in dualer entwickelung (1866; ny uppl. 1913), hvari han ofta lyckligt sökte försona Hauptmanns spekulativa och Helmholtz’ naturvetenskapliga riktning, men tillika uppställde teorien om en dualism i den harmoniska uppfattningen af dur och moll som polariska motsatser (jfr Moll), en åsikt, som vunnit anmärkningsvärda både anhängare (Riemann) och motståndare (Hostinsky) utan att ännu kunna sägas ha erhållit fullt vetenskapligt och ännu mindre praktiskt afgörande. 2. Wolfgang von Ö., den föregåendes brorson, tysk kulturhistoriker, f. 25 mars 1859 i Dorpat, vardt 1888 docent i nyare konsthistoria vid universitetet i Marburg, var 1892--97 professor i konst- och litteraturhistoria vid konstakademien i Düsseldorf, 1897--1905 förste sekreterare vid k. konstakademien i Berlin, 1911--20 direktor för Goethe-und-Schiller-arkiv i Weimar och för Goethe- Nationalmuseum, har skrifvit ett antal konsthistoriska arbeten (om Filarete 1888 och 1890, Chodowiecki 1895 och 1897 m. m.), Das gesetz in der kunst (1903), Die bunte menge (1906), Aus stiller werkstatt (1908), Goethe und Tischbein (1910) och Erlebtes und erdachtes (1911). 1. E. F--t. 2. R--n B. Öttinger. Se Oettinger. Öttum, socken i Skaraborgs län, Skånings härad. 2,105 har. 632 inv. (1921). Annex till Jung, Skara stift, Barne kontrakt. Ötzthal. Se Oetzthal. Öved (fsv. Övith), socken i Malmöhus län, Färs härad. 4,081 har. 1,062 inv. (1921). Ö. utgör ett (t. o. m. 1921 till innehafvaren af Övedskloster patronellt) pastorat i Lunds stift, Färs kontrakt. I äldre tider bildade en del af Ö., nämligen Skartofta, egen socken. Övedskloster, fideikommissegendom i Malmöhus län, omfattar 38,6149 mtl i Öveds, Södra Åsums, Björka, Våmbs (3,415 har, 1,073 mill. kr. tax.-v.), Brandstads och Harlösa socknar med en areal af 8,737 har, hvaraf 3,435 har åkerjord och 2,946 har skogsmark och ett tax.-v. af 4,633,400 kr. (1922). Hufvudgård är säteriet Övedskloster, i Öveds socken, 4 mtl, som jämte Tullesbo säteri (1 ³/₄ mtl) och Svansjö säteri (1 ⁵/₈ mtl) samt hemman (18 ⁹⁴/₉₆ mtl) i samma socken omfattar 4,010 har, hvaraf 1,919 har åkerjord och 1,109 har skogsmark, med ett tax.-v. af 2,8 mill. kr. (1922) för jordbruksfastigheter och 76,000 kr. för annan fastighet. Hufvudgården är bebyggd med ett ståtligt tre våningar högt slott (fig. 1 o. 2) i fransk rokokostil af röd sandsten, uppfördt 1765--76 af öfverste Hans Ramel (se d. o. 2) efter ritningar af Hårleman.

Fig. 1. Öfvedsklosters slott, borggårdssidan.

Fig. 2. Slottet från parksidan.

Det ligger omkr. 6 km. från Bjärsjölagårds station på Ystad--Eslöfs järnväg, ö. om Våmbsjön. Det består af en frontonförsedd hufvudbyggnad med 2 korta flyglar samt två 2-våningars paviljonger på hvardera sidan (se fig. 1). Murar förbinda hufvudbyggnaden, flyglarna och de två närmaste paviljongerna, hvilka sinsemellan förenas genom envåningshus, med altaner på taken, medan de yttre paviljongerna äro förbundna genom en med rum inredd och inkörsport försedd tvärmur, åt utsidan rätvinklig och åt insidan halfcirkel- formig. Stor park, Amalienlund, och en af kanaler genomskuren trädgård i fransk stil. -- Ö. (Övith) var under medeltiden ett åt den hel. trefaldigheten helgadt premonstratenskloster (lat. Insula sanctæ trinitatis, ”heliga trefaldighetsön”), som under reformationen sekulariserades af danska kronan och af denna flera gånger bortpantades eller bortförlänades. 1614 kom Ö., som i början af 1600-talet härjats af eld, gemom byte mot Hammar, nära Kristianstad, till Otto Lindenow, hvilkens son Henrik 1666 sålde Ö. till svenska riksrådet K. M. Lewenhaupt. Hans ätt egde Ö. till 1753 -- det innehades af bl. a. generalen Ch. E. Lewenhaupt och hans sonson Adam --, då det köptes af den sistnämndes svåger, den ofvannämnde Ramel, på sin tid Skånes störste jorddrott, som i högsta grad bidrog till Ö:s utveckling medelst planteringar, väganläggningar och byggnader samt 1766 gjorde Ö. med Svansjö och Åsum samt underlydande till fideikommiss i sin släkt, hvilken det därefter alltjämt tillhört. Nuv. innehafvare är förste hofjägmästaren frih. Hans Ramel. E. A--t. Övedssandsten, geol., en i Skåne förekommande sandsten, tillhörande den allra yngsta delen af Skånes kambrosilur. Denna bergart går i dagen vid Övedskloster, Klinta och Ramsåsa (se Silursystemet, sp. 550). På förstnämnda ställe bröts sandsten redan på 1750-talet till byggnadssten, men omkr. 1900 utvidgades verksamheten, och A.-b. Öwedsklosters sandstensbrott bildades; men på grund af de dåliga konjunkturerna har sandstensbrytningen legat nere några år. Stenbrotten äro belägna under jordytan, och stenen vanns och uppfordrades medelst regelrätt grufdrift. Bergarten är ljusröd med varm och vacker färgton samt låter sig lätt bearbeta för alla slags prydnader och orna- ment ; den har också vunnit ganska stor spridning som klädnadssten, såväl i Skåne som i Stockholm, t. ex. i Skånes enskilda banks f. d. hus vid Fredsgatan och i Centralposthuset. K. A. G. Överland, Ole Andreas, norsk historiker, f. 17 mars 1855 i Trondhjem, d. 20 juni 1911, var