109 Albert målare-Albrekt 110 mot tidigare beslut, hvarigenom hans styrelse fick ett drag af godtycke, och hans uppträdande ledde till bl. a. en fullständig brytning med Sund- hetskollegiet 1906. Särskildt knöt han sitt namn till utvecklingen af Islands statsrättsliga ställning 1903, lagen om försummade och vanartiga barn (den s. k. prygellagen) 1905, afskaffandet af den offentliga prostitutionen 1906, hvarjämte han tog verksam del i arbetet på rättskipningens omdaning med offentlighet, muntlig process och jury, och när denna genomförts, tog han afsked 24 juli 1908, på sjuårsdagen af sin utnämning, med hederstiteln konferensråd. På sista tiden hade anklagelser höjts mot hans förvaltning, han beskyll- des för att missbruka sin ställning till personlig fördel, men försvarade sig klokt. 8 okt. s. å. angaf han sig själf hos polisen för bedrägeri. Undersökningen visade, att han från bondeståndets sparkassa förskingrat omkr. 18 mill. kr. på vilda börsspekulationer. Han dömdes 1910 till lagens strängaste straff, 8 års tukthus. E. Ebg. Albert målare. Se Albertus pictor. Suppl. Albertus Magnus. Se Albertus, grefve af Bollstädt. Albertus pictor (Albert målare), svensk konstnär, f. omkr. 1450, d. efter 1508, var pärlstickare och målare, hade en stor verkstad i Stockholm och intog på sin tid en dominerande plats bland kyrkdekoratörer i mellersta Sverige. Säkra arbeten af honom äro målningar i Kumla (Västmanland 1482), Härkeberga och Husby-Sjutolft (i Uppland). Ödelagda äro hans målningar i Kalmar (i Uppsala län 1485) och i Ed (äfvenledes i Uppland 1487). Målningar i flera andra kyrkor kunna tillskrifvas honom eller hans skola. Förutom ornamentmotiv i hvalfven utgöras de af sammanhängande serier af skildrande kompositioner, mestadels stödda på träsnitten i "Biblia pauperum" (se d. o.). Kompositionerna äro skickligt infogade i murytan och ha god dekorativ verkan, figurstilen -- mera modern än hos förebilderna -- låter ana påverkan från samtida italienskt måleri. Jfr O. Rydbeck i "Sv. konsthistoria" 1913, J. Roosval i "Sv. biografiskt handlexikon", I (1919) samt A. Lindblom i "Ord och bild" (s. å.). Se ock Kyrkmålningar, sp. 476 och fig. 3. G-g N. Albertville [albärvi'll], befäst stad i franska dep. Savoie, vid Arly, nära dess utlopp i Isère, och en gren af Mont Cenisjärnvägen. 6,276 inv. (1911). Krukmakeri och lädertillverkning äro hufvudnäringar. I närheten ligger ett skifferbrott. A. består af två delar, l'Hôpital och Conflans, hvilka af Karl Albert af Sardinien 1845 förenades till A. Det förra är modernt byggdt; det senare härstammar från romartiden och har lämningar af ringmurar och ett gammalt slott. E. A-t. Albion [ä'lbiən], namn på flera städer i Förenta staterna. 1. Stad i Michigan, vid Kalamazoofloden, 192 km. v. om Detroit. 5.833 inv. (1910). A. är medelpunkt i ett viktigt sädesdistrikt, har stor kvarnindustri samt tillverkning af landtbruksmaskiner. -- 2. Stad i New York, vid Lake Eriekanalen, 385 km. ö. om Albany. 5,016 inv. (1910). A. är en viktig fabriksstad med stor tillverkning af mjöl, gjutgods och kläde. 1--2. E. A-t. Albistan l. Elbistan, eg. "trädgård", stad i Turkiet, Mindre Asien, på norra sluttningen af Taurus, 60 km. n. n. ö. om Marasch, på en mycket bördig och vattenrik slätt vid floden Djihan. 1,100 m. ö. h. Omkr. 6,000 inv. 16 april 1277 besegrade egyptiske sultanen Bibars I turkarna och mongolerna vid A. E. A-t. Albrzzia Durazz., bot., ett släkte af träd och buskar i Gamla världens tropiska och subtropiska länder, hörande till fam. Leguminosæ, underfam. Mimosoideæ. Bladen äro dubbelt parbladiga, blom- morna vanligen hvita eller rosenröda, sittande i hufvud eller ax. Baljan är tunn och platt. Af A. Lebbek i tropiska Asien och Afrika erhållas gnmmi, garfvarbark och ett värdefullt träslag, i Bengalen kalladt sirsa. Af ven af flera andra arter fås gummi och gagnträ. Flera arter innehålla i barken eller roten saponin, som hos den sydväst- australiska A. lophanta (ofta under namn af Acacia lophanta odlad som fönsterväxt) uppgår till mer än 10 proc. och har industriell användning. Det hårda och varaktiga träslag, som kallas lignum murinum därför, att råttor lockas af dess lukt, erhålles af A. montana. G. L-m. Alblasserdam, stad i nederländska prov. Zuid-Holland, n. om Dordrecht, vid Alblas' utlopp i Noord. 6,023 inv. (1920). A. har stora skeppsvarf och repslagerier. E. A-t. *Albo härad ingår nu i Tollarps fögderi. Albona [-båna], kroat. Labin, stad i Istrien, 77 km. s. s. ö. om Trieste. 12,000 inv. (1910), hvilka tala dels italienska, dels kroatiska. A. har gamla stadsmurar och ett museum. Liflig handel med vin, oliver och kastanjer. E. A-t. *Albov, M. N. Se Aljbov, M. N. (äfven i Suppl.).

Albrekt af Mecklenburg. Efter skulptur i Doberans abbotsskyrka.

*Albrekt af Mecklenburg, sp. 494. Det där insatta porträttet är taget efter ett säkerligen hopfantiseradt tyskt original, träsnitt från 1500-talet. I stället meddelas här en mera autentisk bild, efter skulptur på A:s grafvård i Doberans abbotskyrka (se Doberan). *Albrekt, prinsar af Preussen. - 2. Prins A. afled 13 sept. 1906, hans gemål, prinsessan Maria, 8 okt. 1898, bägge på slottet Kamenz i Schlesien. Albrekt Maria Alexander Filip Jo- sef, hertig af Wilrttemberg, son till hertig Vil- helm af Wurttemberg, f. 23 dec. 1865 i Wien, blef officer vid 19:e ulanregementet 1883, 1896 öfverste och 1898 generalmajor och chef för 4:e preussiska gardeskavalleribrigaden. 1901 förflyt- tades A. som generallöjtnant till chefskapet för 26:e (wiirttembergska) divisionen, hvarefter han 1906 med generals grad fick öfvertaga befälet öfver 11 :e armékåren, hvilken han 1908 utbytte mot den 13 :e (wiirttembergska). 1913 blef han gene- ralinspektör öfver 6:e arméinspektionen. Yid krigs- utbrottet 1914 fick A. befälet öfver 4:e armén, med hvilken han genom Luxemburg inryckte i Frank- Albrekt af Mecklenburg. Efter Doberans abbots-