ointroducerade ätter); dess titel har sedermera ändrats och lyder sedan 3:e årg. (1916) "Sveriges ointroducerade adels kalender" (5:e arg., för 1922, utkom 1921). -- O. Wasastjerna har fortsatt utgifningen af "Finlands adels-kalender", som från 1905 (årg. 1906) utkommit årligen. *Adelsnäs. Ny, slottslik manbyggnad efter ritningar af I. G. Clason fullbordades 1921 och är afbildad å pl. till art. Byggnadskonst. Suppl. Patronatsrätten är upphäfd fr. o. m. 1922. Se A. Rydström, "Det gamla A." (1913). *Adelsprivilegier. Ridderskapet och adeln afstod vid adelsmötet i dec. 1915 från forum privilegiatum och medgaf upphäfvande af § 29 i sina privilegier om villkoren för adelsmans son eller dotter att ingå giftermål. Riddarhusutskottets förslag, att de återstående privilegierna skulle upphöra, under förutsättning och villkor, att ett effektivt skydd genom allmän lag åstadkommes för adliga namn, förkastades vid adelsmöte 1916. Adelsmans rätt såsom patronus i viss församling blef 1921 med adelsmötets bifall upphäfd i samband med hela patronatsrättens afskaffande. Rld. Adelswärd, Axel Teodor, ättling i 5:e led af den i hufvudarbetet sp. 158 omnämnde Johan A., politiker, industriman, f. 13 okt. 1860 i Hyltinge, Östergötlands län, blef efter 1878 aflagd studentexamen elev vid Tekniska högskolan (1878-81) och 1883 disponent för baroniet Adelswärd, hvaraf han är innehafvare sedan 1901. Som sådan igångsatte han flera industriella företag (se Åtvidaberg), hvilka 1906 öfvertogos af a.-b. Åtvidabergs förenade industrier, och förblef bolagets ordf. till 1918. 1900 bildade han efter af K. M:t medgifven afsöndring af viss egendom från fideikommisset a.-b. Åtvidabergs kopparverk, som upphörde 1910, då Forsaströms kraftaktiebolag bildades, hvari baroniet Adelswärds fideikommisskapital är största aktieegare. På A:s initiativ byggdes 1904-06 den bredspåriga järnvägen Åtvidaberg-Bjärka-Säby. Med biträde af R. Abelin anlade A. storartade trädgårdsanläggningar, som sedan 1901 äro förenade med en från 1903 statsunderstödd trädgårdsskola. Sedan 1902 är A. kammarherre. Af Andra kammaren har A. varit led. 1906-08 för Åkerbo, Bankekinds och Hanekinds domsaga och 1912-19 för södra valkretsen af Östergötlands län samt är sedan 1920 led. af Första kammaren för Östergötlands län. Han har varit vice ordf. i banko- (1915-17) och i krigstidstilläggsutskotten (1917), led. i talmanskonferensen (1918-19), i vattenlags- (1918) och konstitutionsutskotten (1920-21) och i särskilda utskottet ang. Sveriges anslutning till Nationernas förbund 1920. Som motionär och debattör har A. vid skilda tillfällen spelat en ganska framträdande roll. Motståndare 1906 till Staaffska regeringsförslaget i rösträttsfrågan, motionerade han om proportionella valmetodens tillämpning vid val till båda kamrarna och en reform af båda kamrarna samt röstade slutligen för det s. k. Påbodaförslaget. Han motsatte sig 1907 mycket energiskt Lindmanska regeringsförslaget och "Tällbergslinjen" samt framlade ett eget motförslag till en rösträtts- eller representationsreform, på grundval af konsekvent genomförda proportionella val samt med utsträckning af den politiska rösträtten äfven till kvinnor. Urspr. vald på ett moderat program, motionerade han under sin första riksdagsperiod bl. a. om grufgeologiska undersökningar, ett särskildt departement för kommunikationer och allmänna arbeten samt om folkskolans reformerande i praktisk riktning och förvandling till bottenskola samt röstade för regeringsförslaget 1906 ang. medling i arbetstvister och 1908 för utredning ang. maximalarbetsdag för arbetarna inom industrien, men bekämpade den s. k. lex Hildebrand (se Lex, sp. 325). Till andra riksdagsperioden invaldes A. på Liberala landsföreningens program och ingick som finansminister 7 okt. 1911 i Staaffs 2:a ministär och kvarstod som sådan till ministärens afgång 17 febr. 1914. Bland de af A. kontrasignerade k. propositionerna märkas de om frälseräntornas aflösning, skogsvårdsafgift, skogsaccis och virkestaxering, statsanslag åt transatlantiska ångbåtslinjen, ny lag ang. arbetarskydd (samtliga dessa 1912), brännvinsförsäljningsmedlens indragning till statsverket (1913), om aftal om ökad malmexport från de norrländska malmfälten (s. å.) m. m. Som märkligast torde vara att anse den på trustkommitténs förslag baserade propositionen om sänkning af sockertullen och höjning af sockerbeskattningen, hvilken proposition vållade ganska märkliga konflikter och debatter och resulterade i en utskottskompromiss, för hvars genomförande regeringschefen Staaff måste göra en allvarlig insats med sin personliga auktoritet (1913). Från A:s senare politiska verksamhet torde vara förnämligast att lägga märke till hans både i offentliga föredrag och riksdagsanföranden framställda skarpa angrepp mot statsminister Hammarskjöld och hans regerings initiativkraft och allmänna politiska tendenser. Ordf. i riksdagens interparlamentariska grupp 1914 och svensk led. i Interparlamentariska unionens råd sedan 1917 och i dess exekutivkommitté sedan 1919, har A. på senare år egnat mycket stort intresse och arbete åt internationella frågor och uppehållandet af unionen och dess verksamhet. Han har ock varit president vid dess konferens i Stockholm 1921 och är medlem af europeiska rådet för Carnegie endowment sedan 1920. Såväl officiellt som enskildt har han äfven lifligt deltagit i det internationella arbetet för åstadkommande af varaktig fred och för bättre ordnande af framtidens internationella rättsförhållanden. Bl. a. som medlem af Nordiska interparlamentariska förbundets råd och som president vid dess delegerademöten i Stockholm 1916 och 1919 samt som medlem af svenska kommittén 1918 för förberedande af en internationell rättsordning efter kriget (kommittén nu uppgången i kommittén för Nationernas förbund). Han har dessutom varit delegerad vid sammanträdena med representanter från de neutrala staterna vid fredskongressen i Paris (1919) och delegerad vid det af holländska regeringen i