De franska besittningarna äro: <table> <td> <td c>Kvkm. <td c>Inv. <td>Nord-Afrika: <td> Algeriet <td r> 575,289 <td r>5,564,000 <td> Tunisien <td r> 125,130 <td r>1,953,000 <td> Marokko <td r> 572,000 <td r>5,400,000 <td>Franska Sahara <td r>2,394,200 <td r> 450,000 <td>Franska Väst-Afrika: <td> Senegal <td r> 191,600 <td r>1,251,000 <td> Öfre Senegal och Niger <td r> 782,700 <td v3 r>5,599,000 <td> Nigers militärterritorium <td v2 r>1,333,700 <td> Öfre Volta <td> Mauretanien <td r> 893,700 <td r> 603,000 <td> Franska Guinea <td r> 239,000 <td r>1,850,000 <td> Elfenbenskusten <td r> 325,200 <td r>1,417,000 <td> Dahomey <td r> 97,200 <td r> 911,000 <td> Togo <td r> 45,000 <td r> 540,000 <td>Franska Ekvatorial-Afrika: <td> Gabon <td r> 259,600 <td r> 259,100 <td> Mellersta Kongo <td r> 310,900 <td r> 901,100 <td> Oubangui-Chari-Tsad <td r> 350,500 <td r> 311,000 <td> Tsad <td r>1,600,000 <td r>2,634,400 <td> Madagaskar <td r> 585,530 <td r>3,545,575 <td>Mayotte och Comoroöarna <td r> 2,169 <td r> 97,600 <td>Réunion med underlydande <td r> 5,914 <td r> 178,000 <td>Somalikusten <td r> 120,000 <td r> 273,000 <td>Franska besittn. omkr. <td r>11,232,000 <td r>39,648,000 </table> De spanska besittningarna, 560,000 kvkm., med 589,000 inv., utgöras, frånräknadt de såsom spansk provins klassificerade Kanarieöarna, af spanska Marokko, som omfattar dels de gamla besittningarna ("presidios"), dels en inflytelsesfär, omkr. 29,000 kvkm., med 400,000 inv., grundad på fördrag mellan Frankrike och Tyskland 4 okt. 1911, Frankrike och Marokko 20 mars 1912 samt Frankrike och Spanien 27 nov. s. å.; Rio de Oro; besittningarna i Guineaviken (Annobon-, Corisco-, Elobey-öarna och Fernando Póo) samt västra Guinea (distrikten Bata och Elobey). -- Efter ihärdig kamp för sina kolonier förlorade Tyskland genom Versaillesfreden sin ställning som kolonialmakt, och dess forna kolonier i A., sammanlagdt 2,662,300 kvkm., med 11,3 mill. inv. (1913), uppdelades så, att af Togo omkr. 1/3 tillföll England och 2/3 Frankrike, af Kamerun största delen tillföll Frankrike och en mindre del England, Tyska Sydväst-Afrika som mandatområde under Nationernas förbund tilldelades Sydafrikanska unionen, Tyska Öst-Afrika som mandatområde tilldelades till större delen England (Tanganjika-territoriet) och till en mindre del (distrikten Ruanda och Urundi) Belgien. E. A-t. Järnvägsnätet har först på de senaste årtiondena blifvit utbyggdt i större skala. De första järnvägarna anlades i Egypten 1856, Algeriet 1857 och Kapkolonien 1859, där också tidigast ett järnvägsnät började utbildas, men först efter 1880 kom en kraftigare utveckling till stånd. Omslaget betecknas af påbörjandet af den franska Senegal--Nigerbanan 1881 och Nedre Kongojärnvägen 1890--98. Efter 1900, då A:s järnvägar hade en längd af något mer än 19,000 km., har utvecklingen gått snabbare. Vid slutet af 1920 trafikerades omkr. 51,000 km., och vid pass 1,000 km. voro under byggnad. Häraf komma på det brittiska väldet mer än 35,000 km. (Syd-Afrika omkr. 22,500 km., Egypten--Sudan 7,100 km.), på Frankrikes kolonier och protektorat mer än 10,000 km., på belgiska Kongo omkr. 2,000 km. och på Portugals kolonier likaledes omkr. 2,000 km. Järnvägslinjerna utgå i allmänhet från kusten och förbinda denna med segedbara floder eller handelsområden i det inre. Så står i Väst-Afrika Nigerområdet i förbindelse med Senegal och kusten genom järnvägslinjen Kulikoro--Kayes--Dakar (1,305 km., ännu ej fullt färdig), med franska Guineakusten genom linjen Konakry--Kankan (661 km.), och med Slafkusten genom en linje till Lagos, som fortsätter inåt land till Kano i Nord-Nigeria (1,133 km.). Kongos öfre lopp är förbundet med mynningen genom banor förbi de fall- och forsrika delarna af flodloppet mellan Kongolo--Kindu (571 km.), Ponthierville--Stanleyville (201 km.) och Leopoldville--Matadi (386 km.), under det att järnvägen Kabalo--Albertville (434 km.) åstadkommer förbindelse med Tanganjika, och Katangabanan från Bukarna förenar Kongobäckenet med det sydafrikanska järnvägsnätet. -- I Öst-Afrika nå järnvägar från kusten fram till de stora sjöarna: från Sambesimynningen till Brittiska Nyassaland, från Dar-es-salām till Tanganjika (1,255 km.), från Mombasa till Viktoriasjön (941 km.) och Kiogasjön. Nilens öfre lopp, som trafikeras från Rejaf nära Lado, förenas med Medelhafvet af järnvägen Wadi Halfa--Kartum--El Obeid (2,603 km.) samt Shellal (vid Assuan)--Alexandria (893 km.), äfvensom med Röda hafvet genom den viktiga banan Atbara junction Port Sudan (481 km.). -- Det abessinska handelsområdet öppnas för europeiska varor af en 789 km. lång linje Djibouti--Addis Abeba, under det att andra kortare järnvägar gå in i landet från kusterna af Sierra Leone, Elfenbenskusten, Guldkusten, Togo, Dahomey, Nigeria, Kamerun, Angola, Portugisiska och f. d. Tyska Öst-Afrika, Eritrea och Tripolis. -- De största järnvägsnäten äro dock, förutom det egyptiska (omkr. 7,100 km.), det sydafrikanska (omkr. 23,000 km.) och det nordvästafrikanska (omkr. 7,000 km.). I Algeriet, Tunisien och Marokko har stommen bildats till ett väst--östligt järnvägsnät från Marokko till Tunis, hvilket får sin fortsättning öfver Tripolis och den till stor del redan färdiga kustbanan Egyptens västgräns--Alexandria--Palestina. Från Algerlinjen gå flera tvärbanor söderut till Sahara. Af dessa, hvilka äro viktiga som utgångslinjer för de transsaharaiska järnvägarna (se nedan), har linjen Oran--Colomb Bechar en längd af 748 km. samt Philippeville--Tuggurt af 542 km. -- Det sydafrikanska bannätet omfattar en hufvudlinje Kap--Kimberley--Buluwajo--Bukama vid Kongo (4,265 km.), från hvilken utgrena sig bl. a. följande mera betydande bilinjer: De Aar junction--Walfish bay i f. d. Tyska Sydväst-Afrika (Kap--Walfish bay 2,631 km.), Kimberley--Johannesburg--Lourenço Marquez (1,131 km.), samt Buluwajo--Salisbury--Beira (1,088 km.) äfvensom en del kortare banor inom Kapkolonien, Natal och Transvaal. Genom det senaste årtiondets stora järnvägsbyggnader har man hunnit långt på väg till förverkligandet af det af Cecil Rhodes framkastade projektet Kap--Kairo, hvarjämte en förbindelseled tvärs öfver Afrika från Kongomynningen till Sansibar redan