Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 34. Ö - Öyslebö; supplement: Aa - Cambon / 313-314 (1922) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öttingen, 1. Arthur Joachim von - Öttingen, 2. Wolfgang von - Öttinger - Öttum - Ötzthal - Öved - Övedskloster - Övedssandsten - Överland, Ole Andreas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

in dualer entwickelung (1866; ny uppl. 1913),
hvari han ofta lyckligt sökte försona Hauptmanns
spekulativa och Helmholtz’ naturvetenskapliga
riktning, men tillika uppställde teorien om en dualism
i den harmoniska uppfattningen af dur och moll
som polariska motsatser (jfr Moll), en åsikt, som
vunnit anmärkningsvärda både anhängare (Riemann)
och motståndare (Hostinsky) utan att ännu
kunna sägas ha erhållit fullt vetenskapligt och
ännu mindre praktiskt afgörande.

2. Wolfgang von Ö., den föregåendes
brorson, tysk kulturhistoriker, f. 25 mars 1859 i
Dorpat, vardt 1888 docent i nyare konsthistoria
vid universitetet i Marburg, var 1892–97 professor
i konst- och litteraturhistoria vid konstakademien
i Düsseldorf, 1897–1905 förste sekreterare vid k.
konstakademien i Berlin, 1911–20 direktor för
Goethe-und-Schiller-arkiv i Weimar och för Goethe-
Nationalmuseum, har skrifvit ett antal konsthistoriska
arbeten (om Filarete 1888 och 1890, Chodowiecki
1895 och 1897 m. m.), Das gesetz in der
kunst (1903), Die bunte menge (1906), Aus stiller
werkstatt (1908), Goethe und Tischbein (1910) och
Erlebtes und erdachtes (1911).
1. E. F–t. 2. R–n B.

Öttinger. Se Oettinger.

Öttum, socken i Skaraborgs län, Skånings härad.
2,105 har. 632 inv. (1921). Annex till Jung,
Skara stift, Barne kontrakt.

Ötzthal. Se Oetzthal.

Öved (fsv. Övith), socken i Malmöhus län, Färs
härad. 4,081 har. 1,062 inv. (1921). Ö. utgör
ett (t. o. m. 1921 till innehafvaren af Övedskloster
patronellt) pastorat i Lunds stift, Färs kontrakt.
I äldre tider bildade en del af Ö., nämligen
Skartofta, egen socken.

Övedskloster, fideikommissegendom i Malmöhus
län, omfattar 38,6149 mtl i Öveds, Södra Åsums,
Björka, Våmbs (3,415 har, 1,073 mill. kr. tax.-v.),
Brandstads och Harlösa socknar med en areal af
8,737 har, hvaraf 3,435 har åkerjord och 2,946
har skogsmark och ett tax.-v. af 4,633,400 kr.
(1922). Hufvudgård är säteriet Övedskloster, i
Öveds socken, 4 mtl, som jämte Tullesbo säteri
(1 ³/₄ mtl) och Svansjö säteri (1 ⁵/₈ mtl) samt
hemman (18 ⁹⁴/₉₆ mtl) i samma socken omfattar 4,010
har, hvaraf 1,919 har åkerjord och 1,109 har
skogsmark, med ett tax.-v. af 2,8 mill. kr. (1922)
för jordbruksfastigheter och 76,000 kr. för annan
fastighet. Hufvudgården är bebyggd med ett
ståtligt tre våningar högt slott (fig. 1 o. 2) i
fransk rokokostil af röd sandsten, uppfördt 1765–76
af öfverste Hans Ramel (se d. o. 2) efter
ritningar af Hårleman.

Fig. 1. Öfvedsklosters slott, borggårdssidan.

Fig. 2. Slottet från parksidan.

Det ligger omkr. 6 km. från
Bjärsjölagårds station på Ystad–Eslöfs järnväg, ö.
om Våmbsjön. Det består af en frontonförsedd
hufvudbyggnad med 2 korta flyglar samt två 2-våningars
paviljonger på hvardera sidan (se fig. 1).
Murar
förbinda hufvudbyggnaden, flyglarna och de två
närmaste paviljongerna, hvilka sinsemellan förenas
genom envåningshus, med altaner på taken, medan
de yttre paviljongerna äro förbundna genom en
med rum inredd och inkörsport försedd tvärmur,
åt utsidan rätvinklig och åt insidan halfcirkel-
formig. Stor park, Amalienlund, och en af kanaler
genomskuren trädgård i fransk stil. – Ö. (Övith)
var under medeltiden ett åt den hel. trefaldigheten
helgadt premonstratenskloster (lat. Insula sanctæ
trinitatis, ”heliga trefaldighetsön”), som under
reformationen sekulariserades af danska kronan och
af denna flera gånger bortpantades eller bortförlänades.
1614 kom Ö., som i början af 1600-talet
härjats af eld, gemom byte mot Hammar, nära
Kristianstad, till Otto Lindenow, hvilkens son
Henrik 1666 sålde Ö. till svenska riksrådet K. M.
Lewenhaupt. Hans ätt egde Ö. till 1753 – det
innehades af bl. a. generalen Ch. E. Lewenhaupt
och hans sonson Adam –, då det köptes af den
sistnämndes svåger, den ofvannämnde Ramel, på
sin tid Skånes störste jorddrott, som i högsta grad
bidrog till Ö:s utveckling medelst planteringar,
väganläggningar och byggnader samt 1766 gjorde
Ö. med Svansjö och Åsum samt underlydande till
fideikommiss i sin släkt, hvilken det därefter
alltjämt tillhört. Nuv. innehafvare är förste
hofjägmästaren frih. Hans Ramel.
E. A–t.

Övedssandsten, geol., en i Skåne förekommande
sandsten, tillhörande den allra yngsta delen
af Skånes kambrosilur. Denna bergart går i dagen
vid Övedskloster, Klinta och Ramsåsa (se
Silursystemet, sp. 550). På förstnämnda ställe
bröts sandsten redan på 1750-talet till byggnadssten,
men omkr. 1900 utvidgades verksamheten, och
A.-b. Öwedsklosters sandstensbrott bildades; men
på grund af de dåliga konjunkturerna har
sandstensbrytningen legat nere några år. Stenbrotten äro
belägna under jordytan, och stenen vanns och
uppfordrades medelst regelrätt grufdrift. Bergarten är
ljusröd med varm och vacker färgton samt låter
sig lätt bearbeta för alla slags prydnader och orna-
ment ; den har också vunnit ganska stor spridning
som klädnadssten, såväl i Skåne som i Stockholm,
t. ex. i Skånes enskilda banks f. d. hus vid
Fredsgatan och i Centralposthuset.
K. A. G.

Överland, Ole Andreas, norsk historiker, f.
17 mars 1855 i Trondhjem, d. 20 juni 1911, var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>