betydelse aftog starkt under och närmast efter Världskriget, särskildt genom penningvärdets fall, emedan de utgå med fasta belopp per varuenhet, men har sedermera åter stigit, ehuru ej till samma relativa ställning som före kriget. Enligt 1920 års räkenskaper utgjorde de 142,6 mill. kr. och 14,7 proc. af statsinkomsterna (frånsedt lånemedel) i riksstat och tilläggsstat sammanlagdt, medan motsvarande tal enligt den antagna riksstaten för 1922 äro resp. 175,4 mill. kr. och 24,5 proc. -- Äfven till kommuner och andra offentliga hushållningar utgå acciser, t. ex. skogsaccis och skogsvårdsafgift (se dessa ord). E. Hkr. Accompli [akåpli], fr., fulländad, fullbordad. Jfr Fait accompli. Accra, stad. Se Akkra. Acebal Labiada, Francisco, spansk romanförfattare, f. 1866 i Gijon, har utgett en del psykologiska berättelser och noveller, hvari han skildrar folklif. Han drog sig emellertid snart tillbaka från litterär verksamhet och uppsatte 1901 den ansedda litteraturtidskriften "La lectura", som upphörde 1920. Ad. H-n. Acedia (mlat., af grek. akedia), tillstånd af djup leda, tanklig trötthet och likgiltighet, uppträdande särskildt hos intellektuella arbetare. Se R. Lagerborg, "Invita Minerva" (1918). R-n B. Acentropus, zool. Se Fjärilar, sp. 512. Acephalus. Se Missbildning, sp. 658. *Aceraceæ, bot. Familjen hör till underserien Sapindineæ af ser. Sapindales. Artantalet uppgår f. n. till öfver 120. G. L-m. Acer campestre, bot. Se Nafverlönn. Acerentulus, zool. Se Protura. Acerenza [atjere'ntsa], stad i italienska prov. Potenza, 23 km. n. ö. om Potenza, på en högslätt n. om Bradano. 4,757 inv. (1911). A. har en borg och vacker domkyrka. Ärkebiskopens säte är Matera. Acernus, pseudonym. Se Klonowicz. *Acerocare, paleont. Se ock Kambrium. Acervetis, stad. Se Mangalia. Acetatsilke, tekn. Se Konstsilke, sp. 876. Aceton, kem. Se Acetylen, sp. 93, och Krut, sp. 110. Acetonkloroform. Se Kloreton. Suppl. Acetopyrin, farm. med., förbindelse mellan antipyrin och ättiksyra, hvitt, i vatten svårlösligt pulver af syrlig smak, brukas som febermedel. C. G. S. Acetosol [-sål], tekn. Se Tetrakloretan. Acetum Sabadillæ, lusättika. Se Sabadilla. Acetylcellulosa, kem. o. tekn. Se Konstsilke, sp. 876. Acetylenlampor. Se Karbidlampor. Suppl. Acetylentetraklorid, kem., tekn. Se Tetrakloretan. Acetyl-paramidofenyl-salicylat, farm. Se Salofen. Acetylsalicylsyra, kem. farm. Se Aspirin. Ach., vid växtnamn förk. för E. Acharius. *Achaja bildar tills. med Elis en nomos i Grekland. 5,507 kvkm. 254,728 inv. (1907), 46 på 1 kvkm. *Achalzik tillhör nu republiken Georgien. *Achamot. Se vidare Gnosticism, sp. 1371. *Achen, G. N., dog 1912. *Achenbach. 1. A. A., sedan 1868 led. af svenska konstakad., dog 1 april 1910. -- 2. O. A. dog 1 febr. 1905.

Andreas Achenbach. Acheson [ä'tJisön], Edward Goodrich, amerikansk uppfinnare, f. 9 mars 1856 i Washington, 1880-81 assistent hos Edison, har uppfunnit bl. a. en bergborrmaskin, en dynamomaskin (liknande Siemens'), carborundum (se d. o.), siloxicon (1903; en blandning af kol, kisel och syre) och konstgjord grafit (se Acheson-grafit. Suppl.). Han blef 1909 hedersdoktor vid Pittsburgs universitet, är medlem af Svenska teknologföreningen och har erhållit en mängd pris och medaljer. Om de af Acheson uppfunna grafitsmörjmedlen se Smörjmedel, sp. 86.

E. G. Acheson. Acheson-grafit [ä'tJisön-], tekn., af amerikanen Acheson (se denne) uppfunnen massa för tillverkning af anodplattor (jfr Elektrod). Dessa formas af malen koks och brännas, inbäddade i kolpulver, i elektrisk ugn vid så hög temperatur, att kolet blir grafitartadt och koksens askbeståndsdelar förflyktigas. De ega stor ledningsförmåga och motstå väl inverkan af klor och syre vid elektrolytisk framställning af klor och alkali ur alkaliklorider. K. A. V-g. Acheuléen, Acheuléentiden [aJöleä'-], fr., paleont., arkeol., en epok inom den paleo1itiska perioden (se d. o., sp. 1282 o. 1285, och Saint-Acheul) Achilleion, slott. Se Korfu 2. Achill island [ä'kil ei'lend] l. Eagle island, största ön på Irlands västkust, inom grefsk. Mayo, från hvars fastland det skiljes genom Achillsundet. *Achlya prolifera, bot. Se Kräftpest. Acholi (af grek. nekande a och chole, galla), med., betecknar eg. en minskad eller bristfällig gallbildning, som kan förefinnas vid svåra lefverlidanden. Mest använd är adjektivformen acholisk för betecknande af bristen på gallfärgämne i afföringen, "acholiska fæces". Så benämnas de lerfärgade afföringar, som ofta förekomma vid den gulsot, där gallafflödet till tarmen är förhindradt. I. H. Achorutes, zool. Se Hoppstjärtar och Maskregn, sp. 1169. Achorutidæ, zool. Se Hoppstjärtar. Achradina, del af det gamla Syrakusa (se d. o.).