pastorat i Linköpings stift, Domprosteriet, men skall framdeles bli annex till Rystad i samma kontrakt. Östra Herrestad, socken i Kristianstads län, Ingelstads härad. 1,358 har. 553 inv. (1921). Ö. bildar med Östra Ingelstad ett pastorat i Lunds stift, Ingelstads kontrakt. Östra Hisings härad, i Göteborgs och Bohus län, ingår i Askims, Hisings och Säfvedals domsagas tingslag samt i Inlands fögderi och omfattar, sedan Lundby socken 1906 inkorporerats i Göteborg, endast Tufve socken. 1,748 har. 684 inv. (1921). Östra Hoby, socken i Kristianstads län, Ingelstads härad. 1,638 har. 1,957 inv. (1921). Häraf komma 8 har, 460 inv. på det inom socknen belägna Skillinge municipalsamhälle. Ö. utgör ett pastorat i Lunds stift, Ingelstads kontrakt. Östra Husby, socken i Östergötlands län, Östkinds härad. 7,075 har. 1,683 inv. (1921). Ö. utgör ett pastorat i Linköpings stift, Vikbolands kontrakt. Kyrkans altartafla finns å pl. till art. Hörberg, P. Östra härad. 1. Härad i Blekinge län, utgör Östra härads domsaga och ingår i Karlskrona fögderi samt omfattar socknarna Kristianopel, Torhamn, Sturkö, Tjurkö, Ramdala, Jämjö, Lösen, Augerum, Rödeby. 63,402 har. 25,052 inv. (1921). Se pl. I till art. Folkdräkt. -- 2. Härad i Jönköpings län, omfattar socknarna Hvetlanda landskommun, Björkö, Näfvelsjö, Karlstorp, Kråkshult, Alseda, Skede, Ökna, Skirö, Nye, Näshult, Stenberga, Korsberga, Lemnhult, Bäckseda, Näsby, Myresjö, Lannaskede. 1,397 kvkm. 20,509 inv. (1921). Östra härads domsaga och tingslag, som ingår i Njudungs fögderi, omfattar äfven Hvetlanda stad. 1,400 kvkm. 23,658 inv. (1921). Östra härads domsaga. Se Östra härad 1. Östra härads kontrakt. 1. Kontrakt i Lunds stift, omfattar de 6 pastoraten Karlskrona amiralitetsförsamling; Karlskrona: stadsförsamling; Ramdala och Jämjö; Lösen, Augerum och Flymens kapell; Kristianopel; Torhamn, Sturkö och Tjurkö. 51,111 har. 49,160 inv. (1921). -- 2. Kontrakt i Växjö stift, omfattar de 9 pastoraten Alseda, Skede och Ökna; Korsberga, Lemnhult och Södra Solberga; Hvetlanda; Skirö och Nye; Näshult och Stenberga; Karlstorp och Kråkshult; Björkö och Näfvelsjö; Bäckseda och Näsby; Myresjö och Lannaskede. 145,076 har. 24,290 inv. (1921). Östra indiska halfön (Bortre Indien), den östligaste af de tre sydasiatiska halföarna, nu vanligen kallad Indokinesiska halfön l. Indo-Kina, ett namn, som först föreslogs af Malte-Brun. Omgifven på ena sidan af Indiska hafvet, som där bildar Pegu- l. Martabanviken, och på den andra af Kinesiska hafvet, som bildar Siarn- och Tonkinvikarna, berör halfön Indien i n. v. och Kina i n., utan att dock någondera gränsen är tydligt markerad. Hufvudmassan af halfön är belägen mellan 92° och 109° ö. Igd samt mellan 28° och 9° n. br. Dessutom utsänder Indo-Kina mot s. den smala halfön Malakka, som når ned till 1° n. br. Arealen beräknas till 2,127,000 kvkm. Se kartorna till art. Asien. Ytförhållanden. Indo-Kina genomlöpes i meridianens riktning af bergskedjor, som vid halföns norra gräns sammansnöras, men sedan solfjäderformigt breda ut sig, så att de olika systemen komma att åtskiljas af längddalar, som vattnas af betydande floder: Iravadi, Salween (båda till Peguviken), Menam (till Siamviken), Mekong och Songkoi. Indo-Kinas västligaste bergskedja bildar vattendelaren mellan Brahmaputra och Iravadi; den aftar i höjd från n. till s. I Namkiubergen når den ännu 5,700 m. ö. h., Patkoibergen längre i s. kulminera med 3,830 m., medan de sydligare Arakanbergen, som sluta med Kap Negrais, ej når högre än 3,300 m. På andra sidan Iravadi vidtar halföns centrala kedjesystem, som löper i nord--sydlig riktning ända ned till Malakkas sydspets. Där har Salween skurit ned en djup och trång dal, som icke är att jämställa med de öfriga indokinesiska floddalarna. Först Menams breda bäcken är jämbördigt med Iravadis. Närmast bortom Menam mot ö. finner man en kalkplatå, 1,000--2,000 m. hög i n., men endast 200--400 m. i s. Denna genomskäres i sicksackformigt lopp af öfre Mekong, ö. om hvilken flod sedan den annamitiska kustkedjan tar vid (2,760 m.). Den i Tonkinviken infallande Songkoi flyter i en endast 150--200 m. bred dal mellan 1,000--1,800 m. höga klippväggar och har blott i sitt nedersta lopp öppnare slättområden. -- Klimatet är tropiskt, men skarp skillnad råder mellan en östlig och en västlig del; gränslinjen är det centrala, nord-sydliga bergskedjesystemet. Väster därom är landet utsatt för den indiska sydvästmonsunen och blir därför rikt bevattnadt samt erhåller en jämn temperaturfördelning. Öster om bergskedjan är klimatet däremot torrare och har större temperaturmotsatser. De meteorologiska stationerna på västkusten ha en genomsnittlig årstemperatur af 26°. Den varmaste månaden är i Mergui april med 27,6°, den kallaste jan. med 24,5°. Huë på östkusten har en årstemperatur af 24,5°, medan den varmaste månaden uppvisar 29° och den kallaste 19,3°. Beträffande nederbördsmängden framträder skillnaden mellan v. och ö. ännu tydligare. Akjab i v. har en årlig nederbördsmängd af 4,971 mm., medan Saigon i Mekongdeltat har 1,873 mm. och Bangkok endast 1,487 mm. Regntiderna äro också motsatta i v. och i ö. I v. faller nederbörden under sommarmånaderna: sålunda har Akjab mer än hälften af sin nederbörd samlad under juni och juli, under det att jan. och febr. äro nästan regnlösa. I ö. faller däremot i det stora hela den mesta nederbörden under vinterns nordöstmonsun. -- Äfven växtvärlden har att uppvisa en motsats mellan v. och ö. Regnskogen har betydande utbredning i v. Mangrovevegetationen trifves i själfva kustbrämet; längre inåt utgöras karaktärsväxterna af palmer. I ö. är den tropiska prägeln redan betydligt dämpad, och grässlätter utbreda sig i det högländta inre. Skogarna lämna i tekträdet ett för skeppsbygge oumbärligt virke. Kautschuk hämtas från flera trädarter; på senare åren ha stora kautschukplantager anlagts på Malakka. I flodernas deltaområden samt utmed hela västkusten odlas ris i så stor utsträckning, att halfön kommer i främsta rummet, då det gäller exporten af denna vara. -- Indiens flesta djurarter anträffas också i Indo-Kina, dock visar sig med aftagande fuktighet åt ö. till