153 Alpini-Alsnö 154 sentligen i ö. till v. gående, till det alpina syste- met hörande bergskedjor, hvilka uppbyggdes under tertiärperioden genom sammanskjutning, förorsakad af från s. kommande horisontalrörelser. Härtill räknas: Alperna (med undantag af Sydalperna), Karpaterna, Transsylvanska alperna, Balkanber- gens kedjor samt Pyrenéerna, Betiska kordilleran (de andalusiska gränsbergen) och Balearerna. Vid samma tid bildades genom jordskorperörelser, som voro riktade från n. mot s., ett sydligare system af berg, h vars delar kallas Dinarider (se d. o. SuppL), och hit höra Dinariska alperna, dessas fortsättning inom Grekland (Hellas) mot s. ö. "Hel- leniderna", den tyrrhenska bågen och Taurus samt Apenninerna och Atlas. K. A. G. Alpini, krigsv. Se A l p j ä g a r e. *Alpinia, bot. Galgoroten är ej längre officinell i Sverige. Alpkåren (ty. Alpenkorps) kallades en bajersk-preussisk fristående division, uppsatt ur bajerska lif regementet samt bajerska och preussiska jägarbataljoner, som, utrustad för tjänst i bergstrakter, tog verksam del i kriget 1914--18. Redan i sept. 1914 förekom kåren i Argonnerna. Under befäl af bajerske generallöjtnanten Krafft von Delmensingen (förut stabschef vid 6:e armén) var kåren verksam i Syd-Tyrolen vid det österrikiska anfallet i maj 1915, deltog sedan i fälttåget mot Serbien s. å., i striderna vid Verdun 1916 och i kriget mot Rumänien s. å., där den särskildt utmärkte sig genom den tre dagar kräfvande kringgångsrörelsen öfver bergen mot Rotenturmpasset, där den tog den i slaget vid Hermannstadt (27--30 sept.) illa åtgångna 1:a rumänska divisionen i ryggen och uppref densamma. Kåren deltog under befäl af generalmajor von Tuschek i krigets fortsättning på rumänsk-ryska gränsen, sedan i anfallet mot Italien i okt. 1917, i försvarsstriderna i mellersta Frankrike 1918 och slutligen i sept.--okt. s. å. i de sista striderna i Macedonien. C. O. N. *Alrutz. -- 1. A. Otto A. lämnade byggnadschefsbefattningen 1907. 2. Sydney G. L. R. A., f. i London (ej i Stockholm), utger sedan 1906 "Psyke, tidskrift för psykologiska forskningar". *Als, dansk ö, hörande till Sönderjylland, återlämnades 1920 till Danmark, sedan folkomröstningen utfallit till danskhetens förmån med öfverväldigande majoritet. Jämte en smal landremsa af Sundeved längs Als-sund bildar A. Sönderborg amt. E. Ebg. Alsen, sjö invid Askersund, utgör eg. en vik af Vättern, med hvilken den förbindes af långa och smala sund. Dess höjd ö. h. är 88 m. och dess areal omkr. 5,5 kvkm. O. Sjn. Alsensjön, belägen 295 m. ö. h., på gränsen mellan Alsen och Näskotts socknar i Jämtland, af rinner genom Ytterån till Storsjön. Dess längd är 17 km., största bredd 2 km. Areal omkr. 21 kvkm. O. Sjn. Alsine Wahlenb., bot., växtsläkte af fam. Ca- ryophyllaceæ, underfam. Alsinoideæ med omkr. 60 arter i norra halfklotets kallare trakter. I Sve- rige finnas 4 arter, af hvilka l växer på sandfält i östra Skåne, de öfriga äro fjällväxter. De äro alla små örter med nästan trådsmala eller syllika blad och små hvita eller skära blommor. G. L-m. *Alsiska, zool. Se ock Sisksläktet. *Alskog, socken, är nu annex till Garde. Alsleben, stad i preussiska reg.-omr. Merseburg, 4 km. från gränsen till Anhalt, på vänstra stranden af Saale. 3,973 inv. (1905). A. har sockerfabriker och skeppsbyggerier. I trakten odlas mycket sockerbetor. E. A-t. *Alsnö. Kungsgårdens (se hufvudarbetet) uppkomst sammanhänger med grundläggningen af staden Birka. Genom isländsk tradition och Rimberts "Vita Ansgarii" känner man ett antal konungar från förra delen af 800-talet, som lokaliseras till Birkatrakten. Deras residens var med största sannolikhet just A., där tre stora "kungshögar" i så fall utgöra deras grafmonument (se Adelsö med fig. Suppl.). Att A. alltjämt varit kungsgård äfven under 1000-talet, framgår af en bekant runsten på platsen, och 1200 namnes "mansionem regiam alsnu" ("Alsnö kungsgård") i ett bref af konung Sverker Karlsson. Under loppet af 1200-talets tredje fjärdedel uppfördes på A. ett nytt och präktigt palats, och i detta hölls 1279 det för Sveriges medeltidshistoria viktiga Alsnö möte. Från 1279 till 1304 finnes bevarad en rad på A. daterade kungabref; efter denna tid tycks palatset ha råkat i förfall, men förstördes först i slutet af 1300-talet efter ett väpnadt öfverfall, möjligen i samband med kampen mellan Albrekt och Margareta. I början af 1400-talet bortförlänades A. af drottning Margareta till Olof Andersson, fogde i Trögd, men disponerades i slutet af samma årh. af biskopen i Strängnäs. I de äldsta jordeböckerna för denna trakt (den tidigaste af 1540) uppträder A. emellertid som kronohemman och kallas Hofgården. Tydligtvis hade gården reducerats af Gustaf Vasa och till följd däraf förlorat sin kungsgårdsnatur. Under hela 1600-talet och början af 1700-talet var Hofgården förlänad till olika personer, bl. a. till Karl XI:s hofkansler Joel Örnstedt. Vid denna tid uppfördes en herrgårdsbyggnad, som dock snart fick förfalla. 1752 friköptes Hofgården af åborna och blef uppdelad i skattehemman. Laga skifte genomfördes 1864, och byn består f. n. af fem lotter. Under somrarna 1916--18 samt 1920 företogs på "Svenska dagbladets" initiativ en omfattande arkeologisk undersökning af den medeltida

Fig. 1. Plan af Alsnö hus.

kungsgårdsanläggningen (jfr fig. 1). Denna har dominerats af hufvudbyggnaden, den på en låg kulle belägna