på grund af en hos A. W. von Hofmann utarbetad gradualafhandling. Därefter egnade sig A. speciellt åt den då starkt uppblomstrande fysikaliska kemien och arbetade hos Arrhenius i Stockholm och hos Nernst i Göttingen, där han 1894 blef assistent och docent. Sedan 1899 docent i Breslau, sökte han 1901 den efter Waage lediga kemiprofessuren vid Kristiania universitet, men antog s. å. en e. o. professur vid universitetet i Breslau, där han 1909 blef ord. professor vid tekniska högskolan. A. utarbetade 1900-05 dels med kemisten Bodländer, dels ensam en valensteori (se d. o.), i hvilken han i likhet med många andra kemister skiljer mellan hufvudvalenser och bivalenser och i hvilken han f. ö. i viss mån återupptar Berzelius' åsikter (Versuch einer theorie der valenz und der molekularverbindungen, Videnskabsselskapets i Kristiania skrifter, 1902). Mest bekant blef A. genom utgifningen af sin stora Handbuch der anorganischen chemie (fr. o. m. 1905, sedermera fortsatt af Auerbach), i hvilken målet var att ej endast registrera de kemiska fakta, utan äfven ange deras teoretiska samband. A. författade äfven en del mycket goda undervisningsböcker, bl. a. (tills, med O. Sackur) Physikalisch-chemische rechenaufgaben (i "Sammlung Göschen"). H. E. *Abekås har numera blott ett 30-tal fiskare, sedan hamnen igenslammats, mest genom novemberstormarna 1896. Invid A. ligger Måsöre, där fabrikör G. Bong för omkr. 5 år sedan anlagt en trädgårdsfarm om omkr. 25 har, hvaraf 15 har upptas af sparrisodlingar. F. ö. omfattar anläggningen omkr. 4,000 fruktträd, drif- och växthus, stora hönserier (produktion af 3,000 kycklingar pr år), ankgård m. m. Stor export, särskildt på Norge, af inlagda grönsaker, fisk- och köttkonserver. Arbetarnas antal är 30-50. O. Sjn. Abel (hebr., äng e. d.), förekommer i G. T. ofta som del af flera ortnamn: A.-Bet-Maaka i norra Palestina (2 Sam. 20: 14, 18 m. fl.); A.-Hassitim i Moab (4 Mos. 33: 49); A.-Keramim, en ort inom ammoniternas område (Dom. 11: 33); A.-Mehcla, en plats inom Isaskars stamland vid Jordan, bekant som Elisas hemort (Dom. 7: 22, 1 Kon. 19: 16); A.-Misraim, (1 Mos. 50: 11 förklaradt = egypternas sorgefest, ebel); där begrof Josef sin fader. Stället hette ock Goren-Haatad och låg ö. om Jordan. E. S-e. *Abel, N. H. 1908 restes i Kristiania ett minnesmärke öfver A., mod. af G. Vigeland (se denne, sp. 357). 1917 stiftade skeppsredarna Chr. Hannevig, fader och son, genom gåfvor på resp. 50,000 och 100,000 kr. en fond till A:s minne för att främja matematisk forskning i Norge. Abel, Othenio, tysk-österrikisk paleontolog, f. 25 juni 1875 i Wien, vann 1900 anställning vid geologiska riksanstalten där, blef docent 1902 samt professor 1912 i paleontologi och 1917 i paleobiologi vid Wiens universitet. A. har författat ett stort antal arbeten af företrädesvis paleontologiskt innehåll. Mest uppmärksammadt har blifvit Grundzüge der palæobiologie der wirbeltiere (1912), där han med stor skicklighet söker utstaka de vägar, på hvilka forskningen kan nå fram till att förstå de fossila ryggradsdjurens lefnadssätt (ställflyttning, näringssätt, uppehållsort o. s. v.). Äfven i A:s öfriga verk träda de fylogenetiska och ekologiska problemen (se Zoologi) i förgrunden. Genom sina paleontologiska undersökningar har han lämnat viktiga bidrag till flera däggdjurs -- särskildt hval- och sirendjurens -- fylogeni. 1909-18 utgaf han flera uppsatser och böcker med äfven allmänt paleontologiskt innehåll och delvis i populär form, såsom Die bedeutung der fossilen wirbeltiere für die abstammungslehre (1911), Paläontologie und paläozoologie (1914), Die tiere der vorwelt (s. å.) och Allgemeine paläontologie (1917). L-e. 'Abelln. -- 2. G. R. A. afled 19 sept. 1903 på Björnsnäs. -- 3. Rudolf A. anlade 1906 nära Båstad i Skåne en ny ekonomiträdgård, Norrviken (se d. o. i Suppl.) n:r 2, afsedd för odling af frukt och nötter. Bland hans senare arbeten märkas Trädgården inomhus (1904), Lekstugans trädgård (1906), Koloniträdgården (1907) och Herrgårdsträdgården (1915). Abels ö. Se Kung Karls land. Abelvattnet, en omkr. 20 kvkm. stor sjö, belägen 655 m. ö. h. i Tärna socken af Västerbottens lappmark, genomflytes af en biflod till Ume älf. Aberavon [äbaréVyn], stad i engelska grefsk. Glamorgan, Wales, vid Bristolkanalen. 15,370 inv. (1921). Stora tenn-, koppar- och järngrufvor. *Aberbrothock hade 21,384 inv. 1921. Abercarn [äböka'n], stad i engelska grefsk. Monmouth, 16 km. n. v. om Newport. 20,123 inv. (1921). Fabriker för järn-, bleck- och kemisk industri. Abercorn [ä'bokån], nybyggarsamhälle i norra Rhodesia, omkr. 15 km. s. ö. om Tanganjika. Här öfverlämnade sig på grund af vapenstilleståndet mellan Tyskland och ententemakterna den tyske generalmajoren von Lettow-Vorbeck, med 30 officerare och likställda, 125 europeiska soldater och omkr. 1,150 askari, 14 nov. 1918 till den brittiske generalen Edwards. Se Världskriget, sp. 253. H. J-dt. Abercrombie [äbokrå'mbi], Lascelles, engelsk författare, f. 9 juni 1881, lecturer i poesi vid Liverpools universitet, har utgett dikter (Interludes and poems, 1908, Mary and the bramble, 1910, The sale of St. Thomas och Emblems of love, 1911), skådespelet Deborah (1912), en kritisk studie öfver Thomas Hardy (s. å.), Speculative dialogues (1913) och The epic (1914). *Aberdare, stad i Wales. 55,010 inv. (1921). *Aberdeen, J. C. H. G., earl af A., var ånyo vicekonung på Irland under ministärerna Campbell-Bannerman och Asquith dec. 1905-jan. 1915. Vid sin afgång upphöjdes han till markis af A. Aberdeen line [äbedi'n lain], engelskt, 1824 grundadt rederibolag. Se Ångfartygslinjer. Abergele [äböge'li], badort i engelska grefsk. Denbigh i Wales, vid Irländska sjön. 2,632 inv. (1921). Aberkiosinskriften, funnen i Hierapolis i Frygien i nyare tider, är ett epitafion, som biskop Aberkios i Hierapolis (mot slutet af 100-talet e. Kr.) författat öfver sig själf. Viktigast är detta fynd därför, att det visar den förut omstridda ärligheten hos den mest bekante bysantinske hagiografen Symeon (se Hagiograf), som lefde på 900-talet. Hans uppgifter stämma i allo med den