A-B-C-makterna, en på senare tider öflig, efter namnens begynnelsebokstäver bildad benämning på Syd-Amerikas tre största, stundom samverkande republiker Argentina, Brasilien och Chile. V. S-g. Abdallah, härskare 1555-97 i Buchara (se d. o.). Abdallah el-kaim-biamri-'llah. Se Kalifat. Abdallah el-mustákfi-billah. Se Kalifat, sp. 619. Abdallah el-mustasim billah. Se Kalifat, sp. 619. Abd-el-asis, Mulei, sultan af Marokko 1894-1908, f. 1880. Se Marokko, sp. 1034-36. Abd-el-hafid, Mulei, vanligen kallad Mulei Hafid, sultan af Marokko 1908-1912. Se Marokko, sp. 1036 ff. och i Suppl. Abd-el-málik. Se Kalifat, sp. 617. Abd el-wahhab. Se Islam. Abderhalden, Emil, schweizisk-tysk medicinsk kemist, f. 9 mars 1877 i Obernzwyl, S:t Gallen, blef student 1895 och med. doktor i Basel 1902 på afh. Einfluss des höhenklimas auf die zusammensetzung des blutes. Han förordnades till docent i Berlin 1904 samt kallades 1908 till professor i fysiologi vid veterinärhögskolan i Berlin och 1911 vid med. fakulteten i Halle. -- A:s tidigare vetenskapliga sträfvanden voro väsentligen egnade åt frågan om olika järnpreparats öfvergång från matsmältningsröret till blodet och om dessas betydelse för hemoglobinbildningen. Sedan han öfverflyttat till Berlin, riktade han sitt intresse förnämligast åt ägghvitans kemi och utförde dels som Emil Fischers lärjunge, dels själfständigt och under medverkan af ett stort antal lärjungar mycket omfattande undersökningar åt detta håll, hvilkas resultat han sammanfattade i Neue ergebnisse auf dem gebiete der physiologischen chemie (1911). I anslutning till dessa arbeten upptog han till närmare utredning det af Loewi och Henriques tidigare behandlade problemet om den betydelse ägghvitans spjälkningsprodukter ega vid uppsugningen af ägghvitan och öfver hufvud vid ägghvitans förhållande i kroppen. En sammanställning af de af honom och hans medarbetare därvid vunna resultaten föreligger i Synthese der zellbausteine in pflanze und tier (1912). Mycket stor uppmärksamhet ha A:s studier öfver kroppens skyddsferment (Abwehrfermente, 1912; 4:e uppl. 1914) tilldragit sig. Mot hans resultat ha emellertid viktiga invändningar blifvit riktade, och ett slutgiltigt omdöme om dem kan väl ännu icke fällas. -- Vid sidan af de många experimentella arbeten, som A. och hans medarbetare sålunda under loppet af omkr. ett kvartsekel utfört -- de uppgå till mera än ett hälft tusen --, har han därjämte med sin fenomenala arbetsförmåga varit i stånd att författa en utförlig Lehrbuch der physiologischen chemie (1908; 4:e uppl. i 2 bd, 1921) samt redigera flera omfattande sammelverk, såsom "Biochemisches handlexikon" (9 bd, 1910-15), "Handbuch der biochemischen arbeitsmethoden" (11 bd, 1909-19), hvaraf en ny upplaga med titeln "Handbuch der biologischen arbeitsmethoden" börjat utkomma, och "Fortschritte der naturwissenschaftlichen forschung" (10 bd, 1910-14). Stark nykterhetsvän, har A. också sammanställt en omfångsrik bibliografi öfver alkohol-litteraturen. Under och efter Världskriget har A. utöfvat en intensiv verksamhet för att bereda vård åt tyska barn i Schweiz. A. erhöll 1921 af Svenska läkaresällskapet Berzelius-medaljen. R. T-dt. Abd es Senga, stad. Se Keffi. Abdominalia, zool., en underordning inom kräftdjursordningen rankfotingar (se d. o.). Hithörande former äro mycket små kräftdjur med oregelbundet ledad, af en hinnartad mantel omgifven kropp, hvars abdomen är försedd med tre par extremiteter; i motsats till flertalet andra rankfotingar äro Abdominalia skildkönade. De lefva som parasiter innanför skalet af större rankfotingar och af blötdjur. L-e. Abdominalporer, zool., benämnas de oftast pariga öppningar i bakre delen af bukväggen, hvilka anträffas hos många lägre ryggradsdjur och ha till uppgift att förmedla en direkt förbindelse mellan bukhåligheten och den yttre världen. De så benämnda öppningarna kunna dock ej öfverallt anses som anatomiskt likvärdiga. Sålunda förekommer hos lansettfisken (se d. o.) en abdominalpor, genom hvilken respirationsvattnet föres ut ur den gältarmen omgifvande håligheten, medan hos rundmunnarna (se d. o.) ett par tjänstgör som utförsgångar för könsprodukterna och uppenbarligen ej äro homologa (jfr Homologi) med lansettfiskens abdominalpor. Hos broskfiskar och ganoider finnas abdominalporer rätt allmänt, men endast undantagsvis hos benfiskar. Hos fiskarna stå de i exkretionens tjänst (jfr Exkret). L-e. Abdominalsternum, Parasternum l. Bukrefben, zool. o. paleont., refbensliknande benstycken, som ligga i bukhålans undre vägg mellan bröstben och bäcken. Hos nu lefvande djur anträffas ett abdominalsternum blott hos krokodildjuren och hos Sphenodon (se d. o.), hvaremot desamma förekomma förutom hos flera utdöda kräldjursgrupper äfven hos de utdöda Stegocephali (se Amfibier, sp. 827) och hos urfågeln (se Archæopteryx); äfven en del af bukskölden hos sköldpaddorna uppfattas stundom som varande en med abdominalsternum likvärdig skelettdel. Se Hudskelett. Suppl. L-e. *Abd-ul-hamid. -- 2. A. afsattes 27 april 1909 i samband med ett undertryckt uppror i Konstantinopel mot ungturkiska kommittén (se Turkiet, sp. 422-424). Han hölls i förvar i Saloniki till hösten 1912, då han under Balkankriget på grund af grekiska arméns annalkande fördes till Konstantinopel. Sina sista år, efter 1915, tillbragte han i Magnesia i Mindre Asien; han afled i lunginflammation 10 febr. 1918. Jfr sir E. Pears, "Life of Abdul Hamid" (1917). V. S-g. Abdu-l-melik. Se Samaniderna. Abécher [-Je], stad. Se Abesje. *A'Beckett, A. W., dog 14 jan. 1909. Abegg, Richard, tysk kemist, universitetslärare, vetenskaplig författare, f. 1869 i Danzig d. (genom olyckshändelse vid en ballongfärd) 1910, promoverades 1891 till filos. doktor i Berlin