och astronomiska undersökningar i Central-Sahara 1908--09). Ett stort antal andra ortsbestämningar i det inre af Sahara ha vidare utförts af Niéger, Cortier, Chudeau, Dubuc, A. Cottes m. fl., delvis som förarbeten till den planerade Trans-Sahara-banan (1911--12). I östra Nord-Afrika har hufvudsakligen Egypten varit föremål för arkeologiska resor, bl. a. afseende utgräfningar i Abydos under engelsk ledning 1908--11, på ön File 1909--10 af Berlins vet. akademi under ledning af H. Schäfer och H. Junker; den engelske geologen Ch. W. Andrews (se d. o. Suppl.) har vid Fajum åren 1900--06 företagit högst betydelsefulla paleontologiska gräfningar. Till Tripolis och Cyrenaika ha bl. a. E. Banse och J. W. Gregory företagit botaniska och geologiska resor; arkeologiska undersökningar ha af Halbherr och de Sanctis m. fl. egt rum från 1910 i en rad ruinstäder och nekropoler, hvarjämte vid Mahedia i Tunisien genom utgräfningar på hafsbottnen afsevärda antika skatter bragts i dagen. Bland resor i det inre märkas Stromer von Reichenbachs resa 1910--11 i Libyska öknens randområden samt Gautiers 1917 äfvenledes i Libyska öknen. Till Abessinien och dess gränsland ha företagits många färder, såsom af Duchesne-Fournet (1901--03), G. K. Rein (1907--16), L. de Castro och C. Annaratone, och en rätt noggrann kunskap har vunnits om de förut föga kända trakterna n. ö. om Rudolfsjön; äfven i södra delen af Abessinien ha arkeologiska och geologiska undersökningar företagits af bl. a. Littman, von Mylius, A. Holtz, M. de Rotschild, Collat och Tancredi (1909) m. fl. Vidare må erinras om Mac Millans färd 1904 på Hvita Nilen och Sobat till Abessinien. I Eritrea ha bl. a. O. Marinelli, G. Dainelli, Mochi och Loria företagit geologiska studieresor; äfven svenske missionären G. R. Sundström (se denne; d. 1919) har inlagt betydande förtjänster om dessa trakters etnografiska, arkeologiska och framför allt lingvistiska utforskning. Danakil-landet har studerats af Bianco (1907), Collat och D. Odorizzi, under det att Italienska Somali-landet besökts af bl. a. kapten Ferrari (1909), Egyptiska Sudan af Ch. Alluaud (1906) och F. C. Selous, Bahr el-gasals lopp studerats af Percival och Comyn samt Dar-Fur och Kordofan af flera af Sudans regering utsända expeditioner. Centrala Sudan och Tsadområdet ha berörts af ett stort antal delvis ofvan omtalade expeditioner. Från Kamerun ha flera tyska resor utgått, från de franska och engelska kolonierna andra för att fastställa gränserna eller studera koloniernas resurser. I Tsadområdet, mötesplatsen för alla dessa sträfvanden, dit äfven Tsadsjöproblemet bidrar att sporra reseifvern, må särskildt uppmärksamheten fästas på expeditioner af Tilho (1904 och 1907--09 samt 1915--17 Tsad--Wadai--Dar-Fur--Nilen), Bauer och Waldow (1903), Audoin och Faure (vattenvägen från Binue till Tsad), den fransk-tysk-engelska gränskommissionens arbeten, hvari flera af de förut nämnde forskarna deltagit, lamt hertigens af Mecklenburg resor till Tsad, Schari och Bagirmi (1910--11). Västra Sudan och de västafrikanska koloniernas innanland ha äfven varit målet för många besök, äfven dessa ofta föranledda af önskan att fixera gränserna för områdena och lära känna koloniernas ekonomiska resurser. Bland dessa forskare märkas Frobenius (Väst-Sudan, Nigerkröken, Togo 1907 ff., Nord-Kamerun 1911), löjtnant Labonne (Mauretanien), Chautard (järnfynd i Franska Guinea), A. Chevalier (bl. a. Nigers källområde 1908--10 samt franska kolonierna på Guineakusten under flera resor 1898--1910), Gironcourt (1909--10 geologi och antropologi i Nigerområdet), löjtnant Desplagues (Guinea), Falconer, Trenchard m. fl. (Nord-Nigeria), F. Jentsch, M. Büsgen, Moisel (Togo och Kamerun), Ledermann och Riggenbach (1908--09 Kamerun), Boyd Alexander (1908--09 Kamerun), W. Volz (Sierra Leone och Liberia 1906), Chevalier och Hubert (Dahomey), H. Schomburg (Liberia 1911), F. Thorbecke (1911--12 Kamerun) och J. Elbert (1913--15 geologi i Kamerun). Central-Afrika. I västra Central-Afrika har Ogoves dalgång studerats af Cambier (1905), Kassaiområdets etnografi 1905 af Frobenius och 1907--09 af E. Torday, Franska Kongo af Lenfant (1906 ff.) och P. Prins (1901 ff.), C. van Overbergh m. fl. I Kongostaten ha dvärgfolken bl. a. studerats af J. Harrison vid Ituri, andra etnografiska expeditioner ledts af Fr. Starr m. fl. samt många smärre botaniska och zoologiska forskningsfärder företagits. Äfven hertigens af Mecklenburg expedition har inom Kongoområdet besökt dittills föga bekanta trakter. Bangveolosjön har utom af den förut omnämnda svenska Rhodesia--Kongoexpeditionen studerats af löjtnant Graetz samt Merusjön af Stäpper 1911. Till östra Central-Afrika, såväl det engelska som det förutvarande tyska området, har ett betydande antal färder, ofta af stort intresse, företagits, hvarvid flera bestigningar af de höga bergen egt rum. Så besöktes Kibo och Meru 1904 af Uhlig, Gungert och Jäger, Ruwenzoriområdet 1904 af David, 1906 bestegs Ruwenzori af hertigen af Abruzzerna, 1908 af Adolf Fredrik af Mecklenburg; Kilima-ndjaro, Kenia, Ruwenzori och Albertsjön besöktes 1908--09 af geologen Alluaud, Mawenziområdet af Klute och svensken Y. Sjöstedt (1905--06), Ruwenzori af en af British museum utsänd expedition, Kenia och Elgon m. fl. af A. Berger och de Bary, brittiska Uganda af H. Bell och H. B. Lewin, brittiska Njassa-land af F. H. Hardy m. fl. Tyska Öst-Afrika utforskades vidare etnografiskt af Weule (1906--07), Brittiska Öst-Afrika af svensken G. Lindblom (1910--12), den östafrikanska grafsänkans geologi af Fritz Jäger (1907). Under åren närmast före Världskriget bedrefs i Tyska Öst-Afrika ett intensivt studiearbete af bl. a. H. Meyer, P. Vageler, E. F. Kirchstein, äfvensom Tendaguruexpeditionen (utgräfning af en betydande fyndort för jättesaurier, under ledning af Janensch och Hennig); vidare af H. Reck, E. Obst (etnografi 1911--12), H. v. Staff m. fl., i Brittiska Öst-Afrika af F. Oswald (1911), R. Kmunke och R. Stigler (1911--12). Ett stort antal jaktfärder har företagits till Öst-Afrika, såsom af Roosevelt (1909--10); flera ha medfört insamlande af vetenskapligt intressant material; här må nämnas blott svenskarna E. Lönnbergs och Å. Sjögrens expedition 1910--11. 1920 besöktes Mount Elgon af en svensk zoologisk-etnografisk expedition under S. A. Lovén och G. Lindblom, hvarjämte