kungahallen. Strax i v. låg en större komplex, sannolikt den egentliga bostadslängan. I n. lågo ett eller ett par smärre hus, som väl utgjort ekonomibyggnader, och i s. en långsträckt byggnadsräcka, som tjänat till magasin och som troligen uppförts först under den ofvan omtalade förfallsperioden på 1300-talet. Rundt hufvudbyggnaden och äfven omfattande sistnämnda hus löpte en låg vall, krönt af en palissad. Denna försvarsanordning är dock af provisorisk karaktär och säkerligen tillkommen under en framskriden del af 1300-talet såsom skydd mot ett väntadt öfverfall, måhända just det, som medförde kungsgårdens intagande och förstöring. S. ö. om kungahallen påträffades slutligen lämningarna af ytterligare en byggnad, tydligen äldre än de öfriga. Den kan betraktas som föregångare till den under senare delen af 1200-talet uppförda hallen. Af vikingatidens bebyggelse har vid undersökningen inga rester framkommit; endast smärre kulturlager från denna tid visa, att platsen var bebodd. Trots de sparsamma rester af hallbyggnaden, som genom utgräfningen bragtes i dagen (jfr fig. 2), är

Fig. 2. Ruinen af Alsnö hus: porttornet och sydmurens västra del.

det dock möjligt att med en hög grad af sannolikhet rekonstruera densamma. Den var uppförd af tegel i minst, men troligen också högst två våningar; å hufvudiasaden sprang ett större porttorn fram.

Fig. 3. Fragment af täljstenskapitäl från Alsnö hus.

Bottenvåningen var -- frånsedt utrymmet i porttornet -- uppdelad i två rum, ett större och ett mindre; öfre våningen upptogs af en enda väldig sal, öfverhvälfd med tre ribbhvalf, under det större rummet i bottenvåningen en stor källare. Byggnaden var rikt smyckad med en förnämlig ornamentik i tegel och huggsten. De fragment af dessa ornamentsdetaljer, som anträffats vid utgräfningen (jfr fig. 3), möjliggöra en stilistisk jämförelse med den samtida uppsvenska kyrkoarkitekturen, hvarigenom byggnaden kan inplaceras i den tegelarkitekturgrupp, som omfattar Strängnäs domkyrka, Sigtuna Mariakyrka och Sko klosterkyrka. Härigenom framgår äfven den datering, som ofvan angetts. Palatset på A. har sin stora betydelse såsom den enda byggnad i sin art från Sveriges medeltid, som är närmare känd. Det har sina närmaste paralleller på kontinenten och har säkerligen med afseende på arkitektonisk hållning och smakfull detaljutformning kunnat tåla en jämförelse med dessa. Se B. T hordeman, "Alsnö hus; ett svenskt medeltidspalats i sitt konsthistoriska sammanhang" (1920), "Alsnö hus" (i "Fornvännen", 1917), och Hanna Rydh, "De arkeologiska undersökningarna på Adelsö sommaren 1916" (ibid.). B. Th. *Alsnö-stadgan härrör från maj 1279. Se S. Tunbergs uppsats i "Hist tidskr.", bd XXXI (1912). Alstahaug, härad och socken i Nordland fylke, s. om Sandnessjöen, Norge. 81,79 kvkm. 1,551 inv. (1920). Boskapsskötsel och fiske äro hufvudnäringar. Vid A. kyrka finns en bautasten öfver nordlandsprästen och skalden Peter Dass. K. G. G. Alsten, en 128 kvkm. stor långsträckt ö vid Vefsenfjordens mynning, i Nordland fylke, Norge. På norra kusten ligger fiskeläget Sandnessjöen, och i det inre ligger den vackra fjällkedjan "De syv söstre" (1,066 m.). K. G. G. Alstern. 1. Sjö i Brattfors socken, Värmland, belägen 157,5 m. ö. h., afrinner öfver sjön Lungen genom Lungsälfven och Timsälfven till Gullspångsälfven. Sjöns längd i n.--s. är mer än 12 km., med en största bredd af omkr. 1 km. samt en areal af omkr. 9 kvkm. Ehuru skild af en vattendelare från närmaste sjö i n., är sjön belägen i södra delen af den sjökedja, som anses utgöra fortsättningen af Klarälfvens lopp, sedan denna vid Edebäck spårat ur sin äldre fåra. Sjön är 64 m. djup. -- 2. Sjö i Alsters socken, Värmland, belägen 52 m. ö. h., afrinner genom Alsterån (se d. o.) till Vänern. Areal omkr. 6 kvkm. O. Sjn. Alsterån, vattendrag i Värmland, uppkommer genom föreningen af en del smärre vatten i Nyeds socken, bl. a. Acksjön och Mången, rinner genom Borsjön (70,5 m.) och Molkomsjön (65 m.), den stora sjön Gapern (60 m.) samt Alstern (52 m.) och flyter vid Alsters herrgård ut i Hammarösjön af Vänern omkr. 5 km. ö. om Karlstad. -- Frödings diktning har gjort "Alsterns dal" vidtbekant. O. Sjn. Alstrup, Karl Marius, dansk skådespelare, f. 11 april 1877 i Köpenhamn, debuterade 1896 i Kristiania, spelade sedan älskarroller i danska landsorten, var 1904-11 anställd vid Frederiks- berg teater, 1911-13 vid Centralteatret och från 1913 vid Scala i Köpenhamn, hvars främsta kraft han är genom sin köpenhamnska komiska begåf- ning. A. har uppträdt i Stockholm vid det danska gästbesöket 1916 och ensam gästspelat