-Slavien afträddes dessutom Krain samt delar af Steiermark och Kärnten, bl. a. de tyskbefolkade städerna Marburg och Radkers-burg. Däremot skulle Klagenfurt-bäckenets öde af göras genom folkomröstning; den företogs i okt. 1920 och utföll till Ö:s förmån. Från Ungern skulle till Ö. afträdas några öfvervägande af tyskar bebodda västungerska komitat, "Burgenland" (jfr d. o. i Suppl.); ungrarna gjorde emellertid svårigheter, och först sent på hösten 1921 kunde öfverlämnandet ske, sedan en i strid mot fredsfördraget Ö. vid en konferens i Venezia påtvingad, partiskt anordnad folkomröstning ledt till, att staden Oedenburg med omnejd fick förbli ungerskt område. Ö. gaf skyddsgarantier för språkliga och religiösa befolkningsminoriteter, och Tjecho-Slovakien utfäste sig att i fördrag med de allierade stormakterna lämna motsvarande garantier. Österrikiska armén skulle ej få öfverstiga 30,000 man, officerare inräknade, och värnplikten ersattes med värfning. Import och export af vapen, ammunition och krigsmaterial förbjödos. Luftvapen fick ej finnas i armén. Hela flottan utlämnades definitivt åt de allierade, byggande af undervattensbåtar förbjöds. Om utlämning af s. k. "krigsförbrytare" stadgades ungefär lika med i Versaillesfördraget (se Versailles, sp. 1295). Likartade med dess bestämmelser voro äfven S:t Germain-fredens stadganden om Ö:s skadeståndsplikt; beloppet skulle bestämmas af en särskild "sektion för Ö." i den enligt Versailles-traktaten tillsatta skadeståndskommissionen. Till Italien, Jugo-Slavien och Rumänien skulle utlämnas tusentals kor, tjurar, hästar, får o. s. v. En mängd under kejsartiden till Ö. öfverflyttade